– Inom många områden lönar det sig inte att doktorera, konstaterar Lina Carls, ordförande i Doktorandföreningen, mot bakgrund av en aktuell SULF-rapport som presenterades i Almedalen. Hon tillägger att det finns politiska förhoppningar om en fördubbling av antalet doktorer, men hur ska man övertyga unga människor om att forskarutbilda sig om det inte lönar sig?
Lina Carls var en av SULF:s representanter när förbundet för första gången deltog i de traditionella sommarevenemangen under en vecka i juli i Almedalen. Hennes uppgift var att offentligt kommentera SULF-rapporten, i sin egenskap av ordförande i Doktorandföreningen. Rapporten väckte uppmärksamhet, bekräftar hon. Till exempel Sydsvenskan reagerade med att be henne skriva en debattartikel, som publicerades 21 juli.
Universitetsläraren återger hela debattartikeln:
Det råder idag en till synes politisk enighet om att antalet forskarutbildade i framtiden kommer att vara otillräckligt. I regeringsdeklarationen från 2001 uttrycktes regeringens ambition att fördubbla antalet forskarexamina under de närmaste tio åren. Att vi har tillgång till forskarutbildad arbetskraft är givetvis en förutsättning för att Sverige ska kunna fortsätta att hävda sig internationellt när det gäller forskning och utbildning. Även rent samhällsekonomiskt behövs personer med stor fackkunskap.
EN FÖRUTSÄTTNING FÖR att antalet forskarutbildade ska öka är att studenter väljer att forskarutbilda sig istället för att gå direkt ut på arbetsmarknaden efter grundexamen. Nu visar en färsk rapport gjord av SULF, Sveriges universitetslärarförbund, Att doktorera eller inte doktorera – det är frågan! att det inom många ämnesområden inte lönar sig att doktorera. Medicinare, tandläkare och jurister är exempel på grupper som snarare förlorar ekonomiskt på att genomgå forskarutbildning. För en läkare som disputerar minskar livslönen med cirka 5 procent. Naturvetare, samhällsvetare och humanister kan räkna med att forskning-en ger en något högre livslön. Detta resultat skall dock sättas i relation till att dessa grupper har så låga genomsnittslöner efter grundexamen. SULF:s rapport visar vidare att Sverige är ett av de länder i Europa som betalar de absolut sämsta lönerna för akademiker. Vidare framgår att kvinnor med grundexamen eller doktorsexamen genomgående tjänar mindre än sina manliga kolleger. Exempelvis har de kvinnliga medicine doktorerna 17 procent lägre lön än de manliga. Lika nedslående är resultatet att personer med invandrarbakgrund som disputerat i Sve-rige tjänar sämre än kollegerna. Medicine doktorer som fötts utomlands har 9 procent lägre lön än de som är födda i Sverige. Men det räcker att ha en utländsk förälder för att detta ska påverka lönen i negativ riktning.
FRÅGAN ÄR NU hur unga, begåvade studenter ska välja att forskarutbilda sig när det inte lönar sig varken på kort eller lång sikt. Jag menar att det framför allt är tre åtgärder som måste vidtas för att Sverige inte ska riskera att stå utan doktorander och disputerade forskare.
För det första måste det göras en satsning på forskarutbildning nu. SULF:s rapport visar att över 50 procent av landets doktorander saknar en anställning och därmed det sociala skyddsnät som en anställning för med sig. Den nya generationen studenter och doktorander, 70- och 80-talisterna, är knappast beredda att forskarutbilda sig om det inte finns tillräckliga ekonomiska incitament. Många påbörjar forskarutbildning i ett skede av livet då det är naturligt att skaffa familj. Vilken ung person vågar idag genomgå forskarutbildning om han/hon inte ges en anställning och det inte heller lönar sig i det långa loppet?
FÖR DET ANDRA måste det göras en satsning på tjänster efter disputation. Förra året disputerade nästan 2 500 personer. Samtidigt blir antalet forskar-assistenttjänster allt färre. Denna ekvation går inte ihop. Om inte en satsning på forskarassistenttjänster görs nu riskerar universiteten att stå inför en kris då 40-talisterna går i pension och det plötsligt inte finns några forskare som kan ta över. Nästa generation doktorander kommer då inte heller att ha några handledare.
För det tredje måste doktorsexamen som merit uppvärderas av arbetsgivare även utanför högskolan. Svenska forska-re måste erbjudas högre löner. Risken är annars stor att unga begåvade forskare överger Sverige för att arbeta utomlands till betydligt högre löner. Sannolikheten att Sverige i sin tur skulle kunna locka till sig utländska akademiker är liten med tanke på våra låga löner och höga in-komstskatter.
Jag vill uppmana berörda politiker att inte längre blunda för den kris våra universitet och därmed hela Sverige som kunskapsnation kommer att stå inför om inget görs nu.
LINA CARLS
ORDFÖRANDE I SDF INOM SULF
