Arbetsmiljö, främst den psykosociala arbetsmiljön, och ledarskap är frågor som engagerar Mari Willart, ny ombudsman på SULF. Hon börjar på kansliet i Gamla stan den 19 augusti efter femton år i skatteskrapan på Söder.
Mari Willart är jurist med examen från Stockholms universitet, där hon för övrigt gått ett otal kvällskurser för att stilla en aldrig sinande kunskapstörst. Det har oftast handlat om kurser som vidgat hennes kunnande i allt som rör organisation, arbetsmarknad och förhandlingar.
Sedan 1997 har hon arbetat på heltid inom den lokala Saco-föreningen vid Skattemyndigheten i Stockholm. Hon har varit lokal ombudsman för alla som är anställda vid Skattemyndigheten i Stockholms län och som tillhör något av förbunden inom SACO-S.
Föreningen har uppåt tusen medlemmar, men omsättningen är stor bland personalen på myndigheten. Just idag handlar det om 897 medlemmar, eftersom det råder anställningsstopp.
I den välkända skatteskrapan har föreningen egna lokaler i en korridor på första våningen. Det är närmare tio rum, som föreningen delar med
Statstjänstemannaförbundet, ST.
Alla ska få en chans
Mari Willart har själv en bakgrund som skattehandläggare. Men hon hade inte tänkt sig en sådan framtid, framför allt för att hennes far är jurist med skatter som specialitet. Lika ”illa” gick det för hennes storasyster, som också började sitt yrkesliv inom skatteområdet. Storebror däremot, gick sin egen väg och blev tekniker. Ingen av de tre syskonen, uppvuxna i Tyresö, blev vårdare efter modern som är sjuksköterska.
– Mitt intresse för fackliga frågor har jag hemifrån. Vi hade högt till tak och höll hårt på demokratiska principer. Det ska vara rätt och rättvist. Alla ska få en chans, säger hon.
– Men jag är inte någon typisk jurist, utan mer lagd åt personalvetarhållet, tilllägger hon.
När hon började studera juridik blev det inte med inriktning på arbetsrätt. Mycket beroende på att bland litteraturen fanns professor Folke Schmidts två paradverk om facklig arbetsrätt och löntagarrätt.
– De var bedrövliga! Arbetsrätt var inte alls så roligt som jag hade föreställt mig, minns hon.
Ett antal år senare, när hon började arbeta fackligt på heltid, inträffade en helomvändning. Plötsligt förstod hon tankarna bakom böckerna (nu i omarbetad version av hans efterföljare). Boken om facklig arbetsrätt har blivit ett användbart verktyg i det dagliga arbetet.
Erbjuden jobb
Det dröjde ett bra tag innan hon tog examen, för år 1987 blev hon erbjuden jobb och utbildning på Skattemyndigheten. Det var lika bra att ta chansen, tyckte hon, eftersom arbetsmarknaden för jurister var kärv.
Mari Willart började på en aspirantutbildning och efter två år var hon en fullfjädrad skattehandläggare. Sedan följde år av deklarationsgranskningar, handläggning av processer, ompröv-ningar, överklaganden och revision. Och häremellan blev hon jur.kand.
År 1991 beslöt hon arbeta fackligt.
– Ingen ville engagera sig och jag blev ombedd att ställa upp. Ja, det är min tur att engagera mig, tyckte jag, och åtog mig uppdraget.
– Mycket snart förstod jag att jag måste lära mig mer, så jag läste på egen hand. Och fem år senare, 1996 tog jag 10 poäng i praktisk arbetsrätt vid Stockholms universitet.
Läsa stort intresse
År 1997 blev hon fackligt engagerad på heltid.
Ett av hennes stora intressen är att läsa, vilket resulterat i ett antal kurser, men också i 40 poäng i arbetsmarknadskunskap med personaladministration år 2001. Den avslutande uppsatsen ”Friskt eller livsfarligt ledarskap? Om chefen som arbetsmiljöfaktor” har väckt intresse även utanför universitetet.
Bland de udda kurserna hon gått kan nämnas en kvällskurs i förlagskunskap med praktik i två månader på ett bokförlag, där hon tillsammans med en redaktör dels arbetade med boken ”Dansa med hästar” efter en tysk förlaga, dels med en handbok om skogsbruk.
Riskerar sin hälsa
– Jag är välbekant med universitetsmiljön, konstaterar hon mot bakgrund av alla kvällskurser på Stockholms universitet, men också på Uppsala universitet.
– Jag tycker om att lära mig nya saker,
Hon har sett lärarnas arbetsmiljö på nära håll och noterar att de bristande resurserna påverkar deras arbetsbörda.
¬– De flesta vill göra ett bra jobb och lägger ner sin själ på att göra det, men kan därmed också riskera sin hälsa.
Arbetsmiljö är inte enbart fysisk miljö, det handlar i än högre grad om den psykosociala miljön och ledarskap, framhåller hon.
Den tid som blir över efter arbete och kurser, ägnar hon åt sin sambo och lille son på 3,5 år, samt åt trädgården i familjens villa i Näsbypark.
EVA RÅDAHL
