Olika lärosäten har olika skalor för bedömning av studenternas
kunskaper. Läkarutbildningarna i landet, liksom alla utbildningar vid SLU har till exempel enbart Godkänt respektive Icke godkänt, medan andra även har Väl godkänt. På de juridiska fakulteterna finns ytterligare ett skalsteg. Vissa länder har över tio olika skalsteg.
Diskussionen om de graderade betygens värde har debatteras i olika fora och under lång tid.
Flera studier har emellertid visat på graderingens negativa effekter (även om det också finns positiva effekter som till exempel motivationsaspekter för vissa studenter, det kan upplevas rättvist från lärarens sida att ge mer ”credit” för ett bra resultat än ett relativt slätstruket etc).
EN NÄSTAN AVGÖRANDE BETYDELSE för ett effektivt lärande är att den studerande läser med en inriktning på förståelse och med ett helhetsperspektiv i sikte – ett holistiskt perspektiv. Holismens betydelse har påpekats bland annat av Dahlgren, Marton m.fl. och boken ”Inlärning och omvärldsuppfattning” har numera blivit en klassiker inom pedagogiken. Studier av till exempel Miller och Parlett, redovisade i ”Up to the Mark” visar att många studenter blir, som de kallas i boken, ”cue-seekers”, det vill säga sökare av sådana antydningar i undervisningsmiljön, som visar hur tentamensfrågorna sannolikt kommer att utformas. Dessa cue-seekers klarar ofta sina prov bra, men har bedrivit en tentamensläsning med inriktning på att lära sig svaren på sannolika frågor, många gånger utan att nämnvärt bry sig om att förstå det lästa. Det blir en läsning med inriktning på att kunna memorera och reproducera innehållet i texterna. Man vet samtidigt att sådan kunskap har ett kortare liv och dessa cue-seekers får därför sämre långtids-retention.
VI VET VIDARE genom studier av bland annat undertecknade (Trowald o Dahlgren 1993) att lärare – i sin ambition att vara rättvisa – tenderar att i ämnen där Väl godkänt utdelas – ge frågor med hög reliabilitet, det vill säga frågor som går att rätta objektivt och rättvist. Sådana frågor blir lätt mera atomistiska, det vill säga kontrollfrågor på detaljerad faktanivå. De viktiga – valida – frågorna (vilkas svar ofta är mer svårbedömda) får ge vika för objektiva kontrollfrågor. Man ger frågor som mäter omfånget och de-taljrikedomen hos kunskapen snarare än dess mer sammansatta kvaliteter. I system med graderade betyg finns därför en tendens till att studenterna styrs i sin läsning mot ett lärande som delvis står i motsatsförhållande till de mål man vill uppnå inom universiteten. Detta blir ännu mera negativt då vi sett tendenser till att man ofta ställer högre krav för betyget Godkänd om man inte har nivån Väl godkänd – och i analogi med detta: Införs betyget Väl godkänd tenderar man att sänka kravet för Godkänd.
NU HAR MAN INOM EU utarbetat en skala, ECTS, för att kunna göra internationella jämförelser mellan studenter från olika länder. Denna skala har sju olika steg. Det anmärkningsvärda med denna ECTS-skala är att den fokuserar på kvantitet. Betyget A, som 10 procent av studenterna skall tilldelas, innebär ”UTMÄRKT – enastående resultat med bara mindre fel”. Betyget B, som 25 procent av studenterna skall tilldelas, innebär ”MYCKET BRA – över medelstandard men med några fel” etc.
Som synes är fokus på antal fel, således en kvantitativ mätning, som man egentligen inte vill att studenterna skall inriktas på att tillfredsställa. Om vi nu skall bedriva en ”undervisning på vetenskaplig grund” utgör en sådan mätning av lärandets utfall något som motsäger denna ambition.
VI SER DÄRFÖR ECTS-skalan som ett hot mot ett holistiskt lärande med inriktning mot förståelseinriktad kunskap och vi efterlyser en debatt som skulle kunna mynna ut i någon slags gradering utan graderingens negativa biverkningar. Skulle till exempel en möjlighet vara att enbart ge de traditionella proven betyget Godkänd eller Icke godkänt, och sedan låta studenterna i ”profiluppsatser” varje termin visa sin förståelsekunskap? Dessa uppsatser kunde bedömas i flera skalsteg och tvinga lärarna att verkligen göra kvalitativa bedömningar. Dessa uppsatser kan då även bli en upplysning till presumtiva arbetsgivare om vilken profil eller vilka specialintressen studenten har. Huruvida en student har spetsar eller ej i sina delprov är ofta (juristerna undantagna pga domstolsverkets önskemål) mindre intressant för en arbetsgivare – har man avlagt sin examen blir snarare fokus i bedömningen på personens sociala kompetens och förmåga till samarbete etc.
LARS OWE DAHLGREN
PROFESSOR I PEDAGOGIK
LINKÖPINGS UNIVERSITET
NILS TROWALD
UNIVERSITETSLEKTOR I PEDAGOGIK,
ANSVARIG FÖR SLU:S PEDAGOGISKA UTVECKLINGSARBETE
