Förslag till kongressen i höst att lägga ner fyra sektioner

Sektionerna bör läggas ned, anser SULF:s styrelse, som kommer att lägga en proposition om att avskaffa sektionerna till kongressen 25-26 november. Men det gäller inte doktorandsektionen, Sveriges Doktorandförening (SDF), som ska fortsätta sin verksamhet som förut.

Förbundsstyrelsen tog beslutet vid sitt möte i slutet av maj och mot bakgrund av en enkätundersökning om sektionernas framtid. Undersökningen genomfördes i februari-april i år och omfattade 450 slummässigt valda SULF-medlemmar. Svarsfrekvensen blev 75 procent.
Det visade sig att många medlemmar inte känner till sektionerna:
• 15 procent kände till sektionerna och visste vad de gör
• 43 procent kände till sektionerna, men visste inte vad de gör
• 42 procent kände inte till att det fanns sektioner.
Av dem som kände till sektionerna och deras verksamhet ville 37,5 procent behålla nuvarande organisation med sektioner för professorer, lektorer, adjunkter och lärarutbildare, medan lika många 37,5 procent, inte ville ta ställning till sektionernas framtid. Och 25 procent ansåg att sektionernas intressen bör bevakas på annat sätt.
Doktorandföreningen bör behållas i nuvarande form, inte minst för att den är motsvarigheten till andra förbunds student- och yngreföreningar, anser förbundsstyrelsen.
Frågan om sektionernas framtid diskuterades vid kongressen 20-21 november år 2000 mot bakgrund av en förbundsutredning, som föreslog att sektionerna skulle ersättas av tre råd för grundutbildning, forskning och forskarutbildning, samt ledarskap och ledarskapsfrågor.
Men kongressen beslöt då att behålla nuvarande organisation.

EVA RÅDAHL

Vad tycker du om förbundsstyrelsens förslag?

Inger Wistedt, ordförande Sveriges Professorers Förening (SPF)

– Sektionerna har två väsentliga uppgifter: att bevaka vissa gruppers intressen och att utgöra beredningsorgan för styrelsen. I det första avseendet fyller professors-sektionen fortfarande en viktig roll inte minst i efterspelen av befordrings-reformen. Reformens uttalade syfte var att bryta ”professorsväldet”, vilket fått till följd att ansvar och beslut rörande högskolans utveckling i allt högre grad överförts till den administrativa makten. När det gäller den senare uppgiften kan sektionsindelningen efter anställningsform ifrågasättas. Professorer berörs i lika hög grad som andra av brister i arbetsmiljö och jämställdhet, av svårigheten att förena undervisning och forskning och av andra viktiga fackliga frågor, där samverkan snarare än gruppintressen borde styra arbetet inom förbundet.

Lars Lassinantti, ordförande Sveriges Universitetsadjunkters Förening (SUAF)

– Arbetet inom sektionen har präglats av att sektionsmedlemmarna har aktualiserat frågor som har hög prioritet för adjukter inom universitet och högskolor. Bland annat adjunkters löneutveckling och möjlighet till kompetens-utveckling. Ett problem som sektionen upplevt det är frågan om hur sektionerna kan förankra sitt arbete bland medlemmarna ute på universitet och högskolor. Som det nu är så finns inte det kontaktnät som berättigar oss att anse att vi representerar adjunkterna på våra lärosäten. Det finns också svårigheter att hitta intresserade adjunkter somär beredda att delta i sektionens arbete. Sektionens nuvarande styrelse anser att "adjunktsfrågor" och lärarfråor som sektionen arbetat med måste hållas aktuella i någon form. Det kan finnas bättre arbetsformer än vad nuvarande sektioner kan ge. Om sektionerna läggs ner måste förbundsstyrelsen ta fram ett koncept för vad som kommer istället för sektionerna. Adjunkterna är mycket beroende av att deras frågor uppmärksammas av förbundet eftersom adjunkterna inte har samma kanaler på univrsitet och högskolor som lektorer och professorer har under nuvarande förhållanden.

Eva Leander, ordförande Sveriges Universitetslektorers och Forskares Förening (ULF)

– Det är i och för sig tråkigt – men kanske begripligt – att en stor del av medlemmarna inte känner till sektionernas verksamhet. Därmed är det dock inte självklart att sektionerna spelat ut sin roll. Med de begränsade resurser som finns, har den nuvarande styrelsen i ULF-sektionen bedömt, att vi gör mest nytta genom att träffas för viktig och utvecklande diskussion, framför att verka lokalt med bland annat information. Det senare sköts på de flesta håll väl av SULF:s lokalföreningar och förbundet via tidning och hemsida. ULF-styrelsen försöker påverka situationen för sektionens medlemmar bland annat genom synpunkter på viktiga remisser, motioner till kongressen, skrivelser till SULF-styrelsen samt genom fackligt arbete lokalt på högskolorna, då vi bland annat utnyttjar den kunskap vi fått om hur det fungerar på andra håll.

Roy Tärneberg, ordförande Sveriges Lärarutbildarförening (SLF)

– SLF avviker från sektionsstrukturen då vi representerar alla lärarkategorier med ansvar för lärarutbildning. Lärarutbildningen har genomgått stora förändringar som påverkar arbetet och en konsekvens är att lärarna ofta har oklara ansvarsförhållanden. Detta bevakas i samarbete med Lärarnas Riksförbund (LR) i samarbetsorganet Lärarutbildarna. Detta talar för fortsatt verksamhet i sektionen. Styrelsen måste dock aktivt utnyttja en sektionsstruktur och marknadsföra den gentemot medlemmarna. I det skenet är enkätens utfall begripligt. Nuvarande sektioner är lätta att identifiera sig med och behöver kanske aktiveras snarare än avskaffas. De utgör en bra möjlighet att informera och rekrytera blivande förtroendemän, men med dagens resurser har vi ingen möjlighet till offensivt arbete.


Kategorier: Arkiv