–När jag säger att det är en artificiell konstruktion tänker jag på att det inte finns något naturligt specifikt europeiskt samarbete. Universiteten har ju ofta kontakt med institutioner i andra världsdelar. Harmoniseringen innebär inte att vi ska stänga oss för övriga världen, men däremot utöka rörligheten inom Europa.
Eric Froment är sedan tre år tillbaka ordförande i European University Association. Han är från början professor i ekonomi och har varit rektor för universitetet Lyon 2.
EUA:s medlemmar består av cirka 620 universitet i 45 europeiska länder. Ett av organisationens främsta mål idag är att arbeta för Bolognaprocessens förverkligande. Det första steget i den här processen är att de olika länderna förser sig med jämförbara examina; en treårig grundutbildning, en tvåårig mastersutbildning och en treårig forskarutbildning.
Italien har kommit längst
–Italien är det land, där man först tog steget mot en harmonisering. Det är sant att man fortfarande har problem på lokal nivå, men det är ändå där som man har kommit längst. I flera länder, såsom Frankrike, Österrike, Schweiz och Nederländerna, håller man på att genomföra reformen. I ytterligare andra länder, såsom Sverige, har man ännu inte tagit några officiella beslut, men inlemmat idén i sin utbildningspolitik, säger Eric Froment.
Han beskriver två olika typer av bekymmersamma medlemmar. Den ena är Storbritannien, som inte anser att det är nödvändigt med några förändringar alls för att anpassa sig till processen, eftersom landet redan idag har en treårig bachelorexamen och en masterutbildning.
–Problemet är att britternas masterutbildning är något kortare än två år. Storbritannien har genomfört utbildningsreformer, men utan att dessa har påverkats av idéerna i Bolognaprocessen.
Ledningen positiv i Tyskland
Eric Froment säger att ett annat land, som eventuell kan bromsa utvecklingen, är Tyskland. Eftersom länderna har ett stort inflytande finns en risk att reformen inte genomförs överallt. Förbundsregeringen har låtit regionerna själva välja mellan att behålla det gamla systemet och att införa det nya.
–Egentligen är jag inte särskilt orolig vad gäller Tyskland, eftersom landets ledning verkar positiv till förändringen. Men, utan att vilja vara oförskämd mot mindre medlemsländer, går det inte att bortse från vikten av att de stora nationerna deltar i systemet, för att inte processen ska bromsas upp, säger Eric Froment.
Ytterligare en haltande faktor mellan olika länder är förstås att vissa tar emot fler gäststudenter än det antal de skickar utomlands. Storbritannien är till exempel det största mottagarlandet, samtidigt som relativt få britter läser på andra europeiska universitet. Förklaringen till detta är bristande språkkunskaper hos engelska studenter. Men Eric Froment anser inte att de ekonomiska konsekvenserna av den här obalansen är något större problem.
–Studentutbytet är trots allt en mycket marginell företeelse. Däremot måste vi arbeta för att motverka de språkliga hindren. Att engelskan blir alltmer dominerande är ofrånkomligt. Men jag anser utbytena ska göras på minst tre olika språk. Studenternas modersmål, engelska och dessutom att de ska få elementära kunskaper i mottagarlandets språk.
Eric Froment anser att medlemsländerna därför bör erbjuda språkkurser åt sina gäststudenter.
Praktiska problem
Olika ekonomiska förutsättningar är förstås också hinder för ökad rörlighet.
Han pekar både på att det givetvis är lättare för välbärgade ungdomar att studera utomlands och på att det existerar en rad andra praktiska problem, såsom tillgång till bostäder. Dessutom är utbildningskostnaderna väldigt olika mellan skilda länder. I Storbritannien är inskrivningsavgiften på universiteten mer än tio gånger högre än i till exempel Frankrike. EUA:s ordförande hävdar att de här problemen existerar oberoende av Bolognaprocessen, men säger att man måste reflektera över hur man ska motverka den här typen av hinder.
Processen har i sitt första steg framförallt kommit att handla om studenternas rörelsefrihet. Eric Froment påpekar att lärarkåren är ännu mindre benägen att förflytta sig över gränserna. Han anser att de båda fenomenen är sammanflätade.
–En lärare som själv har kontakter i andra länder och som kan berätta om sina resor stimulerar studenter till att göra samma sak, säger den franske professorn.
Han betonar också vikten av mellanstatliga lärarkontakter, när det gäller att harmoniseringen inte stannar vid längden på universitetsexamina.
–Utbildningarna i olika länder ska bestå av en mångfald. Bolognaprocessen syftar inte till en likriktning. Men det bör finnas en gemensam stomme inom alla områden, för att betygen ska ha ett internationellt värde. Det är självklart att historieutbildningar i olika länder inte kan ha samma kursplaner. Men däremot vore det kanske till exempel rimligt att alla historieelever har studerat gamla arkiv.
Del av offentlig sektor
Däremot tror den franske professorn inte att det finns några grundläggande filosofiska skillnader vad gäller inställningen till utbildningssystemens status, som skulle stoppa harmoniseringen.
I Eric Froments eget hemland finns en utbredd rädsla både bland studenter och inom lärarkollegiet för att man kommer att gå mot en högskola som styrs alltmer efter näringslivets normer. Universitetslärarna säger att de visserligen är positiva till Bolognaprocessens principer, men är oroliga för att man använder reformen som en förevändning för att driva igenom nyliberala idéer inom utbildningsväsendet. De vill inte ha ett system som grundar sig på en konkurrenssituation mellan olika lärosäten, utan tycker att studenterna ska få en likvärdig utbildning oavsett var de bor.
–Att högskolorna framförallt ska vara en del av den offentliga servicen är en genomgående uppfattning inte bara i Europa utan i stora delar av världen. Det handlar om universella värden som bygger på ett kritiskt tänkande. En liten skillnad på den punkten, kan man skönja i länderna i det forna östblocket. Av naturliga skäl bär invånarna där på mer misstänksamhet mot statsapparaten.
Lärarna skeptiska
Eric Froment säger att enkäter har visat att lärarna i de flesta länder är relativt skeptiska mot Bolognaprocessen. Han tror samtidigt att en del av motvilligheten försvinner i och med att reformen genomförs i praktiken.
–Alla universitetslärare är självklart inte positiva till den Europeiska Unionen. Jag var själv länge skeptisk mot utvecklingen. Men Europa förblir framförallt någonting abstrakt så länge man bara har ett begränsat utbyte med invånarna i de andra länderna.
Bolognaprocessen handlar också om att universiteten ska delta i formandet av europeiska medborgare, säger Eric Froment.
Anna Trenning-Himmelsbach
