Adjunkternas framtid på högskolorna och universiteten ska utredas. Det har regeringen bestämt. Det kommer som en glad överraskning för Lars Lassinantti. Han är sedan ett år ordförande i Sveriges Universitetsadjunkters Förening, SUAF.
Lars Lassinantti sitter redan tidigare med i SULF:s styrelse som representant för adjunkterna. Han är ekonomie licentiat i företagsekonomi och har arbetat som adjunkt sedan 1970-talets slut, först på Umeå universitet och därefter på Luleå Tekniska Universitet. Han har också gått lärarhögskolan i Uppsala.
De senaste åren har han arbetat fackligt 60 procent av tiden, resten ägnar han åt undervisning. Han håller bland annat i uppsatsseminarier på 60- och 80-poängsnivån. Med andra ord är 60-åriga Lars Lassinantti väl förtrogen med universitets- och högskoleadjunkternas arbetssituation.
– Det är en märklig situation för oss. Det går en skarp gräns mellan oss som inte har disputerat och de som har gjort det, oavsett övriga meriter. Har man disputerat så öppnas alla dörrar.
– Disputationen borde inte självklart vara en biljett till högre karriär som vi står utanför i många fall, säger han.
– Reell kompetens bör väga lika tungt som formell kompetens.
Lönediskriminering
Lars Lassinantti anser det inte givet att högre kompetens följer med doktorsavhandlingen. Inte sällan undervisar lektorerna på områden där de inte har kompetens som en följd av avhandlingen.
Lönen följer också med disputationen. Det finns en viss lönediskriminering, tycker SUAF:s ordförande.
– Adjunkternas löner slutar där lektorernas börjar. De flesta av oss slutar vid cirka 29 000 kronor i månaden i bästa fall.
De lägsta lönerna ligger på 21 000–22 000 kronor, det varierar mellan olika högskolor och discipliner.
När det högre utbildningssystemet vuxit och allt fler studenter har tagits in har också allt fler adjunkter fått jobb. Trots det har deras ställning i arbetet inte stärkts. Lars Lassinantti uppfattar adjunkterna som något av ett proletariat på universiteten och högskolorna.
Han tar den nya särskilda nämnden för lärarutbildningarna som exempel. Där har adjunkterna på de flesta universitet och högskolor en mycket liten möjlighet att väljas in på grund av att de saknar vetenskaplig meritering.
– Då ska man komma ihåg att adjunkterna inom lärarutbildningarna till exempel har en mycket stor del av undervisningen av framtidens lärare som nämnden handlägger.
Svårt få anslag
Adjunkterna har ingen vetenskaplig ställning på högskolorna och universiteten.
– Detta trots att undervisningen vi förmedlar ska vila på en vetenskaplig grund.
Avsaknaden av vetenskaplig skolning medför också att adjunkterna är utestängda från fakultetskollegiet.
Med det följer bland annat svårigheter att få anslag för forskning.
– Den ämnesansvarige professorn måste eller bör åtminstone ställa sig bakom ansökan för att adjunkten ska ha framgång när det gäller ansökan av externa forskningsmedel.
Viktigaste frågan för adjunkterna är, tycker Lars, att få mer tid och möjligheter till kompetensutveckling. Fler borde kunna få möjlighet att disputera. Han skulle också vilja att adjunkter på olika högskolor och universitet fick möjlighet att mötas och lära av varandra. SULF:s lärarstämma är ett bra exempel på forum där lärare kan mötas, tycker Lars Lassinantti.
Tryck på adjunkter
Det finns positiva inslag även i adjunkternas situation. Anställningstryggheten är densamma som för andra. Men när det blir ont om pengar, som på senare år, så känns trycket starkare för adjunkterna.
– Tyvärr är det nog så att vid uppsägningar ligger adjunkterna sämre till än de som disputerat oavsett erfarenhet av undervisning på universitet.
När nu högskoleverket ska utreda adjunkternas situation och utvecklings-möjligheter så blir Lars Lassinantti glatt överraskad över det.
– Det har vi inom SUAF efterlyst länge, säger han.
Utredningen ska vara klar till den 1 december i år.
Arbetet börjat
– Arbetet har just börjat, säger Håkan Forsberg, utredningschef på Högskoleverket.
Uppdraget kommer från regeringen genom verkets så kallade regleringsbrev.
I uppdraget ingår att utreda adjunkternas situation och framtid. Det innebär bland annat att granska deras situation som lärare vid universiteten och högskolorna. Deras möjligheter till inflytande i de kollegiala strukturerna ska belysas liksom möjligheterna till karriär och utveckling.
En jämförelse med andra länder ingår också i utredningen. Utredaren ska då speciellt titta på anställningsformen för jämförbara lärarkategorier utomlands.
JAN THORSSON
