Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Adjunkters inflytande bör öka anser riksdagsledamot

'- Adjunkterna gör ett fantastiskt jobb. Utan dem skulle vi aldrig ha klarat utbyggnaden av högskolan. Men de får alltför lite erkännande för sin arbetsinsats, säger riksdagsledamot Majléne Westerlund Panke (s).

1 november, 2004
Universitetsläraren

Majléne Westerlund Panke tycker att adjunkterna ska få större inflytande på sina arbetsplatser. Därför kommer hon att arbeta för att högskolelagen och högskoleförordningen förändras. Det är stick i stäv med vad Högskoleverket har föreslagit.
–Ja, jag är medveten om det. Men jag anser att högskolelagen och -förordningen bör stå i bättre samklang med vad som gäller i samhället i övrigt, fortsätter Majléne Westerlund Panke och tillägger att hon utgår från att hon inte är ensam om att ha den åsikten i utbildningsutskottet när frågan kommer upp.

Kritiska uttalanden
Det var i december 2003, som Högskoleverket lämnade sin utredning om adjunkternas framtid till regeringen. Verket föreslog ingen förändring av högskolelagen och -förordningen för att stärka adjunkternas inflytande. Det ledde till kritiska uttalanden av bland andra Lars Lassinantti, ordförande i SULF-sektionen Sveriges Universitetsadjunkters Förening, som konstaterade att adjunkterna kämpat länge för att få samma rättigheter som lektorer och professorer och att få rätt att rösta på ledamöter i fakultetsnämnden (Universitetsläraren nr 20/03).
–Förr eller senare blir det en förändring, säger Majléne Westerlund Panke.
–Man kan inte särbehandla adjunkterna hur länge som helst.
Hon understryker att högskolan är en arbetsplats, där alla vill bli sedda och erkända och vara lika mycket värda.
–I högskolan är det tradition att i första hand bedöma medarbetarna efter vetenskaplig kompetens. Men nu är det dags att också ta hänsyn till den pedagogiska skickligheten.
Hon påminner om att studenterna fått representation.
–När det begav sig ansåg man att studenterna utgjorde en så väsentlig del av högskolan att de måste få inflytande. Adjunkterna har däremot satts på undantag. Men om man tog bort dem från högskolan skulle den inte kunna fungera.
Majléne Westerlund Panke konstaterar att hon själv ”sett, iakttagit och förstått” adjunkternas situation, bland annat för att hon sedan länge är vice styrelseordförande vid Högskolan i Halmstad.
–Jag har på nära håll sett vad adjunkterna betyder för högskolan.

Snabb förändring
Majléne Westerlund Panke är också, sedan 1999, ordförande i Rifo, Sällskapet riksdagsmän och forskare. Det är en ideell förening som bildades på 1950-talet när samhället hade stort förtroende för forskarnas möjligheter att hitta lösningar på olika problem.
–Man trodde bland annat på den sociala ingenjörskonsten, det vill säga att forskningsresultat skulle ligga till grund för pensions- och socialförsäkringssystem.
–Men idag är situationen en annan. Vi lever i ett samhälle i snabb förändring. Avståndet mellan idé och beslut är mycket kortare än på 1950-talet. Tiden för reflekterande samtal och kontinuerlig dialog mellan politiker och forskare finns knappt.
Rifo är dock ett forum för sådan dialog. Sällskapet har cirka 300 medlemmar, av vilka hälften är riksdagsledamöter och häften forskare. Styrelsen består av 15 personer, en från varje riksdagsparti och resten forskare.
–Alla beslut fattas i samförstånd. Vi har inga voteringar. Målet är att riksdagsledamöterna i föreningen ska få större kunskap om forskningens villkor och att forskarna ska förstå den politiska prioriteringsprocessen.
Varje år ordnas möten i aktuella frågor. I höst hålls ett seminarium om genteknik i samarbete med Gentekniknämnden.
–Genteknik berör människor direkt i deras vardag. Till exempel vad kunskapen om DNA har för betydelse för brottsbekämpningen eller för att kunna teckna försäkringar.
Föreningen är även engagerad i europeiska sammanhang. Vid en konferens 24 augusti i riksdagen vill Rifo kvalificera sig för medlemskap i den europeiska sammanslutningen EPTA (European Parlamentarian Technology Assessment). Cirka 15 länders motsvarigheter till Rifo är redan medlemmar i organisationen.
–Vi har ansökt om medlemskap och hoppas det beviljas i oktober.

Konstruerad gräns
Den aktuella debatten om betydelsen av tillämpad forskning respektive grundforskning är inte någon fråga för Rifo, menar Majléne Westerlund Panke.
–Sällskapet arbetar inte med den frågeställningen. Dagens samhällsdebatt handlar om en konstruerad gräns mellan tillämpad forskning och grundforskning, eftersom de ligger nära varandra som siamesiska tvillingar.
–Det är svårt att säga att grundforskning leder till kommersiella produkter, men om man satsar på grundforskning kan det ge en produkt. Man kan heller inte inleda ett arbete med tillämpad forskning i tron att det leder till något konkret. Mycket snart står man där med ett ”vi vet inte” och föreslår grundforskning.
Majléne Westerlund Panke har en stark tro på forskningens möjligheter.
–Vi borde prioritera forskning för det är den som är förutsättningen för fortsatt välstånd och förnyelse. Forskning är grunden för ett gott liv. Men jag vet att det finns andra som har motsatt åsikt – att forskningen försämrar livsvillkoren. De ser faror med mobiltelefoner, bioteknik och livsmedel, som förändrats med genteknik.
–Men jag tror att forskningen löser fler problem än den skapar.

Prioritera medicinsk forskning
I utbildningsutskottet kan Majléne Westerlund Panke hävda de socialdemokratiska idéerna. Där prioriterar hon medicinsk forskning.
–Att få ett fysiskt bra liv medför att den enskilde har krafter att skapa sin egen välfärd. Livet kan bli längre med hjälp av mediciner.
Men medicinsk forskning har fått avsevärt mindre resurser på senare tid.
–De privata finansiärerna har dragit ner på sina insatser och staten kan inte fylla upp tomrummet. Detsamma gäller IT-forskningen. Men om det är något staten ska satsa på, så är det medicinsk forskning, IT, materialteknik och nya områden som nanoteknik.
I utbildningsutskottet är även högskolans forskning en hjärtefråga för henne, inklusive att fler måste få tillträde till högskolan och att antalet doktorer måste öka.
Hon ser ingen risk för att högskolan skulle utbilda för många doktorer.
–Doktorer ska inte utbildas enbart för akademin. De behövs på många områden i samhället.
–En gång i tiden var många oroliga vid tanken på att ”alla” elever skulle gå i gymnasiet. Det handlar bara om att nivån höjs.
Men i utbildningsutskottet är hon också, som sagt, mycket engagerad i att förbättra villkoren för adjunkterna.
–På en modern arbetsplats som högskolan borde inflytandet inte bero på vilken utbildningsnivå man har, utan på vilken arbetsinsats man gör.
Adjunkterna kan räkna med hennes stöd i kommande beslutsprocesser.

EVA RÅDAHL

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023