Som nyanställd universitetsadjunkt vid en av landets högskolor sedan drygt ett år tillbaka, kan man konstatera att det har varit en minst sagt omtumlande period. Medan detta år har varit oerhört givande på många sätt, är benämningen ”hundår” ändå en rättvis beskrivning av tiden i sin helhet.
Huvudslutsatsen efter årets dyrvunna erfarenheter, är att tjänsten universitetsadjunkt icke är att likställa med enbart befattningen Undervisare. Denna insikt kan i efterhand kanske verka självklar för de flesta, men vad som är mindre påtagligt är att för att lyckas ta sig genom denna tid har man behövt utveckla ett flertal yrkesfärdigheter/roller. Förvånansvärt nog, är färdigheten undervisare ej primär bland dessa.
KANSKE DEN VIKTIGASTE av dessa roller är Förhandlaren! Målsättningen för förhandlaren är att säkerställa en tjänstefördelning som överhuvudtaget går att genomföra. För att åstadkomma detta förhandlar man kontinuerligt gentemot överordnade samtidigt som man försiktigt utforskar och hittar sin plats bland de revirkonstellationer som utgör en institution. Den ensamma, oerfarna vargen har föga chans att överleva i denna karga miljö.
Administratören är ytterligare en roll. För att förstärka förhandlingspositionen (se Förhandlaren) lär sig den nya adjunkten att en noggrann administration är A och O. Den enda godtagbara bevisföringen under förhandlingar är av en pappersmässig karaktär. Muntliga överenskommelser är, när man kommer till kritan, Not worth the paper they are written on! Arbetsinsatser kan endast styrkas utifrån medföljande dokumentation. Facktermer / uttryck som används flitigt av administratören är ”Tyvärr, det finns ingen luft i min tjänstefördelning” och ”Nej!”. Det sista uttrycket är särskilt viktigt.
Den nya adjunkten agerar även som Kvalitetssäkrare. Detta är en komplex roll. Medan huvudangelägenheten är att uppnå bra kvalitet i undervisningen, ägnas mycket tid även till att ”gardera” sig emot eventuell kritik. Under detta arbete är det lika viktigt att tänka på vad och hur man frågar såväl som vad som man inte bör fråga.
LÅNGT FRÅN FULLSTÄNDIG, avslutas ovanstående lista med adjunktens roll som Undervisare. Nära besläktad med rollerna Examinator, Forskare, Ledare, Motivatör, Samtalspartner, Handledare, Pådrivare, Planerare, Projektledare, Inspiratör och Vän, är undervisarens uppdrag att verkställa de kursmål som framtagits av kvalitetssäkrare, med flera. I verkligheten, innebär undervisarrollen en nära kontakt med mellan 30 till 60 vuxna studenter (ibland fler) per kurs. Dessa individer utgör en heterogen grupp med stora olikheter vad gäller erfarenheter, förkunskaper, kulturella och sociala bakgrunder samt åldern. Inom ramarna för en fem eller tio poängskurs, ofta med inslag av grupp eller projektarbeten, skall dessa individer hjälpas mot uppnåelse av de gemensamma kursmålen. Undervisa-rens främsta hjälpmedel under detta uppdrag är ämneskompetensen han/hon besitter.
SETT MOT BAKGRUND av de pågående debatter om lönesättningar för universitetsadjunkter (se till exempel debattinlägg Varför underbetalas högskoleadjunkter? i UL11/ 2002) är det författarens mening att ett större erkännande av adjunkternas verkliga arbetsuppgifter skulle utgöra ett viktigt inslag i dessa diskussioner. Ett rättvist erkännande av dessa uppgifter bör inte bara tydliggöra att befattningen högskoleadjunkt är så mycket mer än undervisning men även underlätta en jämförelse med andra yrkesgrupper. Exempelvis, hur många chefer på ’mellanchefsnivå’ har60+medarbetare?
SACHA LATEGAN
UNIVERSITETSADJUNKT/DOKTORAND
