Frågan om avgifter för studenter i högre utbildning är aktuell i en rad länder i Europa, både där avgifter redan finns och där man diskuterar att införa. Då och då har i Sverige möjligheten att i ökad omfattning sälja utbildning till utländska medborgare förts på tal. Sådana förslag framförde för ett par år sedan utredningen Advantage Sweden. Bland de politiska partierna har särskilt kristdemokraterna föreslagit detta som en möjlighet för högskolan att öka intäkterna.
Numera har regeringen utökat möjligheterna för lärosätena att sälja utbildning till företag och myndigheter utanför EES-området genom förändringar i den särskilda förordningen om uppdragsutbildning. Individer kan dock fortfarande inte köpa sig en utbildningsplats.
Både forskning och högre utbildning blir alltmera internationell. Studenter från Sverige åker såväl inom utbytesprogram som i form av så kallade free movers till andra länder.
SULF har alltid ställt sig positivt till att fler utländska studenter söker sig till den svenska högskolan. Språkligt är vi som nation naturligtvis i underläge i jämförelse med engelskspråkiga länder. Och mot solen i Australien kämpar nog till och med den i Karlstad förgäves.
GIVETVIS FINNS MÖJLIGHETEN att ta ut avgifter för utländska studenter, det vill säga de som kommer utanför EES-området. SULF har avrått från avgifter, eftersom det är angeläget för den svenska studie- och forskningsmiljön att duktiga utländska studenter och doktorander lockas hit. SULF har också tagit fasta på att avgifter främst skulle komma att belasta studenter från tredje världen, medan de flesta europeiska studenter ju slipper avgifter.
I övrigt har ett litet land som Sverige mera att tjäna på att studenter, doktorander och andra forskare kommer hit. Här bidrar de till internationalisering, och till kunskapsuppbyggnaden.
Håkan Regnér och Åke Zettermark, som båda arbetar på SACO, har i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 7 januari i år pekat på de svårigheter som utländska studenter ställs inför då de är här. Den så kallade återvändareregeln innebär att de måste ha för avsikt att lämna Sverige efter avslutade studier. Reglerna är utformade efter den ”ensamma strävsamma studenten”, skriver de, medan doktorandens medföljande partner inte är inkluderade.
Regnér och Zettermark vill att Sverige ska bli bättre på att ta vara på de studenter och dokto-rander som är klara med sina studier, det vill säga erbjuda dem ökade möjligheter att stanna och arbeta i Sverige.
DET ÄR INGA SVÅRIGHETER att inse att frikostigare möjligheter skulle kunna ge Sverige viktiga bidrag. Utan varje jämförelse i övrigt kan man tänka på de framgångar och den good-will som amerikanska universitet och USA som nation har kunnat vinna tack vare en mycket generös akademikerpolitik.
Om den önskvärda rekryteringen av utländska studenter ska kunna nås, krävs förändringar i utbildningsutbud och undervisningsformer. Mer undervisning på engelska, mer individualisering och mindre grupper innebär att statsmakterna måste vara redo att anslå de resurser som är nödvändiga. Utan ekonomiska förstärkningar måste SULF med beklagande avråda från ökad rekrytering, annars förstärks den resursutarm-ning som är så påtaglig för lärare och studenter.
SULF V�LKOMNAR SYNPUNKTER från medlemmar och läsare på de frågor som diskuteras här.
I vardagen arbetar SULF med vardagsvillkoren också för de utländska forskare som är gäster i vårt land. Mycket fungerar bra, men vi ställs ofta inför rena oarter i behandlingen från lärosätenas sida. I slutet av förra året blev vi kontaktade av en senior forskare som – med partner – hade rekryterats till Sverige. Trots löfte om fortsatt anställning, erhöll han inte förlängt förordnande och stod därför inför en akut risk att inte från årsskiftet erhålla fortsatt uppehållstillstånd. Julen och utvisningen stod för dörren.
Förhoppningsvis var det vanlig anständighet, inte julsentimentalitet, som efter SULF:s ingripande fick hans chefer att skärpa sig.
GÖRAN BLOMQVIST
FÖRBUNDSDIREKTÖR SULF
