Också i Storbritannien går debattens vågor höga om resurser för högre utbildning och forskning. I Times Higher Education Supplement May 24 kan vi läsa att självaste premiärminister Blair har tagit till orda om brittiska universitet. Talet karaktäriseras som ”the biggest a prime minister has given for decades’ [on science]”.
”His speech was a pep talk to scientists and a public endorsement of the value of science to economic health and prosperity. He said funding was important and that the government would take the lead to inspire more public interaction.”
SVENSK HÖGRE UTBILDNING och forskning är i samma brydsamma läge som brittisk. Enskilt beskriver uppsatta statstjänstemän och företrädare för vetenskapssamhället numera situationen i dystrare färger än till och med SULF gör! De talar om svårigheter inom en rad ämnesområden att rekrytera kvalificerade doktorander, och att doktoranderna i växande omfattning söker sig till andra arbetsplatser efter avlagd doktorsexamen.
I Storbritannien engagerar sig som sagt premiärminister Tony Blair för att stärka forskning och högre utbildning. Det är decennier sedan svenska statsministrar gjorde något liknande.
En avgörande skillnad mellan Sverige och Storbritannien är att den brittiska regeringen behandlar forskningens och utbildningens försvagade position som ett nationellt problem och en gemensam angelägenhet. I Sverige däremot verkar det i alltför stor utsträckning som högskolans kris betraktas som ett internt problem. Regeringens företrädare har rent av sagt att de ser högskolebygget som avslutat.
Men detta högskolebygge lider av betydande brister. Expansion har förenats med besparingar på ett sätt som skapat väldiga svårigheter. Arbetsförhållandena leder till ohälsa.
DET MESTA TALAR FÖR att Sverige behöver en ny universitetsutredning! Åtskillig tid har gått sedan den senaste, och sedan dess har villkoren förändrats i grunden. Många reformer har genomförts utan helhetssyn, eller rent av ad hoc. Grundutbildningens koppling till forskningen behöver en genomtänkt och hållbar utformning. Stödordningen för forskningen har allvarliga brister. Var ligger uppdraget? Hur kan arbetsfördelningen mellan lärosätena å ena sida och Vetenskapsrådet och Högskoleverket å andra sidan utformas? Vilken bör ansvarsfördelningen och balansen vara mellan fakulteter och forskningsråd? Hur kan de kraftfulla – excellenta – forskningsmiljöerna etableras och finansieras? Och hur kan universitetsläraryrket på nytt blir ett attraktivt yrke?
Om Sverige som kunskapsnation ska ha en chans att hävda sig i den allt skarpare internationella konkurrensen, måste staten verkligen också vara redo att tillföra de nya ekonomiska resurser som behövs för att inte reformarbetet ännu en gång ska sluta med en halvmesyr. Vi minns ännu hur de väl genomtänkta planerna för Vetenskapsrådet spelades bort. Allt talar för att en samlad översyn är nödvändig. Det är dags för en ny
universitetsutredning.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF
