Kommunala lärcentra är betydelsefulla för att sprida högre utbildning i hela landet. Det konstaterar Glesbygdsverket i en ny kartläggning.
Dessutom minskar lärcentra den sociala snedrekryteringen till högskolan genom att de drar till sig studenter från arbetarklassen och sådana som aldrig skulle flytta till en högskoleort.
Över hela landet finns det kommunala lärcentra, eller studiecentra som de också kallas. Mest intensiv är verksamheten i glesbygdskommunerna.
– Starkast är verksamheten på platser mellan campusorterna, säger Marlen Ljusberg, utredare vid Glesbygdsverket som kartlägger lärcentra inför att näringsdepartementet nästa år ska fördela 20 nya miljoner till verksamheten.
Lärcentra har funnits sedan slutet av 1980-talet och har de senaste 4–5 åren blivit mycket vanliga. Cirka 10 000 personer läste förra året högskolekurser vid något lärcentra. Av de 161 kommuner som byggt upp studiecentra erbjuder 126 högskoleutbildningar. Ytterligare drygt 70 kommuner planerar att starta nya lärcentra.
Mötesplats
Ett lärcentra kan vara organiserat på många olika sätt men oftast är det en mötesplats för dem som studerar där det finns lektionssalar, grupprum, datorer och fikarum men också stöd som till exempel studieorganisatörer.
Själva kurserna sköts av en vanlig högskola eller universitet. Ofta är det någon form av distansundervisning, kanske med föreläsningar och seminarier via videokonferenser men även möten på plats, grupparbeten och lektioner både på studiecentret och på högskoleorten.
Lärarna är inte anställda av lärcentra utan arbetar vid den högskola som anordnar kursen. Kurserna ingår i högskolornas ordinarie utbud men ibland kan mycket pengar, både EU-medel och kommunala anslag, ha använts för att anpassa kurserna till villkoren för studier via lärcentra.
Kvinnor dominerar
De kurser som erbjuds via lärcentra är både enstaka kurser och hela program som grundskollärare- och sjuksköterskeprogrammen.
– Det finns en risk att det på lärcentra blir en uppsjö småkurser på A-nivå som inte går att sätta ihop till en examen och studenten hamnar i en återvändsgränd. Kommunerna frågar efter hela utbild-ningar som man kan läsa på det här flexibla sättet, säger Marlen Ljusberg.
När det gäller studieresultaten vid lärcentra finns enligt Marlen Ljusberg inga entydiga resultat. Men undersökningar tyder på att genomströmningen inte skiljer sig stort från studier vid campus.
– Enligt en undersökning från den nu nedlagda Distansutbildningsmyndigheten betyder det mer vilket program eller kurs man går och hur väl distanskursen är ordnad. Andra faktorer som tycks spela roll är de studerandes ålder och kön, säger Marlen Ljusberg.
Totalt spegelvänd
Kvinnor dominerar starkt bland studenterna på lärcentra. Cirka 65 procent av de studerande är kvinnor och i skogs-länen dominerar kvinnorna ändå mer.
Den sociala rekryteringen till kommunala studiecentra skiljer sig starkt från den till traditionella högskolestudier. I själva verket är den totalt spegelvänd. Det visar en studie av lärcentra i Hälsingland under läsåren 1994/95 och 1997/98 gjord av Gunilla Roos vid pedagogiska institutionen i Uppsala.
Den största gruppen studenter vid de här lärcentra kommer från hem där föräldrarna är arbetare, den minsta gruppen från hem med högre tjänstemän, precis tvärtemot traditionella utbildningar.
För nästan två tredjedelar av de studerande är studiecentra inkörsporten till högskolestudier. Även om de som studerar vid lärcentra är en liten del av det totala antalet högskolestudenter kan de lokalt utgöra en stor andel.
Enligt Gunilla Roos undersökning studerar i Hälsingland 20–25 procent av alla högskolenybörjare vid studiecentra. Och andelen är större för kvinnor och ökar ju äldre studenterna är. Minst hälften av alla kvinnliga högskolenybörjare över 25 år studerar här via lärcentra.
De studerande vid lärcentra är överhuvudtaget något äldre än traditionella studenter. I den här studien är både median- och medelålder 35 år.
Inte förvånande är de som väljer att studera vid lärcentra bundna till hemorten. Omkring 60 procent säger att de aldrig skulle ha börjat högskolestudier om de varit tvungna att läsa på campus.
Lärcentra avdramatiserar kanske också akademiska studier för personer som kommer från en miljö utan studietraditioner.
– Det blir inte lika stort socialt och kulturellt kliv som att börja vid ett traditionellt universitet, säger Marlen Ljusberg.
Kommunernas ansträngningar att skapa studiecentra verkar också löna sig då närmare nio av tio studenter i hälsingeundersökningen bodde kvar i hemkommunen år 2000.
Framtiden för lärcentra verkar ljus, och ytterligare tillväxt av verksamheten kan vara i sikte.
– Hur blir det med alla dem som gått kunskapslyftet, kommer de som en ny våg till lärcentra? funderar Marlen Ljusberg.
PER-OLOF ELIASSON
