Sten Heckscher, Stockholms universitets nye ordförande: ”Det är ingen enmansshow”

I praktiken har det inte hänt så mycket, säger Bo Sundqvist, vice ordförande i Högskoleförbundet, om systemet med externa styrelseordföranden. Men när det begav sig fälldes många kritiska kommentarer. Nu har regeringen utsett närmare tjugo nya styrelseordföranden och ungefär lika många sitter kvar på sina poster.

Fram till 1998 var rektor ordförande i lärosätenas styrelser. Det året ersattes rektorer med en ordförande som hämtades utifrån – en extern ordförande.
– Bakgrunden till förändringen är den så kallade RUT-utredningen som kom 1993. Den hade synpunkter på att universiteten skulle ledas i analogi med en bolagsstyrelse. Man såg rektorn som en VD. En ännu grövre analogi var att man såg regeringen som ägaren, som skulle utse en ordförande som sin representant i ledningen på universitetet, säger Bo Sundqvist som varit rektor vid Uppsala universitet sedan 1997.
Han berättar att rektorerna värjde sig mot de resonemangen.
– De såg det som ett ingrepp i högskolornas självständighet; att departementet skulle styra genom sin ordförande. Men det blev inte så, i praktiken har det inte hänt så mycket. Styrelserna med externa ordförande har dock blivit mera aktiva vid rektorsval än tidigare.
Bo Sundqvist tror att de flesta rektorer har hunnit vänja sig vid tanken på externa ordföranden och att det på de flesta håll fungerat bättre än befarat. Själv har han haft bra samarbete med de tre styrelseordföranden han haft.
– De har alla tre varit ett stöd för rektor och inte regeringens förlängda arm, säger han.
Uppdraget som styrelseordförande är långt ifrån alltid en solskenspromenad.

I bästa fall roligt
Tidningarna har till exempel livfullt skildrat Anitra Steens avgång från årsskiftet från posten som styrelseordförande vid Stockholms universitet.
Det har inte avskräckt rikspolischefen Sten Heckscher från att ta uppdraget.
– Jag tycker det ska bli spännande, intressant och i bästa fall roligt, säger han.
Universitetsvärlden är honom välbekant.
– I olika funktioner har jag i decennier sysslat mycket med forsknings- och ut-bildningsfrågor och är mycket intresserad, säger han.
Sten Heckscher har tagit en jur kand i Uppsala, har jobbat med utredningsarbete från U68 och framåt och har i många år undervisat i bland annat straffrätt och statsrätt både vid Stockholms och Uppsala universitet.
Han har också arbetat i domstol, rege-ring och regeringskansli och är sedan åtta år myndighetschef för andra gången.
Någon vision för SU vill han ännu inte hålla sig med.
– Det här är ingen enmansshow. Dessutom har universiteten en hög grad av frihet och styrelsen ska inte in och detaljstyra frågor, säger han.

Väldigt hedrad
Nyutsedd är också Astrid Assefa som ordförande i styrelsen för Dramatiska institutet. Hon är svensk-etiopisk skådespelerska och sångerska, uppvuxen i Värmland. Astrid Assefa har arbetat bland annat på Dramaten, Riksteatern, Folkteatern i Gävle och Stockholms Stadsteater och har turnerat runt om i landet. Film- och TV-jobb finns också på meritlistan, bland annat en huvudroll i TV-serien OP:7.
Sedan 1 januari 2002 är Astrid Assefa chef för Dalateatern och från kommande årsskifte alltså ordförande i styrelsen för Dramatiska institutet.
– Jag är väldigt hedrad att de frågar mig, säger hon.
Hon berättar att hon funderade ett par dagar på om hon skulle tacka ja och vad hon kunde tillföra Dramatiska institutet.
Vad kan hon då bidra med?
– Jag kommer direkt ur praktiken för många av de yrkesgrupper som utbildas på DI, jag jobbar ju med film och TV också. DI är en av källorna för teatern att ösa ur; regissörer, scenografer, dramaturger och andra yrkesgrupper utbildas där.
Själv är Astrid Assefa utbildad vid Statens Scenskola i Göteborg och har också pluggat litteraturvetenskap (med en egen specialisering på afrikansk litteratur) i Uppsala och teater och film vid Stockholms universitet.
Tillfrågad om en vision för DI tvekar hon först och improviserar därefter:
– DI ska vara den bästa skolan för de yrkesgrupper som utbildas där. Och också bidra med vidareutbildning för att höja kompetensen för de redan yrkesverksamma.
Sedan vidgar hon ramen för visionen:
– DI ska vara en sjudande gryta där det nya händer, ett kreativt centrum, en inspiration för oss alla som är ute i landet och arbetar med konstnärlig verksamhet, säger Astrid Assefa.

Uppmanats sitta kvar
På Konstfack är sedan sex år Eva Bonnier styrelseordförande. Till vardags är hon förlagschef vid Albert Bonniers förlag AB. Hon har uppmanats sitta kvar ett år till för att stötta den nytillträdde rektorn.
– Uppdraget har tagit en hel del tid, det har varit turbulenta år. Vi har bland annat haft två rektorstillsättningar under min tid, säger hon.
Styrelsen har därför inte haft möjlighet att arbeta fram en vision och först nu kunnat börja med ett visionsarbete. Den kommande visionen hör samman med det lokalbyte som Konstfack är mitt uppe i. Men flytten har blivit uppskjuten till sommaren 2004.
Visionen hänger också samman med frågan om konstnärlig forskning.
– Konstnärlig forskning är mycket omdiskuterat. Finns konstnärlig forskning? Vad är konstnärlig forskning? Men styrelsen ska ta Konstfack ett steg in i framtiden med konstnärlig forskning, säger Eva Bonnier.

Är veteran
Per Risberg har ännu längre erfarenheter som styrelseordförande. Han är veteran och har haft uppdraget i elva år, om man räknar med att han var ordförande i interimsstyrelsen när Internationella högskolan utvecklades och högskolan i Jönköping skulle bli stiftelsehögskola.
Och han har ombetts vara kvar ett år till för att säkra kontinuiteten eftersom högskolan håller på att rekrytera ny rektor.
Per Risberg är företagsledare men har med ålderns rätt trappat ned och tar numera bara de uppdrag som är roliga och utvecklande. Dit hör att vara ordförande i stiftelsestyrelsen för Högskolan i Jönköping.
– Det kräver mycket arbete men framförallt är det kul och stimulerande, säger han om sitt uppdrag som ordförande.
Han anser att han haft stor nytta av sitt arbete i näringslivet.
– 40 års erfarenhet från näringslivet ger mycket träning i att leda och träning inom områden som ekonomisk planering och kontroll och strategival.
Per Risbergs är utbildad ekonom vid Handelshögskolan i Göteborg, men hans intresse för högre utbildning och forskning väcktes när han byggde upp företagsgruppen Saab Combitech med 2 000 anställda, varav 1 200 akademiker.
Hans och stiftelsestyrelsens vision är att alla dotterbolagen (fackhögskolorna) ska vara internationellt ledande inom sina respektive områden.
– Vi är på god väg när det gäller Internationella handelshögskolan och avser att successivt lyfta de andra tre också, säger Per Risberg.
En styrelseordförandes jobb är också att skapa ett konstruktivt debattklimat. Per Risberg gör en reflektion om skillnaden mellan den akademiska miljön och industrin.
– Man måste vara mycket mer omtänksam i att skilja på sak och person i den akademiska miljön, säger han.
Hans förklaring är att i industrin handlar det oftast om opersonliga frågor, som en produkt eller produktionsprocess, medan i den akademiska miljön en åsiktsskillnad är mera personligt knuten.
– En persons status i akademin är så knuten till personens åsikter eller forskningsresultat. Det gör lätt att åsiktsskillnader i sak blir något personligt, säger Per Risberg.

PER-OLOF ELIASSON


Kategorier: Arkiv