Hög standard! Va´ f-n e´ hög standard? Peps reggae ackompanjerar mina försök att sortera intrycken från en konferens om evaluering och ackreditering av högre utbildning i Europa.
Efter en trevande start i Frankrike för ungefär 20 år sedan förekommer regel-bundna kvalitetsutvärderingar av högre utbildning idag i nästan alla europeiska länder, men utvecklingen har varit lite olika.
I Östeuropa blev evaluering ett instrument vid avideologiseringen av universiteten efter murens fall och i flera av de nya demokratierna infördes regelrätt ackreditering för att tukta en vildväxande flora av privata institutioner för högre utbildning. I Storbritannien infördes under Margret Thatchers tid ett, för universiteten, mycket betungande kontrollsystem, administrerat av The Quality Assurance Agency (QAA) med inslag som för tanken till forna tiders folkskoleinspektörer fast i en mycket större skala. En enskild ämnesinstitutions förberedelser inför en utvärdering krävde, har det sagts mig, ungefär ett manår. I Sverige utvecklades under förrförra kanslerns, Stig Hagström, ledning metoder för evaluering inte av kvaliteten i sig utan av lärosätenas kvalitetsutvecklingssystem. Parallellt med att i man i Storbritannien, efter universitetens högljudda protester, förändrat systemet i riktning mot det tidigare svenska har HSV för närvarande gjort ett uppehåll i utvärderingar på lärosätesnivå till förmån för ämnesvisa detaljgranskningar av ”utbild-ningskvaliteten”. Detta som en reaktion på tryck utifrån, inte minst från studenterna, har det sagts mig.
EVALUERING AV HÖGRE utbildning resulterande i ett ”godkänt” eller ”underkänt”, närmast en ackreditering, har kommit att uppfattas som ett viktigt inslag i den så kallade Bolognaprocessen. För att öka studenternas möjlighet att röra sig mellan universitet och högskolor och för att öka de färdigutbildades anställbarhet inom hela den Europeiska unionen. Sedd i det ljuset blir utvecklingen i majoriteten av unionens länder inklusive Sverige mot mer renodlade kontrollsystem begriplig men inte mer önskvärd. Naturligtvis måste garantier skapas för att institutioner för högre utbildning uppfyller nödvändiga minimikrav, men det är väl så viktigt att stimulera excellens, och förmodligen svårare. I såväl Holland som Spanien diskuteras möjligheten att en institution på egen begäran kan evalueras med avseende på ett överbetyg.
DET VORE ATT GÅ fel väg, menar jag.
Problemet med detaljerade utvärderingar av utbildningskvaliteten är att de kriterier efter vilka utvärderingen görs lätt blir en tvångströja. Jag har under vintern haft privilegiet att få delta i ett projekt där grundutbildningen utvärderats vid fem olika fysikinstitutioner i lika många europeiska länder. Det har varit mycket lärorikt. Om alla de inslag i utbildningen som är bra vid de här institutionerna skulle läggas till grund för ett idealprogram skulle det omfatta minst fyra studieår istället för tre. Differentiering är därför en förutsättning för excellens. Där en institution kan tänkas satsa mer på djup inom ett eller några delområden i en utbildning av specialister bör en annan kunna lägga större vikt vid bredd och gränsöverskridanden i sin utbildning av generalister.
ETT STORT PROBLEM är att i förhållande till kostnaden för institutionen ger en detaljkontroll av utbildningen liten återbetalning i form av bättre kvalitet. Eftersom kostnaden utan undantag bärs inom ramen för ordinarie budget är det tvärtom risk för att kvaliteten blir lidande antingen inom undervisningen eller inom forskningen, beroende på varifrån den nödvändiga arbetsinsatsen tas.
”Verkningsgraden” är långt större vid utvärderingar av kvalitetssäkrings- och kvalitetsutvecklingssystemen. Här var Sverige tidigt inne på rätt spår (fast vi har tyvärr tillfälligt spårat ur) och vi har i Sverige instrument för att stimulera kvaliteten och som rätt utnyttjade ger svenska universitet och högskolor ett försteg. Jag tänker på befordran och vårt unika system med individuella löner. Excellens inom undervisning lika väl som inom forskning skall avsätta tydliga spår i såväl karriären som lönekuvertet.
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF
