Det är uppenbart att universitet och högskolor har missbrukat den rika floran av tidsbegränsade anställningar, sammanfattar Karin Warfvinge och Pehr Osbeck i sin rapport ”Om tidsbegränsade anställningar vid Lunds universitet”.
Karin Warfvinge är lektor i oftalmologi och ordförande i SULF vid universitetet, och Pehr Osbeck är adjunkt vid statistiska sektionen och löneförhandlare för SACO.
De fick uppdraget att se över bruket av tidsbegränsade anställningar mot bakgrund av ett beslut vid SULF:s kongress hösten 2000. Sista april lämnade de sin rapport.
– Man kan se vårt resultat som ett pilotfall, säger Pehr Osbeck.
Han tillägger att preliminära undersökningar vid andra lärosäten tyder på att situationen är ungefär likadan i hela landet.
Rapporten kommer att bearbetas ytterligare för att sedan presenteras i sin helhet på SULF:s kongress i höst.
Karin Warfvinge och Pehr Osbeck har granskat anställningarna vid universitetet och jämfört år 1997 med år 2001.
I december 2001 fanns drygt 6 700 anställningar vid Lunds universitet, av vilka nästan
2 900 var tidsbegränsade. Redovisningen gäller anställningar, eftersom en anställd kan ha flera anställningar.
Andelen tidsbegränsade anställningar vid Lunds universitet var 43 procent år 2001 (40 procent för kvinnor och 47 procent för män), inklusive 1 490 doktorander, amanuenser och assistenter med utbildningsbidrag.
Ingen större förändring
Fyra år tidigare, år 1997, var andelen tidsbegränsade anställningar 45 procent (40 procent för kvinnor och 49 procent för män).
– Förändringarna i högskoleförordningen, som gjorts flera gånger, senast 1998, i syfte att minska antalet tidsbegränsade anställningar har alltså inte inneburit någon större förändring, konstaterar Karin Warfvinge.
– Det är anmärkningsvärt. Trots allt fler regler som begränsar missbruket hittar lärosätena ändå möjligheter till tidsbegränsade anställningar. Förut var det vanligt med vikariat och så kallade ersättningstjänster, men idag dominerar projektanställningar som projektassistent och projektledare. Antalet projektanställda lärare har också ökat kraftigt.
Mest lärare
Det är framför allt lärare/forskare som har tidsbegränsade anställningar. År 1997 hade 40 procent av lärarna/forskarna vid Lunds universitet en tidsbegränsad anställning (49 procent för kvinnor och 37 procent för män).
Fyra år senare, år 2001, hade 37 procent av lärarna/forskarna en tidsbegränsad anställning (46 procent för kvinnor och 33 procent för män).
– Värt att notera är att det oftast är kvinnor som har en tidsbegränsad anställning, fortsätter Karin Warfvinge.
– Och det har inte skett någon nämnvärd förändring mellan 1997 och 2001. Skillnaden mellan könen är densamma.
Andelen tidsbegränsat anställda lärare/forskare är störst vid fakulteterna Humaniora (50 procent) och Medicin (47 procent).
Bland övriga anställda är tidsbegränsade anställningar inte lika vanliga. Andelen sådana anställningar bland administrativ-, biblioteks- och teknisk personal är 11 procent.
– De har alltså mycket bättre anställningsformer än lärare och forskare.
Långa perioder
Det handlar om långa perioder av vikariat, projektanställningar med mera.
Bland de disputerade har 36 procent en tidsbegränsad anställning.
I snitt är den tidsbegränsade anställningen 84 månader, det vill säga sju år efter doktorsexamen. (Män har ett snitt på 94 månader eller nästan åtta år, medan kvinnor har ett snitt på 67 månader eller fem och ett halvt år).
– Bakom siffrorna finns människor som inte kan planera sitt arbete mer än ett halvår eller ett år i taget. Det blir ingen bra kontinuitet i verksamheten. Samtidigt måste de söka externa anslag för att kunna fortsätta sitt arbete. Det är precis vad arbetsgivarna vill och därför blir det ingen förändring, säger Karin Warfvinge.
När det gäller lärare och forskare, samt övriga anställda, sträcker sig merparten av de tidsbegränsade anställningarna över mer än 36 månader eller tre år.
EVA RÅDAHL
