Svårt förändra högskola med sega strukturer

Den kvinnliga studenten är antingen ett våp eller en nucka. Som våp har hon inte på universitetet att göra, som nucka är hon ingen ”riktig” kvinna. Det är en seglivad bild av den kvinnliga akademikern som Lina Carls lyfter fram i sin historiska avhandling, som just fått namnet Våp eller nucka? Kvinnors högre studier och genusdiskursen 1930-1970.

Genom arbetet med avhandlingen har Lina Carls i grunden fått revidera
sin ursprungliga uppfattning av universitetet som en spjutspets mot framtiden.
– Det är det inte i alla sammanhang. Universitetet är också en mycket konservativ organisation, säger hon.
Lina Carls är känd för SULF:s medlemmar genom sitt fackliga arbete för doktoranderna. Det började 1997, ungefär samtidigt som avhandlingsarbetet påbörjades på halvtid på historiska institutionen i Lund. Andra halvtiden har hon ägnat det fackliga arbetet, bland annat som ordförande för doktoranderna under två år.

Utbildad gymnasielärare
Lina Carls är ursprungligen skånska men bodde under barn- och ungdomsåren i Dalarna. Studenten tog hon i Hässleholm och hon började för 10 år sedan studera i Lund. Hon har läst svenska och historia.
Innan hon påbörjade doktorsstudierna utbildade hon sig till gymnasielärare. Vad hon ska satsa på i framtiden har Lina Carls ännu inte bestämt. Hon har ju att välja på, kanske bli kvar på universitetet eller bli gymnasielärare. Ett arbete med fackliga frågor är inte heller ointressant, tycker hon.
Doktorandtjänsten går inte ut förrän i juli.
– Jag ska fundera ordentligt på framtiden till dess.

Jämför med samhällsdebatten
Det var länge långt ifrån självklart att kvinnor skulle ägna sig åt akademiska studier. För hundra år sedan presenterades till och med medicinska rön som påstods visa att kvinnor som ägnade sig åt högre studier riskerade att bli sterila eftersom äggstockarna skrumpnade.
Lina Carls går inte hundra år tillbaks i tiden för att studera bilden av den kvinnliga akademikern i samhällsdebatten. Hon studerar tiden 1930 till 1970. Hon sätter den lokala debatten vid universiteten i Lund och Uppsala under luppen och jämför den debatten med samhällsdebatten.

Två bilder
Materialet för studien hämtar hon bland annat från de lokala studenttidningarna Lundagård och Ergo, från offentliga utredningar, dagstidningar som DN, tidskrifterna Herta, Tiden och Svensk Tidskrift och från riksdagstrycket.
Fram ur materialet växer tidigt två bilder – den kvinnliga akademikern som våp eller som nucka. Våpet har bara kommit till universitet för att skaffa sig en framgångsrik man. Studierna är för henne ointressanta och hon har egentligen inte på universitetet att göra.
Den andra bilden visar den kvinnliga akademikern som nucka. Hon är fram-gångsrik i studierna, men betalar detta med att betraktas som att inte vara någon ”riktig” kvinna.

Offentliga debatter
Förslagen i den offentliga debatten går bland annat ut på att kvinnorna borde ha egna universitet. I huvudsak tycks debatten dock gå ut på att kränka de kvinnliga studenterna.
Debatten vid universiteten förs i huvudsak av männen, de kvinnliga akademi-kerna håller sig i stort sett borta.
Motargumenten kommer istället i den allmänna debatten från kvinnor kring tidskriften Herta som Gulli Högbom och Margaretha Westin.
Då och då ordnas offentliga debatter i frågan på universiteten, speciellt i Uppsala är debatten livlig. 1954 anordnas till exempel en debatt om kvinnors syfte med studier är att skaffa sig en man eller en examen. Endast män sitter i panelen och diskuterar.

Syftet ifrågasätts
Lina Carls visar att syftet med kvinnors högre studier speciellt ifrågasätts på universiteten på 1930-talet, då det är ett överskott på akademiker.
Men inte heller på 1950-talet blir kvinnorna intressanta trots att fler akademiker behövs.
Istället uppstår en oro kring tillströmningen av kvinnliga humanister. Det var ju inte humanister som behövdes, utan tekniker och naturvetare.
Då kommer också debatten om begåvningsreserven.

Klass går före kön
En statlig utredning tillsätts under ledning av docenten och senare professorn i pedagogik, Kjell Härnqvist.
Utredningen kommer fram till att det finns en begåvningsreserv bland arbetarklassens pojkar. Materialet till utredningen hämtas från värnplikts-mönstringens intelligenstestning och jämförs med pojkarnas betyg i folkskolan. Därmed utestängs effektivt kvinnorna från studien, de tas ju inte ut till mönstring.
– Klass går före kön, förklarar Lina Carls lakoniskt.
Trots den negativa debatten om kvinnliga akademiker växer antalet kvinnliga studenter på universiteten i Lund och Uppsala.
Några sifferuppgifter:
1950 studerade 3 813 studenter i Uppsala, 30,6 procent var kvinnor.
I Lund samma år var det totala antalet studerande 2 920. Av dem var 28,7 procent kvinnor.
Tio år senare var det 8 319 studenter i Uppsala och 39,4 procent av dem var kvinnor. I Lund läste 6 437 studenter och 39,7 procent av dem var kvinnor.
1970 låg den totala siffran på studenter på 20 527 i Uppsala. Kvinnorna svarade för 41,1 procent.
Lund hade då gått om Uppsala i antalet studenter med 21 444 studenter. Den kvinnliga delen hade dock minskat till 37,7 procent.

Radikala kvinnor
På 1960-talet ökar debatten. Då steg också kvinnliga akademiker aktivt in i debatten. Främst märktes de två framträdande, radikala kvinnorna Eva Moberg och Barbro Backberger. I slutet av årtiondet bildades också Grupp Åtta. Debatten handlade dock inte längre enbart om kvinnorna och de högre studierna, men också om det.
De radikala kvinnorna mötte motstånd både från kvinnliga och manliga debattörer. Nancy Eriksson, inflytelserik socialdemokratisk riksdagsledamot, talade för hemmafrurollen och Bo Södersten, sedermera professor och riksdags-ledamot för socialdemokraterna, tyckte att Eva Moberg var manhaftig när hon talade för jämställdhet.

Svårt kombinera rollerna
Lina Carls visar i sin avhandling hur svårt det är att kombinera rollen som kvinna med rollen som akademiker. Det manliga motståndet är starkt under hela den undersökta perioden.
Och sedan då?
Problemet kvarstår i hög grad även efter 1970 menar den fackligt aktiva Lina Carls. Hon pekar på att det är ungefär lika många män som kvinnor, som studerar på dagens universitet.
– Men bara 14 procent av professorerna är kvinnor.
Fortfarande är det alltså lättare för män att lyckas inom akademin, anser Lina Carls.
– Det är sega strukturer.

JAN THORSSON


Kategorier: Arkiv