Sverre Sjölander har riktat ett antal underhållande rallarsvingar i UL:s spalter mot vad han kallar ”psykobabbel”. Han hävdar att stressituationen på universitet och högskolor har orsakats ”genom nedskärningar, nya administrativa uppgifter och ett tredubblat intag av studenter” och inte beror på att de drabbade har brister i ”grundtillit, attityder, libido eller vaffaen som helst”.
Ja visst är det så, och det stämmer också att massa konsulter och lycksökare har mutat in en lukrativ marknad med kvasipsykologiska terapier och konferenser. När väl detta är sagt måste också sägas att Sjölanders rallarsvingar leder till väl stora förenklingar och han bortser från att stressen i samhället är ett mycket omfattande problem som måste problematiseras.
Riksförsäkringsverket anger i en nyligen publicerad prognos att kostnaderna för sjukfrånvaron (sjukpenning, rehabilitering, m m) kommer öka från 43 miljarder kronor under 2001 till 65 miljarder kronor 2007. Räknar man även in kostnader för ökad förtidspensionering riskerar vi att hamna på över 140 miljarder år 2007! En del av denna förändring kan man förklara med den demografiska utvecklingen då antalet 60-64-åringar ökar dramatiskt under den kommande femårsperioden. Men en granskning av RFV:s statistik visar att merparten av ökningen måste ha andra orsaker och här får vi sannolikt söka förklaringar både på arbetsplatserna och i människors livssituation.
SEX AV TIO långtidssjukskrivna är kvinnor. Medelålders kvinnor svarar för mer än häften av den ökade sjukfrånvaron. Detta kanske inte är så konstigt då många av dessa kvinnor arbetade inom kommuner och landsting där ned-skärningarna varit som störst. En ytterligare förklaring kan vara att arbetet inom vård, skola och omsorg sett ungefär likadant ut (bortsett från att färre gör mer). Det finns nämligen studier som visar att det finns arbetsplatser som lyckats med att göra besparingar utan att sjukfrånvaron påverkats negativt. Det har varit arbetsplatser där personalen fått ett verkligt medbestämmande och där alla fått vara med och utforma mål och prioriteringar. Självstyrande grupper tycks kunna ge både större arbetsglädje och bättre effektivitet genom en ”plattare” organisation med minskad byråkrati.
ARBETSPLATSERNA UTGÖR helt säkert viktiga fält för att komma åt stress och utbränning. Men det räcker inte. Vi har vid den psykologiska avdelningen vid Karlstads universitet nyss inlett forskning om rehabilitering i samband med sjukskrivning på grund av stressrelaterade åkommor. Det har redan kommit rapporter från distriktsläkare och vårdcentraler att det ofta är hela livssituationen det handlar om. Livskriser, problem i äktenskap oförenliga roller eller bristande jämställdhet tycks vara dominerande orsaker för många. Ibland kanske orsaken kan vara att det är för lite samtal i hemmen. Trötta och stressade människor sätter sig i TV-soffan istället för att odla sina relationer med familjemedlemmarna. Det påstås att en svensk i genomsnitt ägnar sju år av sitt liv att sitta framför TV:n! I ökad omfattning lever vi i artificiella världar med allt färre band till vänner och närstående. Det är förvisso inte mer psykobabbel som behövs, men väl mer psykologiska insikter.
TORSTEN NORLANDER
DOCENT I PSYKOLOGI
KARLSTADS UNIVERSITET
