* Utbildningen blir kortare.
* Ytterligare ett år kommer att finansieras med studiemedel.
* Forskarutbildningen och dess villkor får inte försämras.
* Doktoranderna kommer att forska mindre.
* Var tog ordet självständigt vägen?
* Den fria tanken hotas av effektivitetskraven.
* Hur mäter man doktorers kvalitet?
* Att skriva in ordet tillväxt är att ta politisk ställning.
Så lät en del av den kritik, de frågor och kommentarer, som framfördes när SULF:s lokalförening vid Stockholms universitet höll ett öppet idéseminarium i början av maj. Mötet handlade om forskarutbildningsutredningens betänkande En Ny Doktorsutbildning. Utredningens ordförande Margareta Norell Bergendahl och huvudsekreterare Wanda Klintberg deltog i mötet och förklarade och försvarade sitt förslag.
Tryggare finansiering
Men det var inte enbart kritik som framfördes. Många gratulerade utredarna till att de inte följt direktivet om att kostnaderna inte får öka. Förslagen till förbättrad handledning, med obligatoriska bihandledare och fler kvinnliga handledare, föll i god jord. Den nya anställningen som doktor direkt efter examen välkomnades också.
Utredningen föreslår att högskolan ska ha ett tydligare ansvar för doktorandernas finansiering, alla doktorander, som inte har annan anställning, ska få doktorandanställning.
–Men pengarna för detta får man fram genom att skära ner utbildningen med ett år. Istället tillkommer en mastersutbildning där många av forskarutbildningens läskurser ska stoppas in. Det innebär att studenterna får finansiera ytterligare ett års utbildning, menade Rio Cederlund, doktorand i psykologi och medlem i Centrala doktorandrådet vid Stockholms universitet.
Utredare istället för forskare
Rio Cederlund ansåg att en kortare doktorsutbildning innebär att doktorander forskar mindre och att de hinner reflektera mindre:
–Det värsta är att det fjärde året på forskarutbildningen är det som ger utrymme för mognad och reflektion. Det är farligt att framhäva effektiviteten för mycket – den fria tanken kräver att det finns tid, sade Rio Cederlund.
Förslaget kommer att leda till att vi utbildar utredare istället för forskare, menade en mycket kritisk Stefan Nordlund, professor i biokemi:
–I Högskolelagens målformulering står det idag att målet är att doktorerna självständigt ska kunna bedriva forskning. Ordet självständigt finns inte med i de nya ”Övergripande målen”. Om de nya målen införs samtidigt som utbildningen kortas ner och handledningen blir intensivare, leder det till att utbildningen förvandlas till ett utredningsprojekt, kommenterade han.
–Doktorn, inte avhandlingen, ska kvalitetsgranskas, slår utredarna dessutom fast. Avhandlingen degraderas, det blir skola i stället för vetenskap. Vi kommer hellre att inrätta postdoktjänster än att anställa doktorander, fortsatte han.
Och Marie Sandström, professor i rättshistoria kommenterade:
–3+2+3-formeln fungerar inte inom alla fakulteter. Det blir katastrof för juristutbildningen till exempel. Likriktningen handlar förstås om EU-anpassning. Men sammantaget leder det här till att en redan stressad grupp kommer att stressas ännu mer. Det ger sämre forskning.
Helt genomförd 2009
–Vi har försökt skära bort det första året i utbildningen istället för det sista, förklarade utredaren Margareta Norell Bergendahl. Hon underströk också att det nya systemet ska växa fram gradvis och vara fullt genomfört först i juli 2009.
–Det är svårt att komma med ett bättre förslag, givet de förutsättningar och de ekonomiska ramar vi fått, lade hon till.
Sveriges Doktorandförening, SDF, en av SULF:s fem sektioner, har sammanställt en mycket kritisk kommentar till utredningens betänkande:
–Det absolut sämsta med förslaget är målen. Utredningen sänker kraven på självständighet och kritiskt tänkande. De utexaminerade kommer att vara doktorer, inte forskare. Forskarkompetensen ska utvecklas efter examen, säger SDF:s ordförande Anna Germundsson.
Hon är helt emot en treårig utbildning. Systemet med att vissa doktorandkurser föreslås ingå i masterexamen kan dessutom göra att problemet med skuggdoktorander, det vill säga studenter som påbörjar doktorandutbildningen utan att vara antagna, permanentas.
–Annat som oroar är att Vinnova får en förstärkt roll i och med att myndigheten föreslås få särskilda medel för forskarskolor. Risken är att den kommer att styra forskningen från grundforskning till mer kommersiell forskning.
Doktoranderna mest negativa
SULF har bildat en grupp med representanter från alla sektioner som ska skriva ett remissvar till regeringen:
–Vid första mötet var det tydligt att doktoranderna var de mest negativa. Jag tror att vår analys kommer att respekteras, men vi kanske får backa på några punkter, till exempel vad gäller längden på utbildningen. Remissvaret kommer nog inte att bli lika starkt negativt som SDF:s kommentar, gissar Anna Germundsson.
För sent att påverka?
På Stockholms universitet var seminariedeltagarna oroliga för att det är för sent att påverka:
–Den politiska processen är igång. Bolognaprocessen är undertecknad. Det känns som om allt redan är bestämt, sade doktoranden i psykologi Rio Cederlund.
–Jag kanske låter konspiratorisk, men remissomgången känns som den typ av aktivitet vi orosforskare beskriver som att man ger någon en illusorisk känsla av att kunna påverka.
ANKI GUNDHÄLL WOOD
Sveriges Doktorandförenings skrivelse om En Ny Doktorsutbildning kan läsas på www.sulf.se
Utredningen En Ny Doktorsutbildning (SOU 2004:27) finns på www.regeringen.se
En Ny Doktorsutbildning
Utredningens huvudförslag i korthet:
Forskarutbildningen bör döpas om till doktorsutbildning.
Utbildningen skall förbereda för arbetsuppgifter även i samhället utanför akademin.
En förstärkning av de direkta statsanslagen behövs. De bör tilldelas i proportion till de examinationsmål som statsmakterna ställer upp. Externa medel bör huvudsakligen gå till disputerade och seniora forskare.
Antagningsprocessen bör professionaliseras, vilket bl.a. innebär att antagningen sker samordnat och urvalet mellan sökande görs efter fastställda kriterier.
Den internationella rörligheten ska öka genom att doktorsutbildningen harmonieras med andra länders utbildningar.
Ett 3+2+3-system införs, dvs. tre års grundutbildning, en tvåårig mastersutbildning med forskningsförberedande moment och slutligen en treårig doktorsutbildning.
Doktoranderna ska ha en tryggad finansiering genom doktorandanställning.
Doktoranden ska ha en huvudhandledare och minst en biträdande handledare. Utveckling av handledarkompetens ska vara obligatorisk och fler doktorander ska ha kvinnliga handledare.
En tredjedel av utbildningen bör genomföras vid forskarskolor.
En ny anställning – anställning som doktor – bör införas.
