Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Debatt nummer 13-02

13 december, 2002
Universitetsläraren

I Universitetsläraren 11/2002 polemiserar Umeå universitetets rektor Inge-Bert Täljedal mot min kritik av missbruk av vetenskapligt språk för legitimering av positiv särbehandling vid tjänstetillsättningar. Om man bortser från hans inledande retoriska ad-hominem angrepp för att misskreditera min person och ställa mig i konflikt med ett flertal, är hans huvudpoäng följande. Täljedal vill att de vetenskapliga normerna kompletteras med ”principen” om positiv särbehandling, dock ”inom de gränser som sätts av kravet på saklighet”. Att ha ett visst kön är enligt honom inte en merit utan representerar en mot den akademiska meriteringen ”ortogonal dimension”. Om man räknar in könet som merit, blir huvudpoängen att kön skall vara en legitim utslagsgivande ”faktor” när försteget i övrigt är ”oklart”.

ALLT VÄL, bortsett från att min egen poäng var att problematisera innebörden av ”gränserna” som sätts av kravet på ”saklighet”, samt påminna om att faststäl-landet om vad som är ”oklart” eller klart är en klassisk vetenskapsteoretisk och filosofisk fråga som ofta misshandlas och uppenbaras i praktiken. Sist gällde det särbehandlingen vid vårens skandal-omsusade professorstillsättning i Lund. Oproblematiserade oklarheter eller principer hör till den naiva empirismen. Det skenbart vetenskapliga rektorspråket om ”ortogonal” dimension är en travestering av en trivial lodrät dimension. Täljedal är ju ingen analytisk geometriker eller vetenskapsteoretiker varför det lodräta i hans dimensionella könsprincip eller principiella könsdimension riskerar blir endast det lodräta i att det är ”uppifrån” som makten fäller utslaget om vilken som är den vågräta gränsen, sakligheten, eller oklarheten. Han bejakar maktens lodräta auktoritet då han auktoritativt beklagar att åtskilliga vågräta sakkunnigutlåtanden (dock inte lodräta rektorsbedömningar) är så tortftiga att de är en narraktighet i sig. Så kan en upplyst rektor tillåta sig säga endast när sakkunskapen, sakligheten och kollegialiteten står lågt i kurs på den politisk-ekonomiska marknaden. Nu vet vi dito kurs.

DET ÄR DEN ORTOGONALA makten som vidare frestar en rektor att som amatörjurist eller handläggare lättsinnigt hänvisa till det otolkade honnörsordet ”saklighet”. Om han reflekterar bortom sin egen paragrafhänvisning till kravet på saklighet i HF 14 kap tror jag han upptäcker det som annars finns att begrunda i Nationalencykopledin. Där likställs saklighet med objektivitet och opartiskhet, både i filosofi eller allmän debatt och som egenskap hos nyhetsmaterial i massmedier. Sakligheten ställs vidare i relation till massmediateorins sanning plus relevans och neutralitet plus balans. Dessa begrepp hör inte till Täljedals diskurs som därför inte kan återföra den juridiska sakligheten till just den filosofiska och vetenskapliga objektiviteten som dränktes i hans ortogonala dimension.
I samband med tillämpningen av personuppgiftslagen PUL på universitetet hemsidor har Täljedal följdriktigt förringat universitetslärares massmediala verksamhet (tredje uppgiften) ortogonalt mot deras vetenskapliga verksamhet. Han irriteras av underordnades tillflykt till demokratisk massmediadebatt som väg till den saklighet han inte förstår.

SAMTIDIGT KAN HANS egen polemiserande journalistik och ingrepp lätt uppfattas som föraktfulla och skapa förstämning. Det är klädsamt om en högsta chef är kritiktålig och medveten om sin symboliska ansvarsfunktion för att kunna låta bli att insinuant vedergälla med slag under bältet. Då skulle han förstå att de lärares kritik han upplever som alltför stark kan utlösas av kränkt rättskänsla, faktiska brister i arbetsmiljön, berättigad existentiell leda på gränsen till vämjelse (jfr Predikaren i Bibeln), och ytterst utbrändhet inför universitetets utveckling eller avveckling. Då skulle han inte låta sig provoceras och i sårat övermod frestas ta hedern av medarbetare han själv uppvaktat med utmärkelse för en dryg kvartssekels ”nit och redlighet i rikets tjänst”. Och visst finns det mera utsatta personalgrupper än professorer som kan frukta bli särbehandlade, trakasserade och fråntagna sin heder.
Det kallas ibland för arbetsmiljöproblem. Jag vill kalla det för universitetets kris, inklusive moralisk ”identitetskris” som glädjande nog uppmärksammas åtminstone i massmedia, till exempel senast i Torbjörn Fagerströms sammanfattande ledare i DN den 31 juli.

KRISTO IVANOV
PROFESSOR VID UMEÅ UNIVERSITET

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023