Året med SACO-akademin har varit oerhört lärorikt. Framför allt tror jag att vi alla fått en förståelse för federationens gemensamma grund och komplexitet, som vi inte hade tidigare. Insikter som vi nu bär med oss i den dagliga verksamheten ute i förbunden.
Stor satsning
Lisbeth Klang är SULF:s representant i SACO-akademin, den gemensamma satsning som SACO och förbunden startade i maj 2001. Ett år senare, på SACO-dagarna den 22–23 maj, var det dags att presentera de uppsatser kring SACO-federationen och framtiden, som tagits fram av olika arbetsgrupper inom akademin.
– SACO-akademin är en stor satsning både för förbunden och SACO. Vi har borrat efter den nya kunskapens kärna och nu är det dags för examen, sade SACO:s ordförande Anna Ekström, när hon öppnade SACO-dagarna.
Pionjärarbete
Också deltagarna i akademin har fått satsa. Det har varit ett år fyllt av pionjärarbete både på och utanför ordinarie arbetstid.
– Pionjärarbete, ja kanske, säger Lisbeth.
– Det är ju första gången, ingen visste väl vad som väntade. Samtidigt som urvalet av deltagare skett väldigt olika ute i förbunden. Men det blev bra. Vi är som helhet en grupp med en väldig massa olika erfarenheter från SACO och förbunden. Där finns jurister, informatörer, ombudsmän, utredare… Ålderssprid-ningen är stor och blandningen väldigt gynnsam för det kreativa klimatet.
Akademiledamöterna har mötts i tredagarspass en gång varannan månad. Och den riktiga avslutningen sker nu i september när hela gruppen åker ner till Bryssel för att på ort och ställe studera hur de internationella lobbyisterna arbetar.
– De här tredagarspassen har varit fyllda av oerhört givande föreläsningar kring olika teman, som vi sedan diskuterat och applicerat på SACO och förbunden. Det har gett möjlighet till reflektion och eftertanke, som i sin tur skapat nya insikter i federationens gemensamma grund och alla de olikheter som finns inom ramen för den.
Har tänkt om
– Det andra viktiga som vi fått med oss är nätverksbyggandet. Och där tyckte jag kanske först att det var SACO:s uppgift men jag har tänkt om. Nya människor bygger nya nätverk, som överbryggar gamla motsättningar. Där kan jag redan se klara vinster.
Rapportskrivande tar tid
Det som frånsett akademiträffarna tagit det mesta av tiden är rapportskrivandet, all research och alla möten.
– Vi började välja ämnen ganska tidigt. 20–25 rubriker maldes ned till 7–8 teman, som sedan blev våra uppsatsämnen. Själv hamnade jag i en grupp på fyra där de övriga tre samtliga kom från förbunden i Nacka, DIK och Naturvetarna. Farhågorna för att jag skulle känna mig
utanför kom snabbt på skam. Vi är nog den grupp som haft absolut roligast.
Men det var svårt att komma igång.
– Vi bestämde oss för att åka bort några dagar, sätta oss i lugn och ro för att lära känna varandra och hitta ingångarna i vårt ämne. Där ensamma på en liten kursgård utanför Södertälje föll tankarna på plats.
Tankar som nu har blivit till en av sju akademiuppsatser om SACO-federationen och dess framtid.
Tung instans
För Lisbeth och hennes grupp har det handlat om förändringarna inom SACO och federationen under de senaste 27 åren. Och vem kunde veta mer om SACO:s utveckling än Lisbeth, som funnits där, hela tiden och lite till.
– Det är sant, jag har faktiskt levt hela mitt yrkesverksamma liv, nästan tre decennier, med SACO och federationen. Det började i juli 1973 på ett SACO-kansli som då innehöll personer som Sten Marcusson, Ulf Adelssohn och min första chef var Lars Tobisson. På den tiden var SACO en tung instans med ett stort kansli fyllt av starka personer. Förbunden var små och mycket mer beroende av centralorganisationen.
– Kanske hängde den bilden med längre än det fanns täckning för den i verkligheten. Men den förändrades definitivt när jag kom till SULF 1990 och upptäckte att det här förbundet levde sitt helt egna liv, med egna politikerkontakter, egna utredningar, eget remissvarande och så vidare.
Och nu efter snart 30 år inom den organiserade ”akademikerrörelsen” är det dags att göra en avstämning.
GÖRAN STEN
