Debatt

Företagsekonomiutbildningen i landet har blivit utvärderad av högskoleverket (tillgänglig på deras hemsida: www.hsv.se).
Deras slutsats förefaller vara att företagsekonomi som akademiskt utbildningsämne expanderat kraftigt, med kapacitetsproblem och kvali-tetsproblem som följd. Framför allt föreslår utvärderingen att utbildningarna på kort sikt och i första hand behöver förstärka sin forskningsförankring, och i andra hand förstärka sin pedagogiska förankring.
Utvärderingen är en positiv händelse för den akademiska utbildningen i företagsekonomi. Rapporten har en mycket konstruktiv hållning, vilket ger material för konkreta diskussioner på varje enskild institution. Rapporten möjliggör också en jämförelse av utbildningarna av ett mer kvalitativt slag än tidigare presenterade jämförelser.

SOM MEDARBETARE på Institutionen för Ekonomi vid Högskolan Kristianstad, finner vi emellertid två omständigheter värda mer offentlig uppmärksamhet. Vår institution är mycket liten. Räknat på antal helårsstudenter är institutionen nummer 19 av 25 institutioner i Sverige. Akademiskt står sig emellertid institutionen sig gott, då den är nummer 7 när man ser på minst antal förstagångsregistrerade per disputerad. Trots sin litenhet är emellertid lärarkåren mycket kompetensmässigt diversifierad. Utifrån dessa förhållanden, anser vi att utvärderingen undervärderat ämnets praktiska karaktär, och att den har en centralistisk syn på forskarutbildningen i ämnet.
En ekonom, med det merkantila emblemet på hatten, är en praktiskt och politiskt verkande individ. Trots ämnets kraftiga expansion inom universiteten och högskolorna, och en klar förbättring av forskningens kvalité, har ämnet lyckats behålla sin praktiska karaktär. Därför kunde man förvänta sig att lärarkårens kompetens uppmärksammades både avseende akademiska och praktiska kvalifikationer. Så har emellertid inte skett i utvärderingen, då lärarkårens praktiska erfarenheter inte ens omnämns.

VÅR INSTITUTIONS LÄRARE består bland annat av en adjunkt med internationella projektledningserfarenheter, en licentiat som arbetat mer än 20 år med ledande ekonomuppgifter, två ekonomie doktorer, som arbetat med företagsutveckling under minst 10 år var, samt ett antal praktiskt verkande revisorer, som handhar lektioner med praktiska inslag. Det praktiska inslaget, och den mångfald det ger, skapar i Kristianstad en mycket hälsosam spänning mellan praktiska och vetenskapliga erfarenheter. Måhända vinner man inga större poänger på sådan mångfald när man befinner sig på ett universitet. Studenterna på en mindre högskola uppskattar dock mångfalden, och de aktiva, utbildade forskarna får hälsosamma realitetskontroller i utbildningssituationen, och inte minst, i kafferummets debatter.
De skilda behov som universitetsinstitutioner och högskoleinstitutioner har, yttrar sig också i den otidsenliga centralism som utvärderingen pläderar för. Man föreslår att forskarutbildningen enbart bör äga rum på universiteten, och att professorer och docenter utanför universiteten bör knytas till universiteten. Detta är ett starkt centralistiskt förslag som illa utnyttjar de kommunikationsmöjligheter som idag står till buds. Institutionen som fysisk plats för en kritisk massa av forskare som utvecklar sig själva, och som socialiserar doktorander, är idag betydligt mindre betydelsefull än den var för 20 år sedan. Därtill har specialiseringarna i företagsekonomi blivit för stora. Samtidigt är världen idag så integrerad, och seriös forskning så internationell, att kritisk massa vinns i internationella nätverk, inte i nationellt bundna nät. Ett betydligt mer framsynt och decentralt orienterat förslag, är att doktorander knyts till examinationskommittéer, vars sammansättning kan vara liknande dagens betygsnämnder, där doktorandens utbildningsgång avgörs och övervakas. Var kurser och avhandling examineras, avgörs av var relevanta kurser och handledare befinner sig.

FÖRETAGSEKONOMI som akademiskt ämne stärks förvisso genom att öka den akademiska tyngden på lärarna. Detta sker naturligen genom att doktorander får ägna sig åt att doktorera och de disputerade att undervisa. Men mångfald, genom diversifierad kompetens av både akademisk och praktisk natur, och decentralisering, vilket underlättar den fortgående specialiseringen och internationalisering av ämnet, skapar också bättre förutsättningar för högre kvalité.

SVEN-OLOF COLLIN, DOCENT

ELIN SMITH, AMANUENS

INSTITUTIONEN FÖR EKONOMI
HÖGSKOLAN KRISTIANSTAD


Kategorier: Arkiv