En artikel, där en ny chef för Skolverket lägger fram sina idéer, som antagligen kommer att påverka en hel del i kraft av sig själva och sin tidsanda, är något man måste ta på stort allvar. Jag läste därför artikeln ”Förändrat samhälle kräver anpassning” av Per Thullberg i nr 3 med spänt intresse. Inledningsvis togs ”Gnället” upp och han är inte nådig.
Ack ja, nu förstår jag det olämpliga i att härom dagen ha blivit förtvivlad vid rättandet av några laborationsredogörelser i ellära (av lärarstuderande), som var av ungefär samma kvalitet som den en medioker N-elev kunde prestera i 80-talets gymnasium. Åtminstone bör den känsla som inställde sig inte luftas offentligt, en del av ”Gnället från universitet och högskolor…” som det väl är. Men lite orättvis tycker jag ändå att generaldirektören tillåter sig vara, ty här lids inte bara, här görs något! Kursplaner modifieras och om inte det skulle vara opportunt – en del kan man ju bara inte ta bort utan att skämmas – kan mycket gott åstadkommas av allmän förenkling och urvattning redan inom existerande ramar. Med typuppgifter på tentamina kan man få genom många och med välvillig rättning (”Jag kunde i alla fall Ohms lag.”) kan ytterligare några räddas, till fromma för statistik och genomströmning. Är det riktigt illa finns ”hemtentor” att ta till, en florerande variant av tentamen och ny-språk, där märkligt nog alla har en stark tendens att klara sig.
En smygande känsla av dåligt samvete över åtgärderna, även utan hemtentor, får man försöka tysta ned, för det gör kanske ändå inget och att underkänna femtio procent av studenterna lockar knappast. Måhända, tänker man, går det ändå bra i arbetslivet och kanske finns ingen koppling mellan sådant som lärares och ingenjörers kunskapsnivå och allmänt välstånd.
SÅ ANPASSAR MAN SIG ÖDMJUKT som enkel lärare och liten kugge till det stora samhällsmaskineriet och dess förändringar, antingen de tycks goda eller mer tvek-samma, ty mycket mer låter sig inte göra och vem är jag som dömer om det stora som händer? Men så kommer tankarna: ”Vi skall förändra samhället!”, påminner man sig ha hört, undrar vem ”vi” är och konstaterar att samhället tydligen låter sig förändras och inte bara är en lekboll i tidens ström. Men ”vi”?… nej knappast är det jag, som bara gnäller, fast generaldirektörer tillhör nog viarna, vilket känns tryggt att veta.
Tryggt är också att klokheten består i tidens ström, ty högskolan ger lika många kunskaper som förr och ”…studenterna är inte dummare i huvudet…” än tidigare. Jag ser inte gärna studenter som dumma (lite tanklösa ibland bara, men det är väl inget nytt) och undrar vad ordet kan anses betyda, men gläder mig i alla fall över att allt är som förr i detta viktiga avseende.
DOCK ÄR DET INTE SAMMA, utan ”… delvis andra kunskaper än tidigare…” som är aktuella; så till exempel lär man sig nu mindre språk än förr, till följd av betygshets i kombination med taktikval av ämnen som är lättare än glospluggning och sådant. Detta görs av ”…vuxna människor som satsar sin tid och pengar på att utbilda sig.”, varför samhället är skyldigt ställa upp med kompletterande utbildning för att bota bristerna. I ett förändrat samhälle väntas inte vuxna människor förstå att i någorlunda god tid förbereda sig för vad som komma skall.
Ja, förvisso gäller det att anpassa sig!
ARNE SIKÖ
ADJUNKT
HÖGSKOLAN I HALMSTAD
