Lars Blomqvist, 61-årig universitetslektor på matematiska institutionen i Umeå, var bland de första i landet att söka delpension i enlighet med det nya avtalet.
Sedan nyår tjänar han ett par tusen kronor mindre i månaden, men värderar fördelarna till långt mer än så, som att successivt få vänja sig vid att gå ner i arbetstid till en halvtid och att i lugn och ro kunna planera sina föreläsningar.
Något överraskande tillägger han:
– Jag kan mycket väl tänka mig att mina batterier blir så laddade under de här tre åren att jag fortsätter att arbeta till 67 år.
Än så länge är Lars Blomqvist ensam om delpensionslösningen på sin fakultet, men anar att några av kollegorna är inställda på samma sak.
Det var när han förra våren uppmärksammade att hans tjänst skulle förändras som han blev orolig för framtiden, och riktigt orolig när han insåg vidden av förändringen.
– Jag skulle dubbla min lärartjänstgöring under mina sista tre arbetsår och förlora den mångåriga mixen med undervisning på halvtid och studierektor/studievägledare på halvtid, som passat mig förträffligt, säger han.
Eftersom han har en gammal lic. examen (1972) och inte har forskat, så var det endast undervisning som kunde komma ifråga. Så när facket på hösten informerade om den nya pensionsreformen bestämde han sig omgående.
– Men det tog mig några sömnlösa nätter att komma fram till beslutet, säger han, mycket nöjd i dag.
I den nya lösningen finns samma goda mix kvar; hälften undervisning, hälften studievägledning. Det ryms på hans halvtidstjänst.
LENA WIKSTRÖM
