Nummer 20-02

Ann Fritzell, ombudsman på SULF som var med och arbetade fram resurstilldelningssystemet för 10 år sedan, är idag mycket kritisk.
–Jag är beredd att föreslå att systemet avskaffas. Det drabbar obönhörligt kvaliteten på utbildningen.
Det är inte försvarbart att ha det så här, anser Ann Fritzell. Hon var huvudsekreterare i den utredning om resurstilldelningen för grundutbildningen som var en del av Per Unckels så kallade frihetsreform 1993. Men sedan 1994–95 har ersättningen per student, de så kallade prislapparna, gröpts ur med cirka 21,5 procent.
–Och då var prislapparna beräknade efter vad man ansåg vara minsta godtagbara standard, säger hon. Prislapparnas minskade värde är känt av politikerna.
–Vi är överens om att det skett en urholkning men om storleken på siffrorna finns det flera åsikter, säger Majléne Westerlund Panke (s) i riksdagens utbildningsutskott. Länge upplevdes inte effekterna av nedskärningarna fullt ut.
–Besparingarna skedde under ett uppbyggnadsskede. Universiteten och högskolorna hann inte anställa i samma takt som expansionen och många upplevde det som om det var gott om pengar. Men nu när expansionstakten minskat har vi hunnit i kapp och då slår effekterna till av att resurserna devalverats, säger Anders Flodström, rektor vid KTH.
Han menar att nedskärningarna per student är dolt i den politiska debatten för att högskolorna samtidigt fått mer pengar till fler platser.
–Det vi upplever som besparingar, upplever politikerna som en stor satsning, säger Anders Flodström.

Kan inte kompensera
Det finns inte något sätt för lärosätena att kompensera sig för nedskärningarna. Anslaget bygger på hur många studenter som läser på lärosätets olika utbildningar. Ersättningen består av två delar, med varierande prislappar för olika typer av utbildningar. Den ena delen är ersättning för antalet registrerade studenter (omräknat till heltidsstudenter). Den andra delen är ersättning för dem som klarat av sina poäng (omräknat till helårsprestationer).
Om ett lärosäte märker att pengarna tryter kan det inte kompensera sig genom att dra ned på verksamheten. Då minskar antalet studenter och lärosätet får ännu mindre pengar.

Högskolor sviks
Och de högskolor som lytt påbuden om en kraftig ökning inom naturvetenskap och teknik sviks nu av studenterna och drabbas av nedskurna anslag.
–Det är en nackdel med resurstilldelningssystemet som vi inte sett förut när högskolorna inte hade så stark profil, säger Majléne Westerlund Panke.
KTH tillhör de högskolor som drabbats av it-krisen. Men Anders Flodström tyck-er ändå att det är ett rimligt system att få betalt både för antalet studenter och för hur de lyckas med studierna.
–Det är helt OK. Jag vill inte ha det som i Danmark där hela anslaget vilar på prestation och inte heller som det var förut här i Sverige där allt var bidrag till infrastruktur.

Beror på besparingar
Att bidraget har urholkats beror till hälften på besparingar i samband med budgetsaneringen under andra delen av 1990-talet. Den andra halvan beror på dolda nedskärningar:
• Beräknade hyressänkningar som aldrig kom.
• För liten kompensation för faktiska löneökningar.
• Principerna för löneomräkning som gör att anslagen räknas ner med lika mycket som produktiviteten ökat inom den privata tjänstesektorn.
–Man kan se på exempelvis banker hur de har rationaliserats under 90-talet, men undervisning kan man inte rationalisera på samma sätt, säger Ann Fritzell.
Men den produktivitetsökning som ändå sker inom högskolan har skett till priset av utbrändhet och stress bland lärarna.
–Nu har vi nått så långt vi kan driva den processen. Om det är någon som vill få oss att i fortsättningen öka på samma sätt så blir det antingen till priset av drastiska kvalitetsförsämringar eller så faller allt samman på något sätt, säger Anders Flodström.
SULF kräver att per capitaersättningarna höjs till den nivå som slogs fast i början på 1990-talet. Den återställaren skulle kosta tre miljarder kronor.
–Nu när många högskolor har svårt att fylla utbildningarna är det ett lämpligt tillfälle att öka ersättningarna per student i stället för att expandera grundutbild-ningen, säger Ann Fritzell.

Kortvarig frist
Men några tre miljarder är inte riksdagens utbildningsutskott beredd att satsa.
–Under 2002 och 2003 har riksdagen anslagit 200 miljoner till att höja per capitaersättningarna för humaniora och samhällsvetenskap som har legat lägst. Pengarna tas från expansionen, det gör att en utbyggnad med 4 000 till 4 500 högskoleplatser inte kommer till stånd, säger Majléne Westerlund Panke.
Men den fristen är kortvarig, sedan ska utbyggnaden fortsätta.

PER-OLOF ELIASSON


Kategorier: Arkiv