Vi har tidigare på ledarplats i denna tidning kommenterat EU:s så kallade Meddelande om universitetens roll i kunskapens Europa. Detta dokument ger på många sätt en förtjänstfull beskrivning av dagsläget för högre utbildning och forskning i vår världsdel. Likafullt lider Meddelandet av sina omotiverat snäva perspektiv och av förhandsuppfattningar – SULF:s remissyttrande återfinns på vår hemsida.
Inga resonemang förs i Meddelandet om hur europeiska traditioner, värderingar och erfarenheter skulle kunna tas till vara och utvecklas på ett sätt som kunde stärka högre utbildning och forskning. Det finns särskilt skäl att se den mångfald som universiteten i Europa representerar också som en tillgång vilken rymmer möjligheter, i stället för att ensidigt betrakta de amerikanska universiteten som förebild.
MEDDELANDET BELÄGGER att universitetens resurser inom EU:s länder har utvecklats svagt under en lång följd av år, en utveckling som blir mycket tydlig vid en global jämförelse. I ett kunskapssamhälle är det en av statens främsta uppgifter att avsätta de resurser som är nödvändiga för att åstadkomma en långsiktig kunskapstillväxt. Nationella beslutande organ måste liksom EU:s göra de omfördelningar inom respektive budget som är nödvändiga om de europeiska universiteten ska kunna utvecklas i den riktning som Meddelandet beskriver.
Ett annat nyligen publicerat dokument (enbart på nätet ännu så länge) är European University Association’s (EUA) Trends in Learning Structures in European Higher Education III. Här undersöks bl.a. hur arbetet med Bologna-processen framskrider. En varningssignal är att både studenter och lärare i stor utsträckning anser sig ha mycket liten kunskap om vad denna process egentligen innebär.
Det finns naturligtvis en uppenbar risk för att också detta europeiseringsarbete uppfattas som ett elit- och ovanifrånprojekt. Den pågående EMU-debatten visar ju bland annat att det redan finns en resonansbotten för sådana synpunkter i Sverige. Och den brist på förankring och insikt som den nyss nämnda undersökningen avslöjar är naturligtvis en illustration till det omtalade demokratiska underskottet.
Från SULF:s sida vill vi rikta uppmärksamheten mot detta oroväckande förhållande. De senaste åren har det ju även i helt andra sammanhang kommit signaler om att lärarnas såväl verkliga och upplevda delaktighet i beslut om utbildningen har minskat. Denna utveckling måste brytas genom att lärarna blir delaktiga i pågående arbete, och att beslutsfattarna lyssnar på deras synpunkter.
YTTERST HAR REGERINGEN ett ansvar för att svenska universitet och högskolor med full kraft kan delta i den europeiska utvecklingen. Det behövs resurser för det pågående reformarbetet med att genomföra ny examensstruktur, ECTS, Diploma Supplement etc. Men det behövs också tid för förändringarna. Vid EUA:s konvent i slutet av maj uttalade EU-kommissionären för utbildning och kultur Vivian Reding att ”Bologna cannot be implemented à la carte, it has to be done across the board and wholeheartedly”. Detta och liknande uttalanden ter sig alltför adrenalinstinna och riskerar därmed att motverka sitt syfte och försvåra ett konstruktivt arbete. Och detta trots att Vivian Reding förmodligen enbart ville betona att det krävs en helhetssyn i arbetet med en ny examensstruktur.
Vid samma konvent uttalade forskningskommissionären Philippe Busquin att ”the social and economic responsibility for tomor-row’s Europe is in the hands of universities” (citat från EUA:s pressmeddelande). Detta är dock att överdriva universitetens samhälleliga uppdrag: det uppdrag Busquin talar om har naturligtvis våra demokratiskt valda politiker, och det får de inte abdikera från.
DE BÅDA KOMMISSIONÄRERNA tycks således låta universiteten och politikerna få ombytta roller. I det långa loppet gör dock universiteten mest nytta genom att ständigt överskrida och självständigt reflektera över kunskapens gränser, inte genom att vara bundna av tillfälliga tren-der. Det är sådana egenskaper som har gjort universiteten framgångsrika. Det är viktigt att våra folkvalda håller detta i minnet. Likaväl som universitet är robusta och sega strukturer är de känsliga och sårbara för felaktig hantering. Det har sagts tidigare: universitet kan älskas ihjäl.
GÖRAN BLOMQVIST
