Debattsvar

Ett litet land som Sverige måste bli riktigt bra på att möta internationaliseringens möjligheter och svårigheter. Det ska vi göra på flera olika sätt, inte minst på utbildnings- och forskningsområdet. Vi ska stärka möjligheten för våra universitetslärare och studenter att komma ut i världen, att lära sig av andra kulturer, att lära sig andra språk. Vi ska också bedriva en utbildningspolitik som ökar integrationen. Det finns ingen motsättning mellan att öka möjligheterna till utlandserfarenhet inom arbete och studier och att bättre tillvarata den resurs som personer med utländsk bakgrund utgör. Häri ligger tvärtom en dubbel uppgift för vår utbildningspolitik, som kommer att bli än viktigare i ett globaliserat kunskapssamhälle.

UNDER DEN FÖRRA mandatperioden vidtog regeringen en rad insatser för att intensifiera internationaliseringen av högre utbildning i Sverige. Våra generösa studiestödsregler och svenska ungdomars goda språkkunskaper främjar internationaliseringen. I dag studerar drygt
31 000 svenska studenter utomlands med svenska studiemedel och betydligt fler gör det med annan finansiering. Ännu fler svenska studenter bör ta chansen att studera utomlands. Sverige måste också bli mer attraktivt för utländska studenter, både för dem som vill vara här en kortare tid och för dem som kommer hit för att studera och sedan kan tänka sig ett yrkesliv i Sverige. Regeringen har nu öppnat upp för utländska stater och institutioner att köpa utbildning av svenska universitet och högskolor. Regeringen har dessutom etablerat utbytesprogrammet Linneaus-Palme med länder i Asien, Afrika och Sydamerika i syfte att vidga utbytena från det helt dominerande Europa och Nordamerika. Universitet och högskolor kan bli ännu bättre på att locka till sig utländska studenter.

STUDENT- OCH LÄRARUTBYTEN är bara en del av internationaliseringen av högre utbildning. Den andra delen handlar om att ge personer som kommit till Sverige samma chans till högre utbildning som svenskfödda, om att tillvarata deras kompetens och resurser och att minska den etniska snedrekryteringen till högskolan. Även på detta område har regeringen vidtagit en rad åtgärder.
Propositionen Den öppna högskolan innehöll flera förslag för att öka mångfalden inom den högre utbildningen. Bland annat ska varje universitet och högskola nu, utifrån ett lagfäst ansvar, upprätta handlingsplaner för hur arbetet med att bredda rekryteringen skall bedrivas. Universitet och högskolor får vidare möjlighet att anordna en så kallad collegeut-bildning i samarbete med kommunal vuxenutbildning, vilket kan underlätta för utlandsfödda som behöver komplettera grundläggande kunskaper i exempelvis svenska att komma in på högskolan.

DEN REKRYTERINGSDELEGATION som inrättades med uppgift att med 120 miljoner kronor under perioden 2002–2004 stimulera rekryteringsaktiviteter vid lärosätena har stöttat många projekt med fokus på utlandsfödda. Bland dessa projekt finns träffar med invandrarföräldrar i grupper med låg övergångsfrekvens till högskolan, specialutformade kurser för utländska sjuksköterskor och kurs- och föreläsningsverksamhet i invandrartäta förorter i storstäderna. Förra året trädde också en helt ny lag om likabehandling av studenter i högskolan i kraft. Lagen innehåller ett f�rbud mot diskriminering av studenter och sökande till högskolan på grund av bland annat etnisk tillhörighet. Enligt lagen ska dessutom universitet och högskolor arbeta aktivt för att främja alla studenters lika rättigheter.

I DEN ÖPPNA HÖGSKOLAN gjordes en satsning på totalt 30 miljoner kronor på kompletteringsutbildningar för utländska akademiker. Två lärosäten fick ett särskilt uppdrag att arbeta med sådana utbildningar. I en studie av Högskoleverket konstateras att 1 600 invandrade akademiker under läsåren 00/01–02/03 läst på en kompletteringsutbildning. En övervägande majoritet av dem har fått ett arbete som motsvarar deras utbildning. Kompletteringsutbildningarna är viktiga och bör utvecklas.
Flera lärosäten arbetar aktivt för att öka mångfalden och många gör det också framgångsrikt genom att aktivt anställa lärare med invandrarbakgrund, arbeta aktivt med att minska den etniska snedrekryteringen och att utveckla och öka lärar- och studentutbytet med andra länder.

DET LIGGER INGEN motsättning i att intensifiera kontakterna med andra länder och att öka mångfalden vid våra universitet och högskolor måste öka. Tvärtom är det min övertygelse att dessa två förstärker varandra. Det är bra att otåligheten är stor, att det finns krav på fler förändringar och snabbare takt. Jag vill också se förändringar i attityder och i handling. Jag håller därför med Mohsen Hakim om att vi måste öka våra insatser, på alla nivåer, och tillsammans främja en internationalisering av och en större mångfald i den högre utbildningen.

THOMAS ÖSTROS
UTBILDNINGS- OCH FORSKNINGSMINISTER


Kategorier: Arkiv