Forskningen om psykopater har hittills mest riktat in sig på kriminella. Men psykopaterna finns mitt ibland oss och är kanske fler än vi tror. De är svåra att upptäcka eftersom de fungerar i arbetslivet. Men den som fått en psykopat till chef gör bäst i att snabbt som ögat söka ett annat jobb.
Uteslut alternativet att ta upp en kamp med psykopaten. Den kommer du att förlora, skriver Lars-Olof Tunbrå illusionslöst i sin nyutkomna bok ”Psykopatiska chefer – lika farliga som charmiga”, vars första upplaga på 3 000 exemplar redan är slutsåld.
Tunbrå arbetar som chefsrekryterare. När han skrev boken trodde han att psykopaterna var överrepresenterade i näringslivet, 4–5 procent mot 2–3 procent av den totala populationen. Det var från näringslivet han först fick höra de många skakande berättelser med samma mönster, som gjorde att han beslöt skriva boken.
– Men psykopaterna tycks finnas i alla sociala samhällskretsar, säger han. Det har kommit reaktioner från alla möjliga håll, från skolan, kyrkan, sjukvården, universitetsvärlden. Jag kan inte säga att någon kategori är överrepresenterad.
Samma mönster
Det spelar ingen roll varifrån berättelserna kommer, samma mönster återupprepas. Så här kan ett autentiskt fall från universitetsvärlden se ut, något kamouflerat:
Vid ett universitet hade en prefekt lyckats exponera sin institution i medierna och blivit mycket känd; statsmakterna, näringslivet, institutioner gav frikostiga forskningsanslag. Prefekten anställde en kvinnlig assistent i 35-årsåldern, mycket ambitiös och begåvad, öppen och utåtriktad.
Inledde hetsjakt
Hon åstadkom fina resultat som bidrog till att institutionen blev ännu mera känd. Snart var glansen kring henne lika stor som kring prefekten. När hon dessutom tog sig före att ifrågasätta sin chefs uppfattningar i vissa frågor var det kört. Prefekten, som dittills presenterat henne som en ”stjärna”, vände totalt.
Assistenten förbjöds uppträda i vissa sammanhang, prefekten inledde en hetsjakt, letade efter fel, det ena efter det andra, manipulerade och intrigerade. Tillvaron blev kaotisk för assistenten.
Inte den första
Kvinnan fann att hon inte var den första som drabbats. Företrädaren hade råkat ut för samma sak, en del lärare hade knäckts och sjukskrivits, studerande som stack upp blev också illa tålda.
– Hon upptäckte en kyrkogård av mentala lik, kommenterar Lars-Olof Tunbrå.
Assistenten, som är en psykiskt stark person, vände sig till rektor och kolleger. Den psyko-sociala arbetsmiljön utreddes, en relationskonsult togs in, men inget hjälpte. Prefekten gick in och tog över mötena, uppträdde charmerande, påpekade hur högt i tak det var på institutionen eftersom man så öppet kunde prata om problemen.
– Varken rektor eller konsulter förstod att de hade med en psykopat att göra, säger Tunbrå.
De är som sagt inte lätta att upptäcka. Arbetslivets psykopater lider av en mental defekt, inte en sjukdom. De är inte psykotiska, utan har kontroll över verkligheten, påpekar han. Den psykopatiske själv har ingen insikt om sin defekt. Går saker snett är det alltid omgivningen som har fel.
När konsulterna försvunnit fortsatte hetsjakten på assistenten. Ingenting löstes. Allt slutade som i de andra fall Lars-Olof Tunbrå studerat – psykopaten finns kvar, ”offren” är sjukskrivna eller omplacerade.
Defensiva råd
Det är därför han delar ut råd som kan förefalla defensiva i boken. Ligg lågt. Ta inte strid. Arbeta medvetet på att lämna företaget.
För psykopatens egna chefer, en rektor till exempel, ges dock råd om hur man dokumenterar, isolerar och i lyckliga fall ”köper ut” en psykopat som orsakar kaos i organisationen. För chefsrekryterare finns checklistor för hur man känner igen psykopatiska drag innan den till synes handlingskraftiga och charmiga anställs.
Responsen på boken både i medierna och bland läsare har överraskat författaren. Han har suttit i många och långa samtal med läsare som känt igen sig och berättat nya historier med för honom välbekanta mönster, om chefer som måste ha makt och kontroll och allt ljus på sig själva – psykopati ligger nära narcissism.
Återupplevt traumat
En del har läst boken med lättnad, de har sett att de inte är ensamma och inte tokiga eller paranoida. Andra berättar att de återupplevt sitt trauma en gång till. Alla har tackat för att han lyft på locket till ett okänt arbetsmiljöproblem.
Lars-Olof Tunbrå som är civilingenjör och marknadsekonom, har även officersutbildning från lumpen, och har arbetat som ledare och med ledarskapsfrågor i 35 år. Någon psykologiutbildning har han inte.
Har varit bollplank
– Det är därför jag har kunnat skriva boken, säger han.
– Skulle någon av de tre psykologer jag samarbetar med ha skrivit, så skulle de ha helt andra krav på sig om vetenskaplig underbyggnad och stringenta
diagnoser. Nu har de istället varit bollplank åt mig, hjälpt mig med litteratur och läst manus.
Han citerar en av psykologerna som bestämt hävdar att det finns fler psykopater ute i samhället än inlåsta på anstalter.
KERSTIN KÅLL
ATT TÄNKA PÅ OM EN KOLLEGA ÄR PSYKOPAT
• Försök inte omvända psykopaten
• Dokumentera
• Har psykopaten hållhakar på chefen?
• Ser de andra kollegerna problemet?
• Om chefen och kollegerna ser problemet kan det tänkas att chefen genomför en avveckling. Annars är det säkrast att du lämnar gruppen eller företaget.
CHECKLISTA OM CHEFEN ÄR PSYKOPAT
• Dokumentera alla överenskommelser
• Bli inte ett offer, låt dig inte utnyttjas
• Ta inte strid
• Arbeta mot att lämna företaget
• Gör inga misstag
• Räkna inte med stöd från något håll i organisationen
