Är SULF en facklig organisation eller? Visst är det som så att LO, TCO och vissa andra arbetstagarorganisationer har en tradition av att vara en del av Sveriges historiska utveckling i avseende förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Här finns en kultur som i många stycken är avsevärt starkare än den som gäller inom SACO-familjens organisationer.
Varför är det så, torde vara en fråga bland många andra som vi kan ställa oss?
Historiskt fanns det knappast någon större anledning för personer i vårt ”skrå” att förena oss i den organisatoriska form som en facklig förening innebär. Att vara lärare innebar ända fram till 1960-talets slut, 1970-talets början att personen stod högt på samhällets rangskala. Går vi längre tillbaka i tiden, var läraren en bland de absolut mest inflytelserika personerna i staden/samhället. Borgmästaren, kyrkoherden och kanske polisen var de som var högst ansedda. Men sedan kom vi lärare, där till och med småskolans ”fröken”, magister kunde inräknas. Som universitetslärare var du mycket högt ansedd.
ATT LÄRARYRKET – oavsett på vilken nivå det nu sker – har hamnat i strykklass kan vi med stor sannolikhet vara överens om: Men frågan blir då varför det har blivit så? Är det vi som idag egentligen borde tillhöra LO-kollektivet – den arbetarklass som i sent 1800-tal slogs för sin överlevnad, som sköts till döds i Ådalen 1931, eller som går ut i strejk när inte arbetsgivarens bud är tillräckliga? Och i allt detta kan vi verkligen fråga oss vart 1968-års radikaler tog vägen!?
Det är väl ni som står i tur att gå i pension nu? Men vart tog er kämpaglöd vägen och vem har tagit vid där ni slutade att slåss?
Är det så att det är ni som sitter på stolarna och företräder arbetsgivarna idag och som därmed har intagit en helt annan inställning till arbetsmarknadens villkor och förhållanden?
Att vi människor glömmer snabbt, det vet vi. Men att så totalt glömma vem vi är och inte minst, vart vi kommer ifrån är på något sätt skrämmande. Tyvärr går det inte att tolka på något annat sätt, än att Du som idag sitter på arbetsgivarens ”stol” så totalt glömt allt som var.
Denna slutsats kan inte bli annan, när jag hör talas om, berättas för mig hur Du behandlar människor i din organisation. Och det jag just nu tänker på är hur visstidsanställningar, vikariat, doktorander och andra idag utnyttjas, missbrukas som Din medmänniska i organisationen. Är det verkligen så vi vill att det skall fungera på vår arbetsmarknad? Jag varken vill eller kan tro att det är någon som vill detta.
Som en konsekvens av ovan måste vi som idag är medlemmar i SULF fråga oss vart vi står. Är vi en facklig organisation, eller är vi den yrkes- eller intresseorganisation som vi i många stycken ger sken av. En facklig organisation står upp för sin sak, kämpar och slåss och inte minst är stolt för att vara en del av det samhälle som man strävar efter att vara en delaktighet i.
HAR INTE DU som medlem i Sveriges UniversitetsLärarFörbund tröttnat på den i många avseenden omilda behandling som vi sedan lång tid får från både statsmakter och arbetsgivare, i form av konstant försämrade arbetsvillkor, sedan 30 år sämre och sämre löneutveckling, mer och mer av ICKETID för den helt nödvändiga vidareförkovran som yrkesrollen kräver av oss?
Den ”korvstoppningspedagogik” som idag tillämpas inom många ämnesområden är ett resultat av den med tiden allt sämre ekonomi som våra Universitet och Högskolor brottas med. Effektiviseringar i form av större och större grupper, mindre och mindre timmar per student tvingar fram en mekaniserad inlärningssyn. Taylorismen frodas också i vår värld och Taylor själv skulle nog – om han sett vad vi gör – förundrat sig över vilken oerhört enorm genomslagningskraft hans idéer ändå har fått på samhället. Frågan är bara om det var så här han tänkte sig det hela.
Trots att jag sökt i för mig tillgänglig litteratur och möjliga databaser har jag inte kunnat finna något i vare sig teoretisk eller empiriskt grundad forskning som ger dagens ”korvstoppningspedagogik” existensrätt. Men det finns kanske? Hjälp mig gärna då att ge mig motivation och underlag för att ta till mig detta och inte minst att jag då kanske skulle kunna acceptera rådande situation.
Med vänliga hälsningar och på återhörande hoppas jag.
MAGNUS TAUBE
ORDFÖRANDE SACO-S FÖRENINGEN
VID INTERNATIONELLA HANDELSHÖGSKOLAN
I JÖNKÖPING
SAMT HUVUDSKYDDSOMBUD
