Bolognaprocessen innebär en väsentlig samordning av högskoleutbildningen inom Europa. Utbildningens struktur och mål för examina ska samordnas. Utveckling av gemensamma mål har bearbetats inom två projekt: Tuning-projektet och Joint Quality Inititative. Departementets förslag bygger på detta arbete. Hela det svenska examenssystemet ska göras om. Mål, som ger uttryck för en vidare kunskapssyn än tidigare, formuleras för alla examina. Målen får därigenom en viktigare funktion, de ska omfatta utbildningen som helhet, eftersom ämnesbegreppet avskaffas. Sådana mål för akademiska examina har inte funnits tidigare. Det är viktigt att lärare de närmaste åren kan koncentrera sig på att ta tillvara de utvecklingsmöjligheter reformen ger.
Frågan är nu hur de nya målen ska kunna fungera som utgångspunkt för att bedöma studenters lärande och för de betyg som utfärdas. I lag och förordning har hittills inte funnits några föreskrifter om ett gemensamt eller målrelaterat betygssystem i den svenska högskolan. Praxis varierar i hög grad. På denna viktiga punkt spårar dock departementets förslag helt ur. Det ser ut som om man faktiskt inte har begripit att det som länkar ihop de övergripande målen med det som lärare undervisar om och studenter försöker lära sig är betygssystemet. Istället föreslår man isolerat sju bokstäver A-F, som ska användas som betygsskala. Tyvärr är det då bara bokstäverna som samordnas och inte kunskapsbedömningen, eftersom departementet inte har förstått att det är valet av betygssystem (det finns ett antal att välja mellan!) som kan skapa en grund för samordning och inte antalet steg i skalan.
Det mest avgörande för kvaliteten på examinationen är lärarnas kompetens. Idag har vi som universitetslärare ingen särskild utbildning till grund för vårt bedömningsansvar. De flesta har lärt sig att utforma bedömningar som en del av de praktiska färdigheter som vi utvecklat i undervisningen. Kompetensen är därför lokalt förankrad och i hög grad beroende av den utbildningstradition man verkar inom. Det tar lång tid att utveckla god examinationspraxis, men det går snabbt att rasera den. Sedan trettio år tillbaka har lärarna inom stora delar av högskolan enbart använt betygen godkänd eller underkänd. I många utbildningar används även väl godkänd. Att inte behöva arbeta med en gradering av studenternas lärande i flera överbetyg än så har i decennier utgjort förutsättningen för pedagogiskt utvecklingsarbete i den svenska högskolan.
I förbigående konstaterar utredningen att den svenska högskolan inte har ett tydligt målrelaterat betygssystem. Detta analyseras dock inte närmare, utan man nöjer sig med att utgå från hypotesen att de flesta lärare nog ändå använder sig av en målrelaterad bedömning. Detta är ett grundlöst antagande. Hittills har det t ex inte krävts att en kursplan ska innehålla mål för studenternas lärande. I utredningstexten beskrivs den nya betygsskalan som målrelaterad. Därför förväntar man sig också sådana förslag till förändringar i högskolelag och -förordning. Men inga sådana förslag läggs fram!
Inom EU har det vid studentutbyten använts en översättningsnyckel mellan olika betygssystem ”ECTS-skalan”. Den är inget betygssystem, utan innebär att det betyg som studenten fått vid studier utomlands får ett tillägg (A-F) som gör det mer tolkningsbart inom det egna utbildningssystemet. ECTS-tillägget visar var i en relativ fördelning originalbetyget kan placeras in. ECTS är en meta-skala för jämförelser mellan originalbetyg. När departementet föreslår ”målrelaterade ECTS-betyg” är denna benämning en anomali – en pedagogisk skvader. För det första finns det inga fristående ECTS-betyg. För det andra åstadkommer förslaget en total förvirring genom att samma bokstäver kommer att användas i två olika system. När man sedan skriver ”Oavsett vilket betygssystem som högskolan föreskriver, har en student rätt att få ett betyg enligt ECTS betygsskala.” blir förvirringen fullständig. Menar man här ECTS-tillägget eller en alternativ sjugradig målrelaterad betygsskala? Båda alternativen är djupt problematiska.
Menar man det förstnämnda innebär det att reglerna för betygsättning inte ändras, utan att lärosätena kan leva vidare med sina olika betygssystem. På en kosmetisk nivå har Sverige då samordnat betygen, men i praxis innebär det ökad splittring. Förvirringen blir maximal när betyg ska jämföras inom Sverige, eftersom det då kommer att finnas både sjugradiga målrelaterade originalbetyg A-F samt tilläggsbetyg A-F! Detta alternativ är dåligt därför att Sverige behöver ett målrelaterat system, om avsikten är att skapa en formell grund för att de nya övergripande målen för examina inom Europa också ska komma att betyda något för hur kurser utformas och studenter bedöms. För det måste väl vara det som är meningen med hela Bolognaprocessen?
Menar man det senare – att det är studenterna i varje kurs som ska avgöra vilken målrelaterad betygsskala som ska användas, högskolans egen eller en sjugradig – utan att det ges stöd i lag och förordning för utveckling av en målrelaterad bedömning, så utgör förslaget ett dåligt pedagogiskt skämt på högsta nivå. Att växla mellan att bedöma studenter med olika betygsskalor är inte möjligt med bibehållen utbildningskvalitet. Det innebär att förtroendet mellan lärare och studenter minskar, liksom studenternas rättsäkerhet. I den versionen är förslaget en förolämpning mot de lärare som strävar efter att utveckla konstruktiva pedagogiska relationer med sina studenter och att bedriva ett välgrundat bedömningsarbete.
Om man ska införa ett målrelaterat och sjugradigt betygssystem i hela den svenska högskolan är det en avsevärd förändring. Den kräver ett tydligt stöd i lag och förordning samt stora pedagogiska utvecklingsinsatser. Främst gäller det utarbetande av nya mål för kurser i relation till de föreslagna examenskraven samt kriterier för olika betygssteg. Ett arbete som på kort tid måste göras av lärare som i många fall inte känner sig det minsta övertygade om att denna förändring är något som kommer att öka det pedagogiska utbytet för studenterna. Därför bör departementet arbeta om förslaget så att Sverige 2007 kan införa ett genomarbetat målrelaterat betygssystem med valfrihet för högskolorna när det gäller antalet steg i betygsskalan.
Åsa Lindberg-Sand
FD i pedagogik,
universitetslektor vid Lunds universitet.
