Det är söndag eftermiddag. Våren är på marsch i strålande sol. Jag förmodar att liemannen njuter av solen i Irak. Under sådana omständigheter är det svårt att samla tankarna.
Det är förfärande att vår politiska förmåga är så liten jämfört med vår militära. Mig skrämmer också den grad av flexibilitet man tillåter sig vid tillämpningen av regelsystemen, i stort som i smått. En ”stelbent” regeltillämpning kan i det enskilda fallet leda till oönskade konsekvenser men har fördelen att vara förutsägbar. En dynamisk anpassning av regelsystemet är därför att föredra framför en dynamisk tillämpning av reglerna trots att det oundvikligen tar längre tid.
Kan det verkligen vara i överensstämmelse med lagstiftningen att man i Sverige under lång tid och utan rättslig prövning fråntar enskilda tillgång till sin egendom så som skett i fallet med de tre ”somalierna”. Jag är häpen över att uppståndelsen inte blivit större. Hade det verkligen varit möjligt om de varit ”svenskar”. På juridikens område är jag en fullständig novis men jag utgår ifrån att det inträffade är eller blir föremål för en ingående analys och att lagstiftningen, i Sverige och/eller i EU, ändras om det behövs.
MÄNSKLIGT UMGÄNGE regleras inte bara, eller ens till övervägande del, av lagstiftade regler. Vårt sätt att handla styrs också av det informella regelsystem vi kallar moral, men någon tydlig gräns finns inte eftersom lagstiftningen vilar på en gemensam moraluppfattning.
Lika väl som samhället grundas på en till stora delar gemensam moraluppfattning förutsätter utövandet av en profession en gemensam yrkesetik. Att vara ”professionell” innefattar att hålla sig till vissa regler. Inom många andra yrkesförbund har man fattat beslut om etiska regler för utövandet av professionen och professorssektionen inom SULF, SPF, har sedan många år en hederskodex för professorer. Den här veckan inleder SULF-styrelsen diskussionerna om förbundsgemensamma riktlinjer tänkta som ett led i utvecklingen av vår profession och som ett stöd för såväl lärare som doktorander men också som ett underlag för fortgående samtal inom förbundet. Ännu är det för tidigt att säga vad arbetet kommer att utmynna i men jag hoppas att vi skall kunna lägga fram ett förslag till etiska riktlinjer för universitetslärare omfattande både rollen som forskare och som lärare. Utgångspunkten måste vara universitetslärarens huvuduppgifter, att utveckla ny kunskap samt att förmedla kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt. Min förhoppning är att förslaget skall ligga till grund för en bred diskussion inom förbundet som förberedelse för ett eventuellt beslut vid nästa kongress.
I DEN KOMMANDE DISKUSSIONEN har vi anledning att också diskutera för-hållningssättet i situationer som inte är specifika för vår profession men där rågången ändå måste vara tydlig. Somliga skulle säga att det rör sig om exempel på maktutövning, själv undviker jag helst det språkbruket och föredrar att tala om bristande professionalism.
Inom skolan och inom universitetet förekommer beroendeförhållanden som likar dem i en familj. Förhållandet mellan lärare och elev, mellan handledare och handledd, förutsätter ett långtgående, ömsesidigt förtroende. I någon mening är våra egna studenter våra akademiska barn, oberoende av ålder. Det här ömsesidiga beroendeförhållandet borde, menar jag, vara underkastat regler liknande dem inom familjen. I bägge fallen skall steget från föräldrakärlek till ett sexuellt färgat förhållande hejdas av moralregler förknippade med föräldraskapet. Som skydd och stöd för såväl student som lärare, men också av omtanke om andra studenter. Efter diskussioner med kollegor och vänner vet jag att den här uppfattningen inte alltid är lätt att försvara i ljuset av en komplicerad verklighet. Jag vet också att kärleken inte låter sig detaljregleras, men att förlita sig på lagstiftningen mot sexuella trakasserier är inte nog.
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF
