När Ebba Lisberg Jensen beskriver sina erfarenheter av kontakten med AEA och hur hon upplever att regelverket motverkar hennes möjlighet att ta arbete talar hon för många av AEA:s medlemmar. Arbetslöshetsförsäkringen har gamla anor och fungerar fortfarande bäst för de som blir arbetslösa från traditionella heltidsanställningar för att sedan återgå till en dylik.
Med dagens arbetsmarknad är en tillsvidareanställning på heltid inte alls självklar. Många växlar mellan projektanställningar, uppdrag, perioder med egen verksamhet, timanställningar och arbetslöshet. Det omväxlande sättet att arbeta upplevs av många som stimulerande och kreativt men också som otryggt. Utgångspunkten för a-kassan är i stort sett densamma idag som för den första arbetslöshetslagen som kom på 1930-talet. Vi på AEA har sedan början av 1990-talet sett hur uppdragsformen blivit allt vanligare. I takt med detta har de kritiska synpunkterna från medlemmarna tilltagit eftersom a-kassans regler utgår ifrån att det endast finns två typer av arbetsformer – anställning eller egen verksamhet. Uppdragstagarna hamnar mitt emellan och AEA:s uppgift blir att bestämma om personens uppdragsverksamhet mest liknar en anställning (vilket ger rätt till ersättning mellan uppdrag) eller om den mest liknar egen verksamhet (vilket innebär att ersättningsrätten upphör till dess verksamheten upphör). 1997 beslutade Riksdagen senast om nya regler för a-kassorna. Reglerna för företagare ändrades då något men för uppdragstagare blev det ingen förändring.
Uppdragstagarproblemet kan delas upp i tre delar:
Brist på förutsebarhet: Det måste vara möjligt för den enskilde att förutse hur arbetslöshetsersättningen påverkas av olika typer av arbeten. Idag är reglerna för uppdragstagare särskilt otydliga eftersom det saknas en allmängiltig definitionen av vad en uppdragstagare är. Uppdragstagare betraktas på olika sätt hos a-kassan och när det gäller arbetsrätt respektive skatter.
Olika perspektiv på reglerna: Det finns en uppfattning bland de arbetslösa om att a-kassereglerna för uppdragstagare är okända för politiker och andra beslutsfattare och att reglerna skulle ändras om konsekvenserna för den enskilde blev kända. Arbetslösa upplever att reglerna inte är ändamålsenliga eftersom de leder till att man varken kan eller vågar ta uppdrag då man riskerar ”att bli av med sin a-kassa”. Lagstiftaren å sin sida betonar vikten av de arbetslösa inriktar sig på att få försörjningsarbete på heltid och att a-kassan inte till någon del ska utgöra inkomstutfyllnad i olönsamma verksamheter.
Krånglig hantering: Att ansöka om arbetslöshetsersättning innebär för de flesta några timmars pappersarbete. Av försäkringsbestämmelserna framgår hur arbete respektive arbetslös tid ska redovisas. Vi vet att många medlemmar upplever intygshanteringen som besvärande både för att den är tidskrävande och för att man ogillar att behöva krångla till det för den som anlitat en och som förhoppningsvis kommer att anlita en igen.
Vi tar våra medlemmars synpunkter på allvar. AEA har sedan förra våren drivit ett projekt som syftar till att underlätta och förtydliga anmälansprocessen för företagare och uppdragstagare. Projektet har bl a arbetat med att ta fram nytt tydligare informationsmaterial och vi avser att fortsätta med förenklingsarbetet även när projektet är avslutat. Ebba Lisberg Jensens förslag på hur regelsystemet för a-kassan skulle kunna fungera är spännande. Men insatser för att förändra lagstiftningen och regelverket är inte någon uppgift för AEA, som enligt reglerna får arbeta med att handlägga ärenden enligt redan fastställda regler. Detta hindrar oss dock inte att vid lämpliga tillfällen redovisa våra erfarenheter.
Annika Stenberg
Informationsansvarig AEA
