Att tvingas lägga ned Dagens Forskning var oerhört tragiskt, men det fanns inga alternativ. Så kommenterar Dan Brändström, vd för Riksbankens jubileumsfond, den debatt som fortsatt efter sommaren, bland annat i tidningen Journalisten. Fonden var en av huvudsponsorerna.
Dagens Forsknings journalister anser sig ha garanterats jobb i fem år och känner sig blåsta. Brändström säger att några sådana ”garantier” inte fanns.
– Vi hoppades att det kapital vi fick in skulle vara tillräckligt för att driva tidningen i tre till fem år. Man hade sagt oss att om vi inte har råd att ge ut den i tre år, då var det ingen idé att börja. Om man ska beskylla oss för något, så är det kanske att vi var för optimistiska och startade utan att ha tillräckligt kapital.
Grundarna hoppades få in 40-60 miljoner. I slutändan blev det bara 35. Konjunkturen blev sämre än vad som förutsågs i kalkylerna, prenumeranterna blev färre, annonsintäkterna mindre.
Större kostnader
Kostnaderna blev också i inledningsskedet större än beräknat. Kalkylerna sprack redan första året.
– Vi insåg att upplägget var fel tänkt, medger Brändström.
Sponsorerna hade reserverat medel som skulle portioneras ut under fem år. Vad ingen tänkt på var att ett nytt projekt i regel kostar mest i början.
Den stora diskussionen handlade om förskottsbetalningar. Man gjorde dock bedömningen att tidningen inte skulle kunna räddas ens med dessa pengar.
– Riksbankens jubileumsfond hade en miljon kvar reserverade för Dagens Forskning. Hade vi betalat ut den så hade tidningen inte kunnat räddas från konkurs ens i en månad till, säger Brändström.
– Tidningen var jättebra och den blev bättre och bättre. Det var en sorgens dag när den försvann.
KERSTIN KÅLL
