Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Debatt

18 december, 2003
Universitetsläraren

Tiden närmar sig då vi gymnasielärare ska informera åk 9 om gymnasiet. Eftersom vi arbetar på naturvetenskapliga programmet, NV är det dess innehåll och fram-tidslöften som vi får försöka beskriva. Vi tycker att det är ett förnämligt program både för blivande naturvetare och elever som kommer att styra åt annat håll i livet. Vi vet, efter att ha arbetat många år som kemi/biologilärare att det är tufft på NV, tunga kurser och mycket som är svårt och kräver sin tid och insats för att läras. Och vi vet, att det är alldeles fantastiskt roligt om man ger sig chansen. I vår information kan vi fortsätta och berätta att samhället ropar efter naturvetare.
Signalerna är att vi ska försöka öka rekryteringen till NV-programmet. Men varför ska vi det? Är det inte till och med lite korkat att gå NV? Var någonstans premieras de elever som faktiskt går igenom NV, väljer de tyngsta kurserna och gör det på tre år? Ingenstans, vad vi kan se – tvärtom – de kan stå där med sin långa näsa och se sig förbisprungna av basårsstudenter, komvuxare, collegestudenter med flera som tillägnat sig sina betyg på andra sätt.

UNIVERSITETET ÄR MED i urholkningen av gymnasiet genom att sätta behörig-hetskraven till sina utbildningar. Naivt har vi trott att för att läsa naturvetenskapliga ämnen på universitetsnivå är man tvungen att se till att få med sig gymnasiets utbud av kurser i aktuella ämnen. Men flera stora universitet och ett antal mindre högskolor har slopat de hårdare behörighetskraven till sina kemi- och biologutbildningar och kräver bara A-nivån. Samma tendenser och resonemang finns inom andra mat/nat- och civilingenjörsutbildningar. Än värre ser det ut att bli, ett citat från en högskolas programkatalog: ”Är du intresserad av biologi men saknar rätt behörighet? Till vårt magisterprogram i biologi tar vi in sökande som inte har sedvanlig naturvetenskaplig behörighet. De som antas med denna behörighet läser givetvis samma kursplaner och i samma takt som övriga.”

I SINA FÖRKUNSKAPSKRAV jämställer man Naturkunskap B-kursen som läses på samhällsprogrammet med Fysik A +Biologi A +Kemi A. Det här är oerhört provocerande för oss lärare som arbetar inom gymnasieskolan, för att inte tala om de elever som går NV-programmet och kan se att 100 poäng naturkunskap värderas lika tungt som 300 poäng naturvetarämnen.
Den svenska gymnasieskolan har genomgått ett antal förändringar över en kort tid vilket säkert bidragit till att många gett upp ambitionen att hålla sig á jour med de program, inriktningar, valbara kurser och individuella val som finns där.
De vitmössade ungdomar som sprang ut i år var de första som gått det reviderade gymnasiet, ”Gymnasieskola 2000”. Denna kursplans elever har knappast nått universiteten och så många blir de inte eftersom vi siktar en ny gymnasieskola 2006. Men den revidering som gjordes då, innebar stora förändringar inom naturvetenskap och teknik och bland annat kurserna i kemi/biologi stöptes om. Vid kontakter med studievägledare på universitetsnivå har vi funnit att man ofta inte har en aning om skillnaderna i gamla och nya kemi- och biologikurser.
Vikten av kommunikation mellan gymnasieskola och universitet kan inte nog betonas. Vilka blir följderna på gymnasiet då behörighetsreglerna urholkas genom vissa universitets kortsiktighet och ansvarslöshet i jakten på studenter?
Med alla de val eleverna i dagens gymnasium ska göra, resonerar många taktiskt. Var är det lättast att få MVG? Ett sådant resonemang gynnar sällan matematik/-naturvetenskapliga kurser på högre nivå.
I Sverige har vi ingen viktning av betyg och tunga kurser som inte är behörig-hetsgivande riskerar att tappa elever. Elever vet att det är olika svårt att få höga betyg på olika kurser även om det finns personer som bestämt hävdar att det inte finns någon skillnad. Vi önskar att vi fick fokus på relevans och innehåll.

ÄR DET INTE ETT VÄRDE i att elever på NV fördjupar sig i exempelvis fysik
istället för blomsterbindning? Hur attraktiv blir till exempel Kemi B-kursen om den inte ens finns med i behörighetskraven till kemistutbildningen? Eleverna måste få ”belöning” för svårare kurser och universitetsvärldens krav är viktiga för våra elevers motivation.
Vad kan vi som gymnasielärare göra? Arbeta, arbeta och inspirera våra elever till naturvetenskapliga studier! Och läsa behörighetsreglerna noga och berätta för våra elever:
”Du som är så duktig, du ska ju gå på ett universitet som har de högsta behörighetskraven. Det är du värd!”

MONA JENSEN,
STÅNGÅDALENS GYMNASIUM, VIMMERBY
LENA SUNDSTRÖM,
BERZELIUSSKOLAN, LINKÖPING

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023