Mentorn Rosalie Westin är varken kurator eller psykolog åt sin adept Anna-Lena Stenlund.
Deras relation är, med deras egna ord, präglad av medmänskligt intresse utifrån en strikt arbetssituation där den ena är gammal i gården och den andra ung. Båda upplever sig ha ett utbyte av varandras yrkeserfarenheter.
– Hon är väldigt bra på att ställa intressanta och väl genomtänkta frågor, hon är pigg, vaken och ambitiös, säger mentorn Rosalie och tycker att hennes egen yrkesroll, mellanstadielärare sedan många år, har fått en liten nytändning av relationen med Anna-Lena som replikerar:
– Och jag får alltid bra svar på mina frågor som kretsar mycket kring klass-rumsrutiner, elevkontakt och föräldrakontakt.
Lägger upp en bank
En gång i veckan träffas de för att samtala om sådant som Anna-Lena vill.
– Jag lägger upp en liten bank av funderingar inför varje träff. Om något akut inträffar i mellantiden så vänder jag mig till mitt arbetslag, säger 28 åriga Anna-Lena som inte tvekade att svara ja när rektorn på hennes nya arbetsplats, Hagaskolan i Umeå, för ett år sedan frågade om hon ville ha en mentor under sitt första år som mellanstadielärare på skolan.
Då hade hon ännu inte träffat 50-åriga Rosalie. Det var alltså inte någon personkemi som var avgörande.
–Nej, det var helt enkelt detta att jag fick frågan, säger Anna-Lena som inte tror att hon själv skulle framfört en önskan om att få en mentor.
Inte purfärsk
Hon var inte purfärsk som lärare, när hon kom hit, men nästintill efter några kortare inhopp.
Mötet med verkligheten har inte varit chockartat.
– Det är inte svårare, krångligare att vara lärare än jag trott, säger hon men erkänner att hon har vissa svårigheter att inte i alla lägen identifiera sig med lärar-rollen, att inte ta åt sig personligt om någonting går fel.
– Eftersom jag är född och uppvuxen i Finland och präglad av det finländska skolsystemet kan jag ibland ha problem med ifrågasättandet från föräldrar som är mycket tydligare här än i Finland.
Hon blev färdig som lärare 2001 och är inställd på att ge yrket en rejäl chans.
– Fast jag tror inte att jag stannar till pensionsåldern, säger hon.
LENA WIKSTRÖM
Senast ändrad 2003-02-07 av webmaster@sulf.se
