På annan plats i denna tidning redovisas de politiska partiernas svar på SULF:s frågor om forskning och högre utbildning. Sammanställningen visar några grundläggande åsiktsskillnader partierna emellan.
I valtider ligger överbud naturligtvis nära. När det gäller grundutbildningen tycks socialdemokraterna främst vara inriktade på fortsatt kvantitativ utbyggnad med nya platser. Övriga partier lyfter fram behovet av en konsolidering och resursförstärkning till följd av att högskolorna har blivit kraftigt underfinansierade. Från lärarnas och studenternas sida kan ingen tvekan råda: högskolan får inte utvecklas till en utbildningsfabrik, utan förutsättningarna för kvalitet och akademisk nivå i studierna måste säkerställas.
Kring forskarutbildningen råder betydande samstämmighet, vilket är glädjande. Utbyggnaden behöver fortsätta om Sverige som nation ska kunna möta de behov av forskarutbildade som förutses. Centralt är att omvandlingen av utbildningsbidrag till doktorandtjänster kan fortsätta.
EN AVVIKANDE RÖST kommer från folkpartiet som vill upphäva forskarutbildningsreformen! Partiets linje skulle få till följd att ansvaret för finansieringen helt läggs på doktoranderna, vilket kommer att försvåra rekrytering och genomförande av utbildningen. De senaste åren har det förvisso funnits problem för nyantag-ningen inom vissa delar av humaniora, teologi och samhällsvetenskap. Men dessa svårigheter beror delvis på att betydligt fler doktorander antogs inför reformen än vad som varit brukligt under åren dessförinnan. Svårigheterna är i dessa fall självförvållade och kan inte tas till intäkt för att riva upp en reform som givit bra resultat.
Partisvaren om forskningen visar en åsiktsskillnad om var resurserna bör läggas, och därmed hur forskningen ska styras. Politiken de senaste åren har minskat fakultetsanslagens andel och ökat rådsanslagen. Denna utveckling har givit upphov till svåra balansproblem inom universitet och högskolor. Mycket bra och viktig forskning kan idag inte finansieras. Den reducerar också lärosätenas självständighet, eftersom prioriteringarna görs av andra. Forskare på olika nivåer och främst professorer tvingas lägga en stor del av sin arbetstid på att skriva och bedöma projektansökningar.
Förändringen av finansieringen sammanhänger med att en mera instrumentell syn på universiteten har brett ut sig. Lärosätena förväntas ungefär som en fabrik ständigt producera användbara resultat. Vad man glömmer är att akademiska lärare i ett litet land som Sverige också måste kunna ta emot och värdera forskningsresultat utifrån. Stödordningen för svensk forskning har således allvarliga brister, och utan en förstärkning av de direkta anslagen till lärosätena, blir det omöjligt för dem att fullgöra sitt uppdrag som samhällets forskningsinstitution.
PARTISVAREN VISAR också att det fortfarande saknas en genomtänkt och hållbar koppling av grundutbildningen till forskningen. Här skulle SULF:s förslag om lärarpeng innebära en robust lösning. Torbjörn Fagerström understryker i DN den 31/7 2002 att högkvalitativ forskning är en förutsättning för att den grundläggande utbildningens ska hålla hög kvalitet. Dessutom är det lärosätenas forskningsresurser som gör det möjligt för dem att förmedla ett vetenskapligt förhållningss�tt till det omgivande samhället. Det avgörande är inte exakt vad forskarna sysslar med, utan att kvaliteten ligger på hög nivå. Och där utgör fortfarande kollegernas granskning av resultaten den bästa garantin.
Ytterst handlar det om den enskilda universitetslärarens frihet. Försöken att från lärartjänster utestänga sökande som anses ha olämpliga åsikter har rönt mycket uppmärksamhet. Under sommaren har debatten i bl.a. DN och SvD handlat om universitets plikt att skydda professorernas akademiska frihet, oavsett vem som hotar den. Lokala arbetsgivare har i många fall visat sig vara ett större hot mot forskningens frihet än politikerna. Leif Lewin (DN 21/7 2002) föreslår grundlagsfäst oberoende för universiteten, tillsammans med ett starkare anställningsskydd för professorerna. Båda förslagen är bra, eftersom de skapar förutsättningar för ökad mångfald och kreativitet. De senaste årens erfarenheter visar också att det är nödvändigt att kollektivavtalen vid alla lärosäten innehåller individuella garantier ifråga om alla lärares rättigheter och skyldigheter. SULF har agerat i en rad fall då godtycket drabbat enskilda lärare.
Frihet och kvalitet hänger samman. Lärar-/forskarkarriären som ett fritt yrke blir attraktivare för de yngre i samband med yrkesvalet. Och att åstadkomma detta är en av de stora uppgifterna för svensk forsknings- och arbetsgivarpolitik.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF
