”Den vildväxande högskolan” var tema för Sisters årskonferens i maj. Det handlade förstås om elitutbildningen som blivit massundervisning och fått universitet och högskolor att knaka i fogarna.
Är det vilda växandet av godo eller av ondo? Står kaos för dörren eller får vi nya lösningar och tolkningar när högskolorna växer ur sin enhetliga kostym. Det var frågor som ställdes.
Lillemor Kim, forskningsledare hos Sister – institutet för studier av utbildning och forskning – liknade först utvecklingen vid ”the global city” , när ett planlagt metropolis börjar växa över sina bräddar, och sedan vid en sommaräng, ohämmat växande och spretande åt alla håll och kanter, men med enorm variation och artrikedom.
Debatten var ungefär likadan, den spretade också åt alla håll och kanter.
Den handlade om innovationsförmågan, om Sveriges brist på fristående forskningsinstitut. Sådana finns det mindre av i Sverige än i något annat land.
80 procent av forskningen sker vid universitet.
– Lägger man alla ägg i samma korg gäller det att få dit hönan, sa Sverker Sörlin, direktör för Sister, som tog upp innovationerna som en akut fråga.
Nordiska pengar
Den kom också upp när Per Unckel, rätt nyutnämnd generalsekreterare i Nor-diska ministerrådet, talade om nordiska forskningspengar.
– Sverige är fortfarande dominerande forskningsnation i Norden, men Finland närmar sig, sa han.
– Problemet är grundforskningen, man är blind om man inte ser det. Hoten mot vår position är större än för 10–15 år sedan.
Någon i publiken undrade om det fanns något särpräglat finländskt i frammarschen och om Sverige kunde skapa en liknande kultur.
– Ja, det finns något speciellt fin-ländskt, sa Unckel.
– Det finns en särprägel inbyggd i kulturen. En av hemligheterna är samarbetet mellan industrin, universiteten och politiken. Men att skapa samma kultur är svårt. Kultur är något som finns.
I Nederländerna, som också vid denna årskonferens framhölls som ett föredöme i innovationspolitiken, har Finland också väckt intresse. I månadsskiftet maj–juni var 35 holländska politiker, tjänstemän och företagsledare i Finland för att studera forskningsinstitut och teknologibyar.
Svåra att förena
Men universitet och entreprenörskap är svåra att förena, vittnade Peter Weingart, professor i sociologi vid universitetet i Bielefield om. De ”transfer offices” som inrättats vid universitetet för att föra ut teknologiska innovationer på marknaden har inte fått mycket gjort. Kulturklyftan är betydande.
Den informella tekniköverföringen är nio gånger större än den formella.
Pengar handlade debatten förstås också om. ”Blanketthysteri och anslagstom-bola”, som Sverker Sörlin uttryckt det.
– Forskningsdebatten handlar i stor utsträckning om pengar, konstaterade docent Ulf Sandström och skissade upp konsten att ragga externa medel för att täcka upp för minskande anslag.
Det finns fyra vägar: strategiska stif-telser som är beredda att ta större risker, forskningsråden som satsar på säkra resultat, uppdragsforskning där forskarna helst inte vill fastna, samt statliga myndigheter som arbetar inom områden där forskningens mål är otydliga.
– Forskargrupper som vill klara sig skulle göra ett strategiskt misstag om de valde att lägga sig på en väg. Det gäller att appellera till alla fyra och se ut som om man vet vad man gör.
Gränser måste finnas
Högskolornas okända inre liv, mångfalden, heliga kor som frågan om avgifter, den fyrkantiga intagningen, och naturligtvis tvärvetenskap och gränsöverskridande kom upp. Fast Miriam Salzer-Mörling, docent i företagsekonomi, påpekade för säkerhets skull att gränser måste finnas kvar.
– Annars finns det inget att överskrida.
Några debattörer i en panel fick till slut definiera sitt för tillfället mest ömmande problem. SULF:s förbundsdirektör Göran Blomqvist valde gymnasiekommitténs förslag om att ge elever behörighet till högskola oavsett vilken sektor de studerande gått. Sänkta förkunskaper till högskolan är oacceptabelt. Det kommer att leda till antingen längre studietid eller sänkt kvalitet.
– Gymnasiekommitténs betänkande visar en brist på helhetssyn som skrämmer mig, sa han.
Han ansåg att det var nödvändigt att återupprätta den dialog som avstannat.
– Vi kan inte ha statliga beslut som det bara gäller att rätta och packa sig efter, sa han.
– Det är orealistiskt att tänka sig att högskolan ska täcka brister som uppstått i gymnasiet.
– Hur ska högskolan växa?, frågade Sverker Sörlin, direktör för Sister, i sin välkomsthälsning.
Tydligen inte med ”more of the same”, konstaterade moderatorn Jens Orback efter att ha hört anförandena.
Differentiering, diversifiering och flexibilitet var nämligen återkommande ord i den vildvuxna debatten.
KERSTIN KÅLL
