Tillvaron måste ha balans mellan arbete, familj och egna behov. Annars går det illa.
– Människor som är kloka och begåvade på alla andra sätt men beter sig korkat beträffande sin egen hälsa har blivit ett vanligt fenomen, säger Lena Nevander Friström.
– De är engagerade i jobbet och duktiga och kompetenta där. Men de kan inte kontrollera sitt eget liv.
Lena Nevander Friström är psykoterapeut med lång erfarenhet av arbets-
narkomaner. I boken ”Fångad av arbete” beskriver hon vårt behov av balans mellan familj, arbete och egen fritid.
Balansen måste finnas över tid, inte en enskild vecka. Vi klarar exempelvis av att vara småbarnsföräldrar utan en chans att tillgodose våra egna behov. Men går det för många år utan tid för avkoppling har det en nedbrytande effekt.
Universitetslärare och forskare är hängivna sin uppgift och det är lätt att bli fångad av arbetet. Att vara engagerad i sitt ämne och vilja förmedla det ökar faran att jobba för mycket och glömma resten.
Vem löper störst risk att tappa livsbalansen?
Det är förstås olika faktorer som samverkar. Riskbeteende är att vara först på jobbet och sist hem och hemma vara den som först stiger upp och sist går i säng.
Inbillningsfriska
Hög sjuknärvaro är ett annat tecken.
– De är inbillningsfriska och har inte tid att vara sjuka, säger Lena Nevander Friström.
– Två alvedon och sedan går de till jobbet.
Inte heller går de till doktorn för det är ett viktigt möte, undervisning, snart semester…..
Riskpersoner är också smärtdumma. Lojaliteten med uppdraget och de andra är så stark att man bagatelliserar sin egen smärta.
Lena Nevander Friström berättar om chefen som var på några dagars teambyggande. Han ramlade och slog armen men hade inte tid att lämna gruppen. Efteråt åkte han till sjukhuset och det visade sig att han hade tre frakturer.
Är attraktiva
Gemensamt för dessa engagerade människor är att de är attraktiva. Vi vill gifta oss med dem, vi vill ha dem som kompisar och vi vill ha dem på jobbet. De finns ju alltid där för oss och de är intresserade och hängivna. De är också klassmammor och fotbollstränare. Redan tidigt var de sådana alla vände sig till, de valdes till elevrådsordföranden och lucior. De är vana vid att vara med överallt och de har bara lärt sig att säga ja.
Den enda de säger nej till är sig själva.
Vi har alla ett behov att bli sedda och bekräftade. Riskpersonerna får ofta beröm för att de är så duktiga, strukturerade och välformulerade och alla vill ha dem med. Omgivningens smicker ger en känsla av att de är oumbärliga. Almanackan är fulltecknad och åtagandena är många både på arbetet och på fritiden.
Efter en tid, längre eller kortare, börjar de tappa kontrollen. De sover mindre för att hinna med alla uppdrag och viktiga engagemang.
– I Sverige är det högstatus att sova lite. Det är IQ-befriat.
Ständigt i fel kö
De börjar också äta sämre. Lunchen blir en inplastad baguette vilket är bra eftersom plasten hindrar att den smular när man springer mellan rummen medan man äter. De har inte heller tid att motionera och knappt att gå på toaletten.
Detta kan pågå i många år men till slut går de in i väggen.
Det finns en viktig komponent till: typ A-personligheten, en stressbenägen personlighet som också är vanlig på sjukhusens hjärt-kärlavdelningar. De har starka drivkrafter och är jämt på väg framåt. De hatar köer men hamnar ständigt i fel kö och försöker alltid byta.
Konsekvenserna av att leva i ett tempo utan balans och tid för egna behov kommer smygande. Som ung orkar man nästan allt men så småningom börjar kroppen berätta om felen.
Nedbrytningen sker i fem faser.
• Fas 1: fysisk trötthet. Det är ett kroniskt tillstånd hos de flesta vuxna och nästan alla har glömt hur det är att vakna utvilad. Sömnproblem är vanligt. Lusten för sex försvinner och ambitionen blir att hålla sig vaken till klockan nio på fredag.
– Passionen tas från relationen till jobbet säger Lena Nevander Friström.
– Den moderna människan lever som en DINS, double income – no sex.
Tröttnar på andra
• Fas 2: intellektuell trötthet. Hjärnan gör konstiga saker. Man glömmer nycklarna, glömmer hämta barnen på dagis, lämnar bilen på parkeringen och tar bussen hem. Detta kan pågå några år innan nästa fas inträder.
• Fas 3: social trötthet. Man börjar tröttna på alla andra, människosynen förändras och blir cynisk. Kontot för nya människor är fullt och varje ny student är en fiende. Fortfarande kan personen vara trevlig på jobbet. Men hemma kommer huggormarna fram och familjen får ta smällarna. Tröttheten märks tydligt på fritiden och det blir nej tack till fester och åtaganden.
Ändra livsstil
Nu är det hög tid att bromsa och ändra livsstil. Parallellt med denna utveckling blir det ofta värktabletter för att dämpa smärtorna i spända muskler och alkohol för att koppla av.
• Fas 4: personlighetsförändringar. Personen lider inte själv av dem men det gör alla andra. Framträdande egenskaper blir cynism, arrogans och likgiltighet. Nu börjar det märkas också på jobbet. Om detta är en chef så påverkar det hela verksamheten.
• Fas 5: Nu kommer livet och känslorna ikapp. Den blir en mental och fysisk kollaps och stor risk för självmord.
– Ohälsan har fokus på jobbet men rallyt på fritiden är ofta värre. Det är lättare att vara kritisk till chefer och organisationen på jobbet än till hur människor lever. Men man måste också titta på hur fritiden ser ut. Det är idiotiskt med fulltecknad almanacka och att sova för lite. Människors vanliga behov är sjukförklarade. Det är normalt att vara trött när man kommer hem.
Långsam hjärntvätt
Ett förskjutet värdesystem har kommit smygande och elitmänniskan som norm började introduceras på 80-talet.
– I grunden är det ett människofientligt värderingssystem. Det var en långsam hjärntvätt när vi började tala om människor i ekonomiska termer.
– Det är hög tid att göra motstånd mot dessa värderingar. Vi kan inte leva utan vila och tid för återhämtning. Och svaret på frågan om vad jag behöver för att kunna leva som en hel människa har bara jag själv och ingen annan.
ANNIKA GRANSTEDT
