Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Debatt

18 december, 2003
Universitetsläraren

Det är vanligt att i olika sammanhang betona att forskningen bör vara internatio- nell. Rimligen ingår tanken att den forskning som görs i vårt land ska ha betydelse även utanför vårt språkområde. Mediet man publicerar sig i är också av enorm betydelse för att bli läst. Det är främst artiklar i välrenommerade tidskrifter som har en chans att bli lästa. Tidskriften är i sig en kvalitetsgaranti eftersom dessa tidskrifter ställer mycket stora krav för att ta in en artikel. I allt flera tidskrifter tillämpas dessutom kravet att även författaren skall vara anonym under granskningsprocessen, detta för att motverka diskriminering t ex på grundval av kön och för att yngre forskare som ännu ej är kända namn ska ha en rättvis chans.
Kommer man väl in i en god tidskrift är chansen stor att man blir läst och även så småningom citerad av andra forskare, och att det man gör alltså kommer att ingå som en byggsten i det stora kulturella byggprojektet som forskning och vetenskap är. Blir man inte läst blir man heller aldrig citerad. De volymer av forskningsrapporter man producerar samlar damm några decennier och glöms snabbt bort. Hela arbetet är förfelat och meningslöst, som forskning betraktat.

LÅT OSS SE PÅ hur det är ställt med den beteendevetenskapliga forskningen i vårt land. Jag har gått igenom samtliga doktorsavhandlingar i de fyra stora beteendevetenskapliga ämnena företagsekonomi, pedagogik, psykologi och sociologi under tiden 1980-1998, vart tredje år. Jag har begränsat min undersökning till Stockholms och Göteborgs universitet men det finns ingen anledning att tro att resultatet skulle sett annorlunda ut om alla universitet och högskolor hade medtagits. Det blev en databas med 213 avhandlingar.
Cirka 75 procent av avhandlingarna i företagsekonomi, pedagogik och sociologi var på svenska, men i psykologi var det betydligt färre, bara cirka 10 procent, och huvuddelen (90 procent) var på engelska. Publiceringsformen visar ett liknande mönster. I psykologi var cirka 70 procent av avhandlingarna publicerade helt eller delvis i tidskrifter, så kallade sammanläggningsavhandlingar. I övriga beteendevetenskapliga ämnen var bara cirka 5–10 procent sammanläggnings-avhandlingar, åtskilliga av dessa dessutom på svenska. Ämnet företagsekonomi var extremt med bara 3,5 procent sammanläggningsavhandlingar och den största andelen avhandlingar på svenska, drygt 80 procent.

KVINNLIGA DOKTORANDER skrev en något större andel monografiavhandlingar än manliga, vilket innebär att de har mindre chans att bli uppmärksammade internationellt.
Det är ett omfattande slöseri med resurser att producera forskning som inte har en chans att bidra till vetenskapens utveckling. Ingenting tyder på att läget kommer att saneras av sig självt, och någon form av styrmedel måste nog till för att åstadkomma en förändring. En relativt enkel åtgärd vore att kräva att docenttiteln bara får tilldelas forskare som producerat sig i de internationella tidskrifterna. Samma krav bör givetvis i än högre grad ställas för profes-sorstjänst. I forskarutbildningen måste det finnas kurser i hur man publicerar. Detta borde varje fakultet kunna ta på sig att ordna centralt eftersom de olika ämnena har ganska likartade problem i det här avseendet. En relaterad idé är att en handledare vid varje institution får en speciell roll som rådgivare i publiceringsfrågor. Även gästprofessorer skulle kunna fylla en sådan funktion mycket väl eftersom de i de flesta fall sitter inne med stor kunskap och skicklighet just i detta avseende.

MEN TILL SYVENDE og sidst krävs en koppling mellan resurser, löner och publicering. Ge institutionerna ekonomiskt bonus för varje sammanläggnings-avhandling (men mindre eller ingen bonus för monografier) och ge forskarna ett arvode om, säg, 10 000 kronor för varje artikel i en välrenommerad tidskrift. Sådana styrmedel torde snabbt ge de önskade effekterna. Utan dem traskar vi vidare med vår lokala beteendevetenskap som bara är ett inåtvänt glaspärlespel utan chans att bidra till vetenskapens utveckling. Förslösade resurser, förslösade forskarliv.

LENNART SJÖBERG
PROFESSOR I PSYKOLOGI VID HANDELSHÖGSKOLAN

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023