Doktoranden Maria Axelsson är mycket nöjd med den pedagogiska utbildning hon nyligen genomgått på universitetet i Uppsala.
– Det fanns direkta kopplingar i utbildningen till den pedagogiska verkligheten på universitetet, säger hon.
Maria Axelsson, 27, är sedan hösten 2000 doktorand på den ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet. Om ett år ska hon lägga fram sin doktorsavhandling. Det ska bli en studie över konkurser med genusperspektiv.
De första åren levde Maria Axelsson på stipendier, vilket var vanligt på institutionen (nu är det mindre vanligt).
Hon har nu fått en ettårig fakultetstjänst och är alltså anställd.
Maria föreläser för studenterna på 20-poängsnivån. Tidigt kände hon att det skulle vara bra med en pedagogisk utbildning som var anpassad till univer-sitetsutbildningen. Hon sökte flera gånger till den pedagogiska grundkurs som ges i Uppsala och har nyligen gått den.
Krav sedan länge
Studenterna har länge krävt att de som undervisar ska ha pedagogisk utbildning. Sedan årsskiftet krävs högskolepedago-gisk utbildning för att vara behörig för anställning som lektor eller adjunkt på universitet och högskola. Det står i hög-skoleförordningen och är alltså lag. Något liknade krav finns ännu inte för dok-toranderna som undervisar, men allt fler universitet och högskolor erbjuder dem pedagogisk utbildning.
Lina Carls, 30, är sedan två år ordförande i doktorandföreningen inom SULF. Föreningen har drygt 5000 medlemmar.
Lina Carls lägger snart fram sin doktorsavhandling i historia i Lund. Hon anser att kravet på pedagogisk utbildning också ska omfatta doktoranderna.
– De bör kräva det, säger hon.
Än så länge är det inte många doktorander som har pedagogisk utbildning. Har de fått det har de ofta fått klara den på fritiden, påpekar Lina Carls.
I Lund erbjuds nu doktoranderna två veckors utbildning vilket enligt Lina Carls är ett steg framåt men otillräckligt.
– SULF har krävt fem veckor, säger hon. Och utbildningen ska ingå i tjänsten. Universitets- och högskoleledningarna bör inse att det är viktigt.
Tio år sedan
Det gjorde ledningen för Uppsala universitet redan för mer än tio år sedan. När studeranderepresentanter vid den historisk-filosofiska sektionsstyrelsen 1990 krävde att de som hade doktorandtjänst också skulle få del av den pedagogiska utbildning för lärare som gavs höll rektorsämbetet med. Motiveringen var att ”forskarstuderande utgör en viktig bas för universitetets långsiktiga personal-försörjning”.
Detta har säkert inte inneburit att alla som sökt utbildning har fått det.
Maria Axelsson fick söka flera gånger.
Nu har hon gått den fyra veckor långa utbildningen som ger henne som doktorand fem studiepoäng. Fem poäng blir det därför att det ingår vissa uppgifter som institutionen direkt tjänar på och belönar.
Maria Axelsson har gått lärarhögskola och också praktiserat på gymnasium. Ändå har den pedagogiska universitetskursen gett mycket, tycker hon.
Hon tycker till exempel att det var mycket bra att träffa doktorander från andra fakulteter och få deras synpunkter på undervisningen. Mycket bra var också den snabba och direkta kopplingen mellan praktik och teori.
Filmas med videokamera
Speciellt framhåller hon den så kallade spegelvisningen. Den innebär att dok-torandens undervisning filmas med videokamera för att sedan spelas upp och kommenteras.
– Då ser man snabbt och konkret sina misstag och kan rätta till dem, säger Maria.
Ett annat givande inslag var att träffa en grupp skribenter som arbetar med att i skrift popularisera universitetets forskning.
– Alla deltagare tyckte att det var bra. Vi fick skriva en populärvetenskaplig artikel men det var också ett inslag som är givande då man skriver avhandlingen.
Diskussionerna och därmed reflektionerna kring pedagogiken gav också mycket.
Men det fanns väl sånt som var mindre bra?
Jo, det håller Maria med om.
– Vi ska ha ett genusmedvetande i all undervisning men det momentet hängdes på i slutet. Det var inte bra.
JAN THORSSON
