Lärosätena ska själva utse sina nya rektorer

Styrelsen ska utse rektor och förhandla med honom eller henne om löne- och anställningsvillkoren. Det betyder att regeringen inte längre ska engagera sig i detta, utan överlåta arbetet åt universitetens och högskolornas styrelser.

Det föreslår Högskoleverket, som utrett rektorsrollen på uppdrag av regeringen. Utredningen, som började sitt arbete i juni förra året, har nyligen överlämnats till utbildningsminister Thomas Östros.
Bakgrunden till uppdraget är bland annat de omstridda rektorstillsättningarna vid universiteten i Lund och Göteborg förra vintern och våren. Många var upprörda över bristande insyn i tillsättningsprocessen och bland annat studenterna vid båda universiteten tog kontakt med Högskoleverket för att klaga.
Också regeringen uppmärksammade oron i samband med rekryteringen av de nya rektorerna. Därför ombads verket göra en grundlig utredning av dagens rektorsroll ur flera synpunkter, till exempel hur fler kvinnliga rektorer skulle kunna anställas.

Processen har förändrats
Torsten Kälvemark, ansvarig för Högskoleverkets chefs- och ledarskapsprogram, har varit projektledare.
–Tillsättningsprocessen har förändrats mycket de senaste fem åren. Den nya bestämmelsen i Högskoleförordningen, som trädde i kraft 1 januari 1999, innebär att varje styrelse självständigt kan besluta hur man ska ta hänsyn till och höra lärarna, studenterna och övriga berörda vid valet av rektor. Därmed försvann reglerna för så kallat hörande genom val och valförsamlingar.
Han tillägger att en annan ny företeelse är att rektorer flyttar mellan lärosätena.
–Även rektors ansvar har förändrats. Idag har rektor mer frihet från regeringsdirektiv än tidigare, men samtigit ett större ansvar för ekonomin bland annat att klara konkurrensen med andra lärosäten om studenter och externa forskningsmedel.

För låga löner
Alla lärosäten har fått lämna sina synpunkter till utredningen, men också rektorskandidater, styrelseordföranden och organisationer som Högskoleförbundet och SULF.
–SULF anser att processen vid rekrytering av rektor är särskilt betydelsefull, då den direkt berör alla dem som är verksamma vid ett lärosäte, det vill säga praktiskt taget alla våra medlemmar, sammanfattade förbundet i en skrivelse till utredningen i februari.
Lönefrågan är viktig och enligt förbundet har rektorerna för låga löner.
"Det är nödvändigt och angeläget att rektorslönerna höjs avsevärt om det i fortsättningen skall vara möjligt att rekrytera de härtill bäst lämpade till det ansvars- och betydelsefulla rektorsuppdraget".

Lönesättningen stelbent
Också Högskoleverket anser att rektorerna är för dåligt betalda.
–Lönesättningen blir med nödvändighet stelbent när den är centraliserad. Jämfört med andra myndighetschefer är rektorerna dessutom lågt betalda. Vid flera lärosäten är det inte ens rektor som har högsta lönen, trots att han eller hon har det största ansvaret, säger Torsten Kälvemark.
Styrelsen borde sätta rektors lön, anser utredarna. Lönen skulle då kunna bli ett av motiven för att söka tjänsten som rektor.
Och i stället för att regeringen bekräftar styrelsens val av rektor borde styrelsen få välja rektor utan regeringens inblandning, menar utredarna.
Tanken är inte ny, det föreslog redan utredningen RUT 93. I många andra länder, exempelvis i Storbrittanninen och USA, är det vanligt att styrelsen väljer rektor. I Danmark fastställdes det i en lag förra året.
SULF anser däremot att valproceduren kan göras utan styrelsens medverkan. Dock bör en valprocess med en valförsamling, där majoriteten är lärare, föreskrivas av regeringen, som utser rektor.Föreskrifterna (om val och valförsamling) behövs även om verkets förslag genomförs, framhåller ombudsman Ann Fritzell.

Max nio år
Ingen rektor bör stanna för länge på sin post, anser Högskoleverket, som vill minska tiden för förordnandena.
Idag gäller maximalt tolv år. Det är sex års förordnande plus möjlighet till ytterligare tre års förordnande och sedan ytterligare tre år.
Verket föreslår nu en förändring till maximalt nio år, det vill säga sex års förordnande och möjlighet till en förlängning med tre år.
–Efter nio år är det nog dags för en förnyelse, men vederbörande rektor kan ju mycket väl fortsätta sin karriär som rektor vid ett annat lärosäte.
–I ett internationellt perspektiv är nio år en lång period. Under 1990-talet kan man konstatera en klar förändring i antal år som rektor och till exempel i USA stannar rektor sällan mer än 5-7 år.
-Den kortare tiden som rektor bör uppmärksammas redan vid anställningsintervjun, understryker Torsten Kälvemark.
–Man måste diskutera villkoren för vad som ska gälla efteråt. Kanske behövs ett par års betald ledighet för återhämtning? Eller så kan man komma överens om att rektor kan få en annan tjänst vid lärosätet, eller kan återgå till ett tidigare arbete.

Avtal från fall till fall
Också SULF betonar ”att det ligger i alla parters intresse att regeringen redan vid första utnämningen av en rektor anger vad som skall gälla efter uppdragets slut”. Det handlar om avtal från fall till fall, men exempelvis anser förbundet att en rektor, under perioden som rektor, ska ha rätt att vara tjänstledig från en tidigare statlig anställning.
Andelen kvinnliga rektorer är alltför låg noteras även i denna utredning. Också SULF understryker behovet av jämställdhet.
Vid landets 39 lärosäten finns idag 11 kvinnliga rektorer.
För att bredda rekryteringsbasen föreslår nu Högskoleverket att samtliga lärosäten ska få i uppdrag att redovisa för regeringen hur fler kvinnor kan bli ledare.
"För varje enskilt lärosäte bör regeringen formulera ett rekryteringsmål, som ska följas upp i årsredovisningen", sägs i utredningen.
Det betyder framför allt att andelen kvinnor som är dekaner och prefekter måste öka.
Utredningen sammanfattar:
"Redovisningen från lärosätena visar på en stor brist på jämställdhet när det gäller dekan- och prefektnivån. Det finns till exempel universitet med en bred utbildnings- och forskningsprofil som inte har någon kvinnlig dekan (Umeå universitet). Vid andra stora universitet ligger kvinnornas andel på mellan 10 och 25 procent. Också på prefektnivån är läget bitvis uppseendeväckande, inte minst vid de stora lärosätena".
Och mot bakgrund av de hårt kritiserade tillsättningsprocesserna vid Göteborgs och Lunds universitet vintern och våren 2003 ska rekryteringen vara strukturerad med bland annat en tidtabell.
–Det är viktigt att processen är klar och tydlig från början, att kravprofilen är densamma hela tiden, säger Torsten Kälvemark.
Under utredningsarbetets gång har det nämligen framkommit att rektorskandidater sett hur ”målstolpar flyttats” för att passa en lämplig, manlig profil, berättar han.
–Inledningsvis är det kanske rimligt att processen är konfidentiell, men i slutet av den ska kandidaterna vara villiga att träda fram för att höras offentligt. Då ska det finnas både kvinnliga och manliga kandidater.

Behov av öppenhet
Också SULF framhåller behovet av öppenhet i motsats till de slutna nätverk, hemliga kandidater och munkavlar på lärare och studenter som förekommit i samband med rektorstillsättningar.
Högskoleverket tycker att tydligheten även kunde markeras genom en skrift om god praxis vid rektorstillsättningar alternativt vid möten mellan verket och styrelser som planerar anställa en ny rektor.
När rektor sedan blivit anställd bör ledarskapsfrågor- och utbildning lyftas fram. Högskoleverket samarbetar bland andra med Högskoleförbundet och IDAS-projektet, som handlar om stöd för kvinnligt ledarskap (se Universitetsläraren nr 3-04), i sådana frågor.

Eva Rådahl

Dagens kvinnliga rektorer:

Kari Sylwan, Danshögskolan
Agneta Bladh, Högskolan i Kalmar
Christina Ullenius, Karlstads universitet
Harriet Wallberg-Henriksson, Karolinska institutet
Marie-Louise Ekman, Kungl. Konsthögskolan
Gunilla von Bahr, Kungl. Musikhögskolan
Ingegerd Palmér, Luleå tekniska universitet
Lise-Lotte Axelsson, Operahögskolan i Stockholm
Ann-Christin Bylund, Sveriges Lantbruksuniversitet
Ingela Josefson, Södertörns högskola
(Agneta Stark, Högskolan Dalarna. Tillträder 1 juli)

Källa Högskoleverket


Kategorier: Arkiv