Doktorandspegeln ger en bra bild av dagens forskarutbildning. Det är glädjande att många doktorander är nöjda, men nedslående att så många, särskilt kvinnor, vittnar om utanförskap och särbehandling.
Så kommenterar SULF den aktuella Doktorandspegeln (se föregående sida).
– Statsmakterna måste ge lärosätena tillräckliga resurser för att de ska ha en chans att uppnå de mål som regering och riksdag fastställer. De påpekade bristerna är en väsentlig förklaring till eländet med skuggdoktorander och till den bristande handledningen. De särskilda forskarskolorna framstår här som goda föredömen, skriver förbundet i ett pressmeddelande.
Stort ansvar
– Men även lärosätena har ett stort ansvar för att förbättra forskarutbildningen. Lärosätena måste självklart ge alla doktorander en introduktion värd namnet. En fungerande handledning – här krävs bland annat obligatorisk handledarutbildning – är också deras ansvar, säger förbundsdirektör Göran Blomqvist.
Lina Carls, ordförande i SDF, SULF:s doktorandsektion tillägger:
– Det finns också skäl att motarbeta alla försök att försämra doktorandernas ställning, till exempel att göra dem till renodlade studenter. En mångårig erfarenhet styrker att kvinnor har allt att vinna på riktiga anställningar under doktorandåren. Och de har mest att förlora på stipendier och andra liknande lösa arrangemang, som gör dem beroende av omgivningens välvilja.
Hon avslutar:
– Villkoren för Sveriges doktorander måste förbättras. Jag vill uppmana berörda politiker att satsa på forskarutbildningen nu!
