Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Nummer 18-02

18 december, 2002
Universitetsläraren

Massutbildning ställer högskolan inför nya krav. Det gäller inte bara att ta in studenter.
– De måste också få möjligheten att komma ut med en god utbildning.
Det säger professor Anders Persson. Tillsammans med universitetslektor Gunnar Andersson har han utarbetat en metod som förbättrar uppsatshandledningen och därmed genomströmningen. Grupptryck och coaching är nycklarna till framgång.
– Ska vi producera mer måste vi också bli effektivare, säger Gunnar Andersson.

Gunnar Andersson och Anders Persson har båda en lång bakgrund som forskare och pedagoger vid sociologiska institutionen på Lunds universitet.
Under 1990-talet kom samma utveckling vid universiteten som tidigare hade präglat gymnasieskolan. Allt fler studerande och otillräckliga resurser.

Inte bara på sociologen
Vid universitetet fanns dessutom en kultur som inte var anpassad för massutbildning, en frihetlig och individualistisk kultur. Det märktes bland annat vid uppsatsskrivning.
Vid sociologiska institutionen i Lund var bara 10 procent av studenterna klara med uppsatserna på utsatt tid. Anders Persson, som då var studierektor, tittade runt på 17 andra institutioner på universitetet. Problemet fanns inte bara på sociologen utan också på många andra håll.
Handledningen av studenter som skrev uppsats hade klara brister. Den frihetliga och individualistiska kulturen gjorde uppsatsarbetet till ett nålsöga. Den fungerade helt enkelt inte.
– Den frihetliga kulturen fungerade säkert en gång, men inte i en situation när många studenter också skulle slussas ut med en färdig uppsats, säger Anders Persson.
Handledningen behövde förändras i grunden.
Anders Persson sökte och fick 800 000 kronor från Rådet för högskoleutbildning för att under två år tänka ut och pröva nya metoder för handledning. Pengarna kom 1999 och projektet drogs igång.
Samtidigt blev han sekreterare i utredningen Mångfald i högskolan vilket gjorde att Gunnar Andersson fick ta över och driva projektet.

Kamratlig stämning
Så här gick man till väga:
Studenterna delades in i grupper om 5–7 personer. En handledare utsågs för varje grupp.
Handledningen gavs i grupp (det fanns dock utrymme för viss individuell handledning). Metoden gick ut på att skapa gruppdynamik. Det var viktigt att en kamratlig stämning uppnåddes. Därmed kunde ett grupptryck skapas som bar framåt. Alla fick på så sätt ansvar för att gruppen fungerade och därmed handledningen.
Att studenterna själva inte fick välja grupp väckte en del kritik.
Den gick till exempel ut på att man ville skriva tillsammans med någon man kände. En annan vanlig kritik var att handledaren inte var expert på det ämne som studenten hade valt.
Handledarna behövde också handledning i grupp. De kunde inte heller lämnas ensamma. Medan de handledde blev de själva handledda. Learning by doing, alltså.
Handledningen kallas coaching och coachen var i detta fall Gunnar Andersson själv.
– Jag prövade mig fram för att hitta metoder som passade oss, säger han.
– Knepet är att våga jobba gruppdynamiskt och släppa lite på de gamla akademiska turerna.
All coaching schemalades. Handledarna fick betalt för 18 arbetstimmar under uppsatsperio-den för att delta i coachingen. De fick alltså betalt för att vara med och diskutera och reflektera över pedagogiken.
– Det tyckte alla var mycket positivt, säger Gunnar Andersson.

En del gny
Men visst fanns det en del gny även bland somliga handledare som saknade friheten ibland och reagerade mot att bli styrda. Men även här skulle grupptrycket fungera, vilket det gjorde.
– Det tog dock en tid innan man hade vant sig vid att tala om egna problem i handledningen. Sen upptäckte man att man inte var ensam om att ha problem och då gick det bättre, säger Gunnar Andersson.
Coachingen gjorde handledarna mer synliga i processen. De kunde inte gömma sig i den individuella relationen med studenten på det egna rummet.
Resultatet blev gott. Arbetet blev mer strukturerat. Antalet studenter som klarade uppsatsskrivandet på utsatt tid steg från 10 procent till 50.
Den vetenskapliga nivån låg kvar på samma nivå som tidigare. Det nya sättet att arbeta var dessutom inte dyrare.

Permanentad modell
Arbetet med den nya handledningsmodellen följdes och utvärderades kontinuerligt av en av institutionens lektorer.
Efter två försöksterminer har nu modellen permanentats på den sociologiska institutionen i Lund. Modellens två skapare har nu också skrivit en bok, Coaching och handledning av grupper – i universitets- och högskoleutbildning, som nyligen kommit ut. Där beskriver de ingående hur man går till väga för att handleda uppsatsskrivande studenter och handledare i grupp och skapa ett dynamiskt grupptryck som ökar effektiviteten i arbetet.

JAN THORSSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023