Regeringens budgetproposition innehåller inte de stora grepp som är nödvändiga för att höja kvaliteten inom grundutbildningen och kapaciteten inom forskningen. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) skriver i sin budgetkommentar att man med ”en alltmer tilltagande känsla av bestörtning” läst propositionen – och upptäckt frånvaron av ”en mer visionär budget”.
Likafullt är det viktigt att fastslå att utbild-ningsministern föreslår åtgärder som är bra och kloka.
Värdet av statsmakternas ersättningar per student, de så kallade prislapparna, är som bekant mer än 21 procent lägre än de var läsåret 1994/95. En ytterligare urholkning hade varit katastrofal både för universitetslärarna, men framför allt för studenterna. Högskoleverkets Studentspegel visar entydigt att kontakterna lärare – student måste öka. Studenterna måste få fler möjligheter att möta sina lärare, och det är nödvändigt att undervisningsgrupperna blir mindre.
DET ÄR ORIMLIGT att lägga skulden på den enskilda läraren, när den studentkritik som framkommer i kursvärderingar och liknande i själva verket beror på att lärarna får alldeles för lite tid avsatt för att kunna genomföra sina uppgifter. Arbetsgivaren måste ta sitt ansvar. Faktum är att de neddragningar som har gjorts sedan 1994/95 av antalet undervisningstimmar på en kurs i flertalet fall signalerar att ambitioner och kvalitet har sänkts. Då är det orimligt att den enskilda läraren med sitt oavlönade, ideella övertidsarbete ska tvingas hålla nivån uppe. Enligt SULF:s uppfattning sker detta i alltför stor omfattning med risk för allvarlig ohälsa på lång sikt.
DE UNDERSÖKNINGAR som SULF nyligen har gjort tillsammans med arbetsgivaren visar att lärarnas situation redan är oacceptabel med alltför stor arbetsbelastning och känsla av otillräcklighet gentemot både ämnet och studenternas rimliga krav på kvalitet. Mot denna bakgrund är det glädjande att urholkningen av högskolans grundutbildning genom budgetpropositionen åtminstone bromsas. De allmänna besparingarna inom utbildningsområdet har den här gången inte drabbat statsmakternas ersättningar per student. I stället har den fortsatta utbyggnaden av grundutbildningen dämpats.
Kvaliteten sätts därmed för en gångs skull framför kvantiteten. Det är en viktig signal till alla dem som eftersträvar bättre villkor för forskning och högre utbildningen och som vill att den potential som finns inom svenska universitet och högskolor ska tillvaratas bättre än vad som varit fallet under de senaste åren.
GÖRAN BLOMQVIST
SULFs förbundsdirektör
TILL MINNE AV PER EKBORG
Per Ekborg har avlidit. Per Ekborg, lärarutbildaren, biträdande enhetschefen, ordföranden i Malmö Högskolas SULF-förening och förre ordföranden i SACO-rådet vid Malmö Högskola. Han hade just avgått från den sistnämnda centrala posten inom det fackliga arbetet för att axla en bitr. chefstjänst på lärarutbildningen när budet kom om en allvarlig sjukdom.
Malmö Högskola är en ung högskola. Per åtog sig det besvärliga fackliga arbetet som SACO-ordförande under ett uppbyggnadsskede.
Med Pers lugna, positiva livsinställning lotsade han besvärliga fackliga frågor framåt. Per deltog till exempel vid budgetarbetet vid Malmö Högskola på ett ytterst konstruktivt sätt vilket gagnar det fackliga arbetet och kommer att göra så även framgent. Han hade en förmåga att ena motstridiga viljor och utan att kompromissa med sin övertygelse kunde han finna lösningar på många olika problem.
Pers underfundiga sätt – ”det ordnar sig – ta det bara lugnt – vi kommer framåt även om det tar tid men vi ger oss inte” var mycket fruktbart. Han insåg att fackligt arbete kräver tid och tålamod.
Det tog lite tid att lära känna Per. Hans sätt att närma sig svårigheter med ironi och klurighet var dock något som vi alla uppskattade när vi lärt känna honom. Vi som arbetade nära honom fick också del av hans humor och då och då mötte man Margareta och Per på ”Stardust” för att lyssna på jazz, ett av hans fritidsintressen som vi gärna delade.
Pers nuvarande livssituation var så positiv. När han sa ”min Margareta” med stor värme förstod man vad hans livskamrat betydde. Vi förstår och deltar i hennes och familjens stora sorg.
Vi saknar honom mycket som arbetskamrat och vän.
KARIN STENBERG, ORDFÖRANDE SACO-RÅDETS STYRELSE, MALMÖ HÖGSKOLA
INGEMAR JOHNN, FD ORDFÖRANDE SACO-RÅDETS STYRELSE,
MALMÖ HÖGSKOLA
MATS LUNDSTRÖM, V ORDFÖRANDE SULF-FÖRENINGEN, MALMÖ HÖGSKOLA
