Debatt

Forskningsetik är på dagordningen. I januari överlämnade regeringen till riksdagen en pro- position som i lag skall reglera forskningsetiska frågor, främst inom det medicinska området. Strax därefter meddelades en dom i Kammarrätten i Göteborg (2003-02-06) i vilken två personer medgivits ta del av rådata insamlade i en longitudinell barnpsykiatrisk studie i Göteborg (den så kallade DAMP/MBD studien). Denna dom kan komma att ses som prejudicerande då liknande domar så vitt vi vet tidigare ej avkunnats. Domslutet kan därför få stor betydelse för fortsatt klinisk psykiatrisk/psykologisk forskning i Sverige men förmodligen också för all annan forskning som innehåller personuppgifter av känslig natur. Vi ser det därför som ytterst angeläget att forskarsam-hället uppmärksammar vad domen i det aktuella målet kan få för konsekvenser, bland annat i relation till den nu föreslagna lagregleringen av forskningsetiska frågor.
Domen innehåller flera viktiga delaspekter, men domskälen refererar i stor utsträckning till etiköverväganden, eller rättare sagt sekretesslagstiftningen, och vi uppehåller oss därför också vid dessa frågor.

KAMMARRÄTTEN ANSER att man kan lämna ut forskningsmaterialet med hänvisning till sekretesslagen, det vill säga material som lämnas ut skall behandlas med sekretess också av dem som får tillgång till materialet. Om man är obekant med forskningsetik och med i Sverige etablerad praxis inom detta område kan detta förbehåll i domen förefalla tillfredsställande (vi bortser här från frågan om rimligheten i Kammarrättens beslut att överhuvudtaget lämna ut materialet). Kravet på sekretess, eller konfidentialitet, är dock endast en aspekt av det som inom forskarsamhället brukar anses nödvändigt att väga in vid en bedömning av om ett forskningsprojekt är försvarbart ur etisk synvinkel. De övriga tre kraven brukar formuleras som ”informationskravet”, ”samtyckeskravet” och ”nyttjandekravet” (se till exempel Veten-skapsrådets anvisningar för det humanistisk-samhällsvetenskapliga området). Det Kammarrätten inte alls tagit hänsyn till är alltså etiken i de tre andra avseendena gentemot de försökspersoner som lämnat ut känsliga uppgifter om till exempel förlossningar, psykisk ohälsa, missbruk och personlighet. Det som brukar kallas individskyddskravet blir därmed ofullständigt behandlat.
Vi koncentrerar oss på att Kammarrätten inte alls uppmärksammat de två etiska kraven på information och samtycke, ofta formulerat som krav på ”informerat samtycke”. Dessa krav innebär att deltagare i ett forskningsprojekt skall informeras om syftet med forskningen och ge sitt godkännande till att deltaga, antingen själva eller via någon annan, såsom förälder när det gäller forskning om barn.

I DOMEN FRAMGÅR att en av parterna som skall få tillgång till materialet avser att använda materialet i ett annat forskningsprojekt. Det är på denna punkt som juridiken kommit till korta i förhållande till etiken. Det nya forskningsprojekt där materialet har bedömts vara av stor betydelse har ett helt annat syfte än det som gällde när data insamlades i det ursprungliga projektet. De personer som för flera år sedan accepterat att deltaga i en forskningsstudie med ett visst bestämt syfte, deltar nu plötsligt och utan att ha tillfrågats i en annan studie med ett annat syfte.
Vi kan konstatera att Kammarrätten i detta fall inte försäkrat sig om att vedertagna etiska principer kommer att följas vid behandlingen av de data som nu görs tillgängliga. Möjligen ligger detta inte heller inom Kammarrättens kompetensområde.
Under alla omständigheter kommer vi fortsättningsvis att leva med två lagstiftningar som griper in i forskningsetiska frågor. Det blir dels sådan som aktualiseras i kammarrätt och regeringsrätt i samband med begäran om tillgång till allmän handling som belagts med sekretess, dels sådan som faller under den nya lagstiftningen (om propositionen går igenom i riksdagen) där bland annat informerat samtycke starkt betonas. Redan nu finns också praxis kring en internationell deklaration om samtyckesregler, Helsingforsdeklarationen. De studier som Kammarrättens dom gäller har ett tvärvetenskapligt innehåll, där medicinska, sociala och inte minst psykologiska data insamlats. Det finns därmed en etisk frågeställning rörande psykologiskt testmaterial och testresultat där de etiska principer som antagits av de nordiska psykologförbunden och av Sveriges Psykologförbund måste beaktas. Denna aspekt har inte heller uppmärksammats.
Om utfästelser om konfidentialitet, eller sekretess i lagens mening, kan upphävas utan att åtminstone kravet på förnyat informerat samtycke samtidigt ställs, ödeläggs det nödvändiga förtroendet mellan forskare och deltagare i bland annat kliniska studier. Den nya lagstiftningen om forskningsetik blir tämligen tandlös om det samtidigt finns en annan lagstiftning där undersökningsdeltagares integritet inte skyddas på det sätt som sedan lång tid finns etablerat inom forskarsamhället. Det finns en stor risk för att psykiatrisk och psykologisk forskning äventyras om grundläggande etiska principer inte beaktas.

ANIKO BARTFAI
DOCENT, SPECIALIST I NEUROPSYKOLOGI,
HUDDINGE UNIVERSITETSSJUKHUS

RIGMOR BRÄNNSTRÖM
LEG. PSYKOLOG,
NORRLANDS UNIVERSITETSSJUKHUS, UMEÅ

LARS BÄCKMAN
PROFESSOR, NEUROTEC INSTITUTIONEN,
KAROLINSKA INSTITUTET, STOCKHOLM

SVENOLOF DAHLGREN
LEG. PSYKOLOG, PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
GÖTEBORGS UNIVERSITET

ANNIKA DAHLGREN SANDBERG
DOCENT, PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
GÖTEBORGS UNIVERSITET

VERA DENVALL
SPECIALIST I NEUROPSYKOLOGI,
UNIVERSITETSSJUKHUSET, MALMÖ

KATARINA FRANCK
LEG. PSYKOLOG, ÖSTERSUND

KATARINA FRANK
SPECIALIST I NEUROPSYKOLOGI,
SUNDERBY SJUKHUS, LULEÅ

BERIT HAGEKULL, PROFESSOR,
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
UPPSALA UNIVERSITET

STEFAN HANSEN, PROFESSOR,
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
GÖTEBORGS UNIVERSITET

ERLAND HJELMQUIST, PROFESSOR,
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
GÖTEBORGS UNIVERSITET

BOO JOHANSSON, PROFESSOR,
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
GÖTEBORGS UNIVERSITET

INGVAR LUNDBERG, PROFESSOR EM.,
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
GÖTEBORGS UNIVERSITET

BO MOLANDER, PROFESSOR,
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
UMEÅ UNIVERSITET

MARIKA MÖLLER BÖHM
SPECIALIST I NEUROPSYKOLOGI,
KULLBERGSKA SJUKHUSET, KATRINEHOLM

AGNETA NYDÉN
MED DR. SPECIALIST I NEUROPSYKOLOGI,
DROTTNING SILVIAS BARN- OCH UNGDOMSSJUKHUS, GÖTEBORG

HÅKAN NYMAN, DR. MED. SC.,
LEG. PSYKOLOG,
KAROLINSKA INSTITUTET, STOCKHOLM

GUNILLA PREISLER, PROFESSOR,
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
STOCKHOLMS UNIVERSITET

JARL RISBERG, PROFESSOR,
LEG. PSYKOLOG,
INSTITUTIONEN FÖR KLINISK NEUROVETENSKAP OCH INSTITUTIONEN FÖR PSYKOLOGI, LUNDS UNIVERSITET

TOMAS TJUS, FIL.DR., LEG. PSYKOLOG, PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN,
GÖTEBORGS UNIVERSITET


Kategorier: Arkiv