Frågor kring forskarutbildningen fortsätter att väcka stort intresse. Doktoranderna är i en utsatt position i en rad olika avseenden, och det är bra att detta uppmärksammas också av media och den breda allmänheten. Högskoleverket kommer under september att offentliggöra resultaten av sin stora doktorandundersökning. SULF:s doktorandförening arrangerar den 19 september ett seminarium för att diskutera resultaten, och bestämma vad som ska göras för att förändra de villkor som råder under doktorandtiden.
För förändringar är nödvändiga. Högskoleverket åberopar i sin årsrapport för 2003 en iakttagelse från doktorandundersökningen. En så stor andel som 50 procent av doktoranderna svarar att de inte vill fortsätta arbeta inom högskolan efter forskarutbildningen. Det är naturligt och önskvärt att forskarutbildade söker anställning inom andra delar av arbetslivet, i Sverige och utomlands. Det finns givetvis flera skäl till att se närmare på underlaget för svaret i Högskoleverkets enkät. Frågan som måste ställas är vilka de 50 procent är som inte kan tänka sig en karriär inom högskolan; är det de som är minst lämpade för sådant arbete, eller de som har möjlighet att få en annan anställning? Är selektionen positiv eller negativ; det finns skäl till både oro och självkritik.
HÖGSKOLEVERKET PEKAR PÅ ett förhållande vars betydelse inte nog kan understrykas, nämligen bristen på anställningstrygghet inom högskolan. Dagens slentrianmässiga bruk av viss-tidsanställningar gör det omöjligt för människor att planera sina liv. Här måste inställningen inom den akademiska världen förändras, föreställningar som att hungriga vargar jagar bäst förpassas till historiens skräpkammare.
Det är glädjande att även våra fackliga kolleger i TCO och ST (Statstjänstemanna-förbundet) nu uppmärksammar stämningarna bland svenska doktorander, och verkligheten som de lever i. Deras rapport Livet som doktorand visar bland annat att doktoranderna tvingas sätta livet utanför studierna på undantag för att klara av alla de krav som forskarutbildningen innebär; ”livspusslet” går inte ihop skriver man träffande. Många känner sig stå utanför gemenskapen på arbetsplatsen, och utomeuropeiska doktorander känner sig ofta diskriminerade.
RAPPORTEN BEKRÄFTAR den bild som har framkommit i tidigare doktorand-undersökningar. Handledarsituationen har förbättrats, och det är viktigt att handledarutbildningen ytterligare förstärks i olika avseenden. Däremot brister det när det gäller introduktion på arbetsplatsen, och ofta också i förutsättningarna för forskarutbildningen. Detta är institutionernas skyldighet, och det måste vara möjligt att åstadkomma förbättringar, till exempel att precisera vad som är rimliga krav. Det är också institutionernas och de seniora lärarnas skyldighet att bidra till ett bra socialt klimat på arbetsplatsen, och till att trakasserier och nedlåtande behandling aldrig accepteras.
SULF:s arbete fortsätter att vara inriktat på att förbättra forskarutbildningen, stärka doktorandernas ställning och att ge individer råd och stöd när de hamnar i utsatta positioner. Facket har stora skyldigheter, och vi kan bli bättre. Vi välkomnar varmt TCO:s och ST:s positiva inställning och nya engagemang i doktorandfrågorna.
NU UNDER HÖSTEN drar en ny omgång av lokala löneförhandlingar i gång vid universitet och högskolor. TCO:s och ST:s undersökning visar bland annat doktorandernas svårigheter, inte minst gäller det ensamstående med barn, att få den dagliga ekonomin att gå ihop. Här är lönen en avgörande faktor. Och lönen kan de fackliga organisationerna påverka. Och de måste göra det, om de menar allvar.
SULF går i den kommande lokala förhandlingsrundan fram med en lönestege för doktoranderna. Den innebär att nyantagna lägst ska ha 19 000 kronor och sedan i takt med framstegen inom forskningen få lägst 21 000 respektive 23 000 kronor i månaden.
Lönen är viktig för rekryteringen av doktorander, liksom för att de ska kunna genomföra sin forskarutbildning under drägliga förutsättningar. Hittills har SULF sällan i de lokala löneförhandlingarna fått stöd av ST, ATF eller OFR för sina doktorandyrkanden. Nu är det dags för dem att visa färg, och att bevisa att man menar allvar med sitt engagemang för landets forskarstuderande.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör SULF
