Ingen kreativitet utan lust och glädje. Nyskapande lösningar kan inte stressas fram, hjärnan arbetar bäst när vi är avslappnade.
Högskolan behöver ”kreativa växthus”, tycker psykolog Eva Heinstedt, som leder en kurs om villkoren för kreativt förändringsarbete på Högskolan i Kristianstad.
För att nya och okonventionella tankar ska dyka upp och visa möjligheter ut- anför de givna ramarna måste vi både ha tid och tillit till vår egen och andras förmåga. Därför kan kreativiteten inte frodas under stress eller i auktoritära organisationer.
Att arbeta i organisationer som förändras, under ett ständigt flöde av information och med krav på snabba beslut, ställer stora krav på individerna. Då räcker det inte med kritisk och logisk analys av problemen utan dessutom krävs nytänkande.
En kreativ problemlösning innehåller nytänkande men den fyller också ett behov och har förankring i sitt sammanhang. Den nöjer sig inte bara med gamla strukturer utan hittar okonventionella lösningar i motsats till analytiskt tänkande som håller sig inom ramen för de strukturer som finns.
– Vi behöver träna båda sidor hos oss, säger Eva Heinstedt.
– Det fungerar inte om vissa personer enbart är idésprutor och andra enbart är analytiska. Då blir det svårt att överföra tankar till varandra och få andra med sig.
Men hjärnan kan inte vara analytisk och kreativ samtidigt. Det är två olika tankestilar som behöver olika förutsättningar.
Öppen för det omedvetna
Kreativitet fordrar att man är avslappnad och öppen för det omedvetna. Hjärnan jobbar på egen hand och idéerna dyker upp plötsligt. Tanken har varit på väg att formuleras länge innan den anmäler sig medvetet och vi inser: javisst, så här är det!
Den här processen fungerar bara om den får börja ostrukturerat och förutsättningslöst. Kreativitet är en känslig förmåga, den kommer inifrån individen och kan inte finnas utan lust och motivation. Den är också beroende av avspända relationer, tillåtande attityder och öppenhet. Denna tankekultur kan aldrig vara hierarkisk – den behöver frihet och tål inte för mycket formalisering, enligt Eva Heinstedt.
För att utveckla en verksamhet behövs kreativitet och den kan kvävas av alltför formella strukturer. Det kan se logiskt riktigt ut att lösa delproblem i tur och ordning, men det behöver inte leda närmare lösningen av problemet som helhet.
Trenden på universitet och högskolor är anti-kreativ menar Eva Heinstedt. Att forskare ständigt behöver söka pengar och ta hänsyn till olika kriterier hämmar idérikedomen, likaså att doktorander är tidspressade och väljer säkra avhandlingsämnen. Risken finns att kreativa personer söker sig till andra områden.
– Rationella och effektiva institutioner ger mindre skaparkraft i forskningen och de oväntade resultaten får ingen plats. Stress och krav på produktivitet ger mindre tid för kreativa samtal.
Utan prestationskrav
Eva Heinstedt vill introducera ”prejekt” på svenska universitet. I ”prejektet” är företrädare för humaniora och naturvetenskap tillsammans och bollar med idéer utan prestationskrav. Det kräver en ledare som kan få alla att släppa rädsla och prestige. Detta lekfulla skapande kan också innehålla olika övningar för att bryta automatiska mönster i tänkandet. Från detta kan idéerna komma som blir till nytta för forskningen.
Alla kan utveckla tillit till sin egen kreativa förmåga och lära sig att det inte är farligt när det finns olika idéer som kan vara i konflikt med varandra. Skaparkraft växer från en tillåtande atmosfär, med förhållningssätt utan prestige. Dessutom behövs distans till de egna idéerna och en självbild som klarar att bli ifrågasatt.
– Kreativitetsutveckling borde ingå i studenternas utbildning för vi ställer mycket krav på den förmågan i forskning och arbetsliv.
Om ledningen uppmuntrar och värderar nytänkande blir medarbetarna mer kreativa. Och när en lärare värdesätter och lyfter fram oväntade slutsatser och tvärvetenskaplig kunskap blir studenterna mer kreativa.
– Ett ”prejekt” skulle kunna starta redan i början av studierna, säger Eva Heinstedt.
– Det visar för studenterna att de är viktiga som individer och att deras egna sätt att tänka och lösa problem är värdefulla.
Tillit nödvändigt
Vår västerländska kultur prioriterar kritiskt-analytiskt tänkande, inte minst som vetenskaplig metod. Men kritisk analys ger också en grundattityd av misstänksamhet. Alternativet är naturligtvis inte att vara okritisk, men för att utveckla något nytt är det nödvändigt att ha tillit till varandra. Enbart kritik skapar en miljö utan nytänkande. Kravet att formulera sig flytande och perfekt och inte göra misstag kväver idéer. Komplexa sammanhang och halvfärdiga tankar är svåra att formulera och sätta på pränt.
Eva Heinstedt menar att det är nödvändigt att skapa plats inom högskolan för en kreativ kultur, ”kreativa växthus”, där nya idéer får växa till i lugn och ro utan krav på att omedelbart behöva försvara dem rationellt.
Kreativa människor trivs med utmaningar och förändringar. De blir hämmade och tröttnar av alltför mycket fasta mönster.
– Åtskilliga konflikter på arbetsplatser kan bero på att människor vill ha olika mycket struktur i sin verksamhet, säger Eva Heinstedt.
Kreativa individer ger en idérik miljö, men det handlar också om att skapa tillfällen för avslappnade samtal utan stress.
– Vi är proffs på planerings- och utvärde-ringsfaserna och att arbeta i projekt. Men prejekt-illuminationsfasen när idéerna kläcks och inkubationsfasen när hjärnan arbetar omedvetet är undervärderade.
Att välja ett perspektiv som antingen är misstroget eller tillitsfullt styr vad vi uppfattar och lockar fram. Ett skeptiskt klimat kan ta död på kreativ lust och hindra nya idéer att växa fram. Det kritiska synsättet kan verka rationellt och trovärdigt men det kan också användas för maktutövning.
– Det finns chefer som känner sig hotade av en atmosfär som låter nya tankar, insikter och kunskap växa för det hotar deras makt och kontroll. Därför behöver vi ”kreativa växthus” på våra högskolor och universitet.
ANNIKA GRANSTEDT
