Den heta frågan om forskningens kringkostnader närmar sig sin lösning. I november ska Bo Sundqvist, rektor för Uppsala universitet och Högskoleförbundets (SUHF) chefsförhandlare, träffa företrädare för ett flertal privata forskningsstiftelser. Då kommer man att diskutera en projektbudge-teringsmodell, vars förebild hämtats från näringslivet.
De statliga forskningsfinansiärerna har accepterat schablonmodellen, där 35 procent av anslaget avsätts för kringkostnader, men inte de privata finansiärerna.
– För lärosätena innebär projektbudgetering att man anger hur stor del av forskarens lön, lokalkostnader, resor med mera som belöper sig på det forskningsprojekt han eller hon söker medel för, säger Bo Sundqvist.
– Det tydliggör kostnaderna på ett annat sätt än i dag. Schablonmodellen bygger på medelvärden för kringkostnaderna hos samtliga lärosäten i landet. Vissa är mera kostnadseffektiva än andra. Med en projektbudgeteringsmodell får vi ett bra incitament för kostnadskontroll och uppföljning.
I november ska Bo Sundqvist träffa företrädare för bland annat Cancerfonden, Hjärt- och Lungfonden och andra insamlingsstiftelser.
– Kanske kan vi då få gehör för projektbudgeteringsmodellen? hoppas Bo Sundqvist.
– De som donerar pengar till forskningen är beroende av att det finns duktiga och motiverade forskare vid landets universitet och högskolor. Det förutsätter i sin tur att den långsiktiga finansieringen inte urholkas genom att vi måste medfinansiera externa projekt. Jag har förståelse för om enskilda bidragsgivare ogillar att deras pengar går till administration. Men det finns ett riksdagsbeslut på att lärosätena ska ha full kostnadstäckning för forskningsprojekten. Det gäller naturligtvis också om vi projektbudgeterar.
Merparten undertecknat
Merparten av de statliga finansiärerna har undertecknat överenskommelsen om schablonmetoden, som innebär att totalt 35 procent av forskningsanslaget avsätts för kringkostnader (18 procent för indirekta kostnader och 17 procent för lokalkostnader). De statliga bidragsgivarna vill ha det så för att kunna styra forskningen till det lärosäte som har de bästa forskarna inom det aktuella området. Valet får inte avgöras av vilket universitet som har de lägsta kringkostnaderna, menar de.
– De som inte undertecknat dokumentet har förklarat sig lojala mot schablonöverenskommelsen, berättar Bo Sundqvist.
– Så på den statliga sidan är det mesta i hamn. SIDA/SAREC, som lämnar bidrag till forskningsprojekt som involverar lärosäten både i Sverige och tredje världen, har tillsatt en konsult som ska se över SIDAs projektfinansiering. Det är den sista pusselbiten inför en överenskommelse.
Accepterar 13 procent
Cancerfonden anslog förra året 314 miljoner kronor till 421 olika forskningsprojekt kring cancersjukdomar. Cancerfonden accepterar att13 procent av de pengar som doneras till forskningen går till kringkostnader.
– Om 35 procent går till overheadkostnader drar staten med ett enda penndrag bort över 100 miljoner kronor från cancerforskningen, säger Bengt Wester mark, forskningschef på Cancerfonden. Var politikerna verkligen medvetna om denna effekt när beslutet fattades?
Vad anser du om den föreslagna projektbudgetmodellen?
– Jag har inte satt mig in i detaljerna, men vi är öppna för en konstruktiv dialog med SUHF om finansieringen och vi ska träffas i november.
Cancerfonden ser helst att universitetens statliga fakul-tetsanslag ökas.
– Det skulle göra lärosäten bättre skickade att fungera som ”värdar” för cancer-forskningsprojekt och även ge utrymme för motfinansiering, menar Bengt Westermark.
Kan utvecklas
– Partnerskapet mellan Cancerfonden som finansiär och universiteten som mottagare av stora resurser – inte minst intellektuellt kapital – skulle kunna utvecklas betydligt om staten gick in med mer pengar. Utöver den rena forskningen undervisar Cancerfondens personal på grundutbildnings- och forskarnivå, utan ersättning. Full kostnadstäckning innebär att alltså att vi ersätter universitet och högskolor för alla kostnader, utan motprestation från lärosätenas sida. Det kan vi inte acceptera!
Hypotetisk fråga
Om Cancerfonden tvingas avsätta 35 procent till kringkostnader, hur agerar ni då? Drar ni in anslagen?
– Det är en hypotetisk fråga som jag hoppas inte kommer att ställas på sin spets, säger Bengt Westermark.
– Rätt utformad kan en pro-jektbudget tydligt visa vilka kostnader som bidrar till projektnyttan.
Det säger Stephan Tolstoy, auktoriserad revisor på Öhrlings Pricewaterhouse- Coopers och revisor för Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som årligen donerar mellan 500–700 miljoner kronor till forskningen.
– Vi måste kunna kontrollera hur pengarna används och det utesluter en schablon för kringkostnaderna. Jag för diskussioner med Bo Sundqvist om budgetmodellen. Vi hoppas kunna hitta en lösning, som gagnar både stiftelserna och lärosätena och som bidrar till en ökad konkurrens mellan dem om forskningsprojekten.
Ska teckna avtal
Bo Sundqvist är också vice ordförande i Högskoleförbundet (SUHF) och har fått i uppdrag att å lärosätenas vägnar teckna avtal med både privata och statliga forskningsfinansiärer. De privata finansiärerna svarar för cirka 20 procent av forskningsfinansieringen vid universitet och högskolor.
Frågan om kringkostnadernas storlek har tidigare på SUHFs uppdrag utretts av en arbetsgrupp med Ingemar Mundebo som ordförande. Arbetsgruppen och ett fristående konsultföretag kom båda fram till att kostnaderna var 50 procent och föreslog en schablonlösning. Överenskommelsen mellan SUHF och representanterna för de statliga forskningsfinansiärerna stannade dock vid 35 procent och gäller tills vidare. Vad som sedan sker lär framgå av den forskningspolitiska proposition i slutet av år 2004.
CLAES-GÖRAN HANBERG
