Den som skriver dessa rader skulle önska att det fanns flera tillfällen att skriva positiva och berömmande ledare! De få möjligheter som erbjuds tages omsorgsfullt till vara. Denna gång är det dock en berättigad vrede som styr tangenterna.
Som ett resultat av fackligt arbete på europeisk nivå fastställdes för några år sedan två EU-direktiv som förbjöd diskriminering av deltids- och visstidsanställda arbetstagare. Sverige har godtagit dessa direktiv, vilket vår svenska riksdag har bekräftat med en lag som trädde i kraft den 1 juli 2002.
INNEBÖRDEN ÄR SOLKLAR: deltids- och visstidsanställda får inte diskrimineras genom mindre förmånliga löne- och anställningsvillkor än vad heltids- och tillvidareanställda erhåller.
Detta är bra och rättvist, vilket också riksdagen har markerat med den nämnda lagen. SULF har drivit på för att göra verklighet av de nya reglerna. För statligt anställda har avtalet om allmänna anställningsvillkor (ALFA) och delvis pensionsavtalet (PA 03) anpassats till den nya lagen. Anställda i de nämnda grupperna är i en utsatt situation, och den nya lagen innebär väsentliga förbättringar för dem.
Men staten uppträder i många skepnader. Staten i form av Arbetsgivarverket verkar ingalunda ha släppt tanken på att fortsätta den negativa särbehandlingen av de visstidsanställda. Detta gäller tillämpningen av det statliga Trygghetsavtalet.
När en tidsbegränsad anställning upphör, saknar arbetstagaren ofta ekonomiskt skyddsnät. Just ett sådant skyddsnät ger Trygghetsavtalet åt dem som har en tillsvidareanställning. Avtalet bidrar också med avgångsersättning, särskild pensionsersättning och aktiva omställningsåtgärder till annan anställning. De sistnämnda inslagen kan inte de visstidsanställda komma i åtnjutande av.
MAN SKA DÅ HÅLLA i minnet att visstidsanställningar inom staten kan pågå under många år, bland annat inom kulturområdet och högskolan. Detta i sin tur beror i mycket stor utsträckning på att staten som arbetsgivare har möjlighet att ensidigt genom förordning och dylikt göra tidsbegränsade anställningar tillåtna. Som bekant innehåller Högskoleförordningen ett antal regler om tidsbegränsade anställningar.
Arbetsgivarverket har den 13 februari i år skriftligt meddelat SACO-S att inga förändringar behöver göras i Trygghetsavtalet. Och detta trots att visstidsanställda bara kan få del av begränsade delar av avtalets förmåner.
Den svenska staten borde i rimlighetens namn vara en föregångare, som tolkar och tillämpar den nya lagstiftningen i positiv anda. Istället utnyttjar staten först helt oblygt möjligheten att utfärda specialregler som tillåter viss-tidsanställningar, för att sedan diskriminera dem som har en sådan anställning! Skam går på torra land.
– Men kostnaden för att låta även visstidsanställda omfattas av lagens skydd och avtalets förmåner, blir inte den väldigt stor, frågar någon. Svaret är att statliga arbetsgivare betalar en avgift för alla sina anställda till den så kallade Trygghetsstiftelsen, alltså också för de visstidsanställda. Denna avgift bekostar stiftelsens alla insatser.
Trots att premie har inbetalats även för de tidsbegränsat anställda stängs de ute. Det är inte rimligt. SULF kommer därför att fortsätta sitt arbete för att så många som möjligt ska omfattas, och för att svenska lagar ska respekteras av statliga myndigheter.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör SULF
