Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Debatt

1 april, 2003
Universitetsläraren

I nr 1 av UL noteras att svenska forskare citeras allt mindre i vetenskapliga tidskrifter, särskilt då i internationella. Olle Persson, professor i Umeå, menar att vetenskaplig publicering av forskningsresultat liksom citat av dessa ”är ett sätt att upprätta prioritet”. Publicering i tidskrifter, granskade av erkända forskare, anses innebära en garanti för vetenskaplig kvalitet.
Orsakerna till detta sägs vara osäker. Jag tror att det kanske viktigaste skälet finns inom högskoleväsendet. Förr var det självklart att publicera sig i just erkända vetenskapliga internationella tidskrifter för befordran till universitetslektor, professor etc. Jag ifrågasätter om detta är regel idag. Förr var vidare internationellt samarbete, utlandstjänstgöring, språkkunskaper etc. kriterier för befordran, förutom de pedagogiska meriterna. Den tredje uppgiften, att föra ut forskningsresultaten i samhället och att lyssna på och beakta synpunkter därifrån, skall enligt Högskolelagen också utgöra en del av verksamheten. Jag menar dock att så inte alltid är fallet. Karin Holmblad Brunsson ställde frågan i Universitetsläraren, 13/2002: ”Vill universiteten inte lära sig något nytt?” Nej, jag befarar att de inte vill det utan att som hon skriver ”forskare och forskarstuderande i första hand söker svar på frågor som de själva har formulerat”.

SEDAN 1999 KAN LÄRARE vid universitet och högskolor ansöka om befordran. En granskning av dessa ansökningar med avseende på nämnda kriterier för meritering och sambandet med befordran respektive avslag skulle kunna ge belysande resultat. Särskilt om befordran liksom tjänstetillsättning i allmänhet korreleras med till exempel antalet publicerade vetenskapliga artiklar i internationella tidskrifter och citat av dessa. De ansökningar som avslagits av ett universitet kan överklagas till Överklagandenämnden för högskolan. Utfallet därav visar också om vetenskaplig publicering lönar sig. Jag betvivlar det.
I nr 1 intervjuas också den nyvalde ordföranden för Sveriges Universitetslektorers och Forskares Förening, Eva Leander, biträdande professor i statistik, som säger att hon vill satsa på befordran. Som statistiker är förstås Eva extra lämplig att göra en sådan korrelations- eller regres-sionsanalys. Eva, jag undrar därför: tror Du att vetenskaplig publicering lönar sig och ger befordran och högre lön, jämfört med att söka nå så mycket makt och inflytande som möjligt inom det egna universitetet?

EN PROFESSOR VID UPPSALA universitet karakteriserade rörligheten inom den svenska universitetsvärlden som obefintlig. ”Det är som om universiteten vore cementerade”. Jag håller med honom. Detta kanske beror på att närhet till makt, till makthavare, till dem med stort inflytande inom det egna universitetet är den variabel som är bäst korrelerad med befordran och position vid våra universitet, inte vetenskaplig publicering. Att söka tjänster vid andra universitet, vilket fordrar att bryta sig igenom nya maktstrukturer, lönar sig inte jämfört med att troget sitta på sin tjänst vid det egna universitetet och ’vänta’ på att där bli befordrad.
Det är alltså tvivelaktigt om en satsning på vetenskaplig kvalitet, inklusive internationell publicering och citering, idag lönar sig för lärare vid svenska universitet. Detta kan i stället att bli en grund, hör och häpna, för avsked.
Den som publicerar sig, utan sina chefers godkännande, riskerar ju att därigenom ’förbigå’ andra kolleger i hierarkin.
Jag ifrågasätter därför om Högskolelagens formulering att Sveriges högskolor skall anordna
”utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet” (HL, 1 kap, 2 §)
liksom att
”Högskolorna bör vidare i sin verksamhet främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden” (HL, 1 kap, 5 §)
för närvarande uppfylles. Detta borde granskas av berörda departement och myndigheter, inklusive frågan om publicering i internationellt erkända vetenskapliga tidskrifter och citat därav har och skall ha någon betydelse för tjänstetillsättning inom det svenska högskole-väsendet. Jag menar vidare att detta inte är någon ”liten” fråga. Valet av lärare och forskare på högre tjänster kan, på lång sikt, påverka vårt samhälles framtida utveckling och vårt och våra kommande generationers välstånd. Negativa konsekvenser för vår framtid och vårt välstånd kan likaså bli resultatet om statsmakterna gör täta inhopp med ständigt nya idéer och kursändringar för att kortsiktigt styra forskning och högre utbildning.

PER LINDSKOG
BITRÄDANDE LEKTOR VID INSTITUTIONEN
FÖR TEMA LINKÖPINGS UNIVERSITET

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023