Mer än hälften av doktoranderna (60 procent) är oroliga för att inte få ett arbete efter examen. Mest oroliga är naturvetare och tekniker. Det är en av många uppgifter i en aktuell kartläggning av doktorandernas arbetssituation.
Rapporten har gjorts av Statstjänstemannaförbundet (ST) med stöd av TCO och i samarbete med Temo. Idag finns drygt 18 500 aktiva forskarstuderande i landet. I undersökningen har 2 200 tillfrågats och 1 200 (55 procent) svarat. Antalet doktorander anslutna till ST är 500, enligt förbundsordförande Annette Carnhede.
Doktoranderna blir allt fler och när det gäller nyantagna forskarstuderande har antalet ökat med 35 procent sedan början av 1990-talet. Dessutom har kampen om forskningsmedel ökat.
Är oron för framtiden befogad?
– Det vet man inte, säger Annette Carnhede.
Men förbundet föreslår bland annat att det i forskarutbildningen ska finnas moment som ökar doktorandernas möjligheter till arbete utanför den akademiska världen, exempelvis kontakter med mentorer från olika delar av samhället.
Undersökningen visar också att det är svårt att kombinera familjeliv med forskar-studier. Till exempel sju av tio ensamstående föräldrar har funderat på att hoppa av sin forskarutbildning. Bland samtliga tillfrågade doktorander har nära hälften (45 procent) haft sådana tankar. Men hur många gör det verkligen? Det finns inga sådana uppgifter.
Ekonomin är ett bekymmer och många måste ha ett arbete vid sidan av forskarutbildningen. Enligt rapporten gäller det nästan hälften av de tillfrågade. ST betonar att ingen ska behöva lönearbeta utöver sin forskarutbildning.
Men de flesta trivs! Trots alla uppgifter om oro av olika slag (samt långa arbetsdagar: en tredjedel uppger att de arbetar mer än 46 timmar i veckan) kan hela 80 procent tänka sig att rekommendera närstående att börja på en forskarutbildning.
ER
Mer om undersökningen på www.stmf.se
