SULF har stämt Lunds universitet vid arbetsdomstolen. Bakgrunden är att universitetet har vägrat att tillsvidareanställa en medlem i förbundet, en universitetslektor, trots att denna varit anställd vid Lunds universitet som vikarierande lektor i mer än tre år. Förbundet har yrkat att lektorn skall få en tillsvidareanställning och att universitetet skall betala ett skadestånd till henne på 50 000 kronor.
Kravet uppfyllt
Enligt 5 § 2 st i lagen om anställningsskydd, LAS, övergår en vikariatsanställning till en tillsvidareanställning om den anställde vikarierat hos arbetsgivaren i mer än sammanlagt tre år under de senaste fem åren. I det aktuella fallet är förbundet och universitetet överens om att detta krav är uppfyllt, liksom att lektorn väl uppfyller alla de behörighetskrav som högskoleförordningen uppställer för en universitetslektor.
Det borde med andra ord vara självklart att vikariatet skall övergå till en fast anställning. Nu vägrar emellertid universitet att följa LAS och hävdar att reglerna i högskoleförordningen om att läraranställningar skall ledigkungöras har företräde framför LAS och att det i sin tur innebär att man inte är skyldig att acceptera en omvandling av vikariatet till en tillsvidareanställning.
Inga undantag
Enligt förbundets mening kan reglerna om ledigkungörande inte tolkas på det sätt som universitetet gör gällande.
Omvandlingsregeln i LAS innehåller inte några undantag för någon viss kategori av arbetstagare. Skyldigheten att ledigkungöra läraranställningar är däremot full av undantag.
Det är visserligen sant att det inte uttryckligen där nämns att kungörelse inte behöver ske vid tillämpning av regeln i 5 § 2 st LAS, men det sägs till exempel att man inte behöver ledigkungöra anställningar när det är aktuellt att omplacera någon för att undvika en uppsägning eller i de fall där någon har företrädesrätt till återanställning eller till högre sysselsättningsgrad.
Sämre skydd
SULF menar att det knappast kan ha varit lagstiftarens mening att universitetslärare som innehaft långvariga vikariat, och som uppfyller alla behörighetskrav, skall ha ett sämre anställningsskydd än till exempel en vikarierande personalhandläggare vid en högskola eller ett universitet, utan att det snarast är ett förbiseende från lagstiftaren att inte högskoleförordningen anpassades till 5 § 2 st LAS när den regeln infördes Därför är det viktigt att få denna sak prövad i arbetsdomstolen.
Ett avgörande i målet kan i bästa fall väntas under slutet av året.
THOMAS KIHLBERG
Förbundsjurist
